Bellas perspektiv:
I'm okey. Jag lever, vilket jag är glad för.
Jag minns ingenting från de där dagen. Egentligen vet ingen, förutom killen som var där med mig. Tydligen någon kompis till Ludde. Men nu är jag fit for fight och utskriven från sjukhuset, 1 vecka efter det som hände. Nästan alla jag kände hade varit med mig någon dag. Alla utom Dante. Han hade jag inte hört något av. Men vad skulle jag förväntat mig? Han gillar inte ens mig, och jag gillar inte honom? Eller?
Kelly och jag satt tillsammans på mitt rum med Ben & Jerrys och Netflix i högst hugg.
"Fy fan vad glad jag är över att du är hemma" sa Kelly medans hon tryckte in en chokladbit i munnen.
"Mhmmmm, SHIT vad gott det är med glass " sa jag och skrapade ur botten på glasspaketet.
"Men asså nu vill jag höra om dig och Dante, är det något mellan er eller?" sa Kelly och vickade på ena ögonbrynet."
"Emm NE...." Precis när jag skulle svara knackade det på dörren.
"Kom in" ropade Kelly högt
In genom dörren kom ingen annan än the one and only Dante Lindhe. Hans huvud stack försiktigt fram genom dörren.
"Hoppsan vad tiden gick fort, jag måste nog gå nu" Sa Kelly och blinkade mot mig
"NEJ" väste jag och försökte dra tillbaka henne i sängen
"Heeejdåååå" sa hon och smällde igen dörren bakom sig
"Fitta" viskade jag tyst
"Hej" sa Dante försiktigt och log
Jag svarade inte utan drunknade istället i hans ögon, de var sjukt fina.
"oj juste" sa han och sträckte fram en bukett med röda rosor. Jag räknade dom, de var 15 stycken och så pass mycket vet jag, "15 röda rosor" betyder förlåt.
Jag gömde ansiktet i händerna för jag visste att jag hade började rodna. Dante gick fram till mig och tog bort händerna från mitt ansikte. "Du är söt när du rodnar" han log och drog handen genom håret
"Jag rodnar ju mer när du säger så Danteeee" sa jag och puttade honom på bröstet. Han skrattade men blev plötsligt seriös:
"Förlåt för att jag inte kom till dig någon gång när du låg på sjukhuset, jag hade bara inte klarat av att se dig sådär när jag visste att allting var mitt fel" det sista kom ut som en viskning.
Mina ögon tårades, jag fattar inte varför jag har blivit så känslig, Dante gör någonting med mig som ingen annan har gjort innan.
"Gråt inte", sa han och torkade bort en tår som hade ramlat över. Jag sträckte mina armar runt hans kropp och han gjorde detsamma. Och så stod vi, väldigt länge.
"Tack för rosorna" sa jag med ansiktet mot hans axel.
@ / Belllaa
Gillas av: @valterjanni @sashh och 450 andra
-
@ / dantelindhe <3
-
Visa alla 110 kommentarer
@ / Kelly: Tur att jag gick då ;)
@ / Dantelindhe: <333
@ / Ludwigkronstrand ;))
****
SJUKT FUCKING TACK FÖR 1000 LÄSNINGAR, NI ÄR BÄST