Orange: Friendship
"THERE'S not much time left." Zed hentikan langkah di hadapan sebuah kereta berwarna hitam. Satu panggilan dibuat sambil Zed masuk ke dalam kereta dan duduk dengan aman.
Tetapi riak wajah Zed berubah apabila ada orang lain di dalam kereta itu. Pintu kereta telah ditutup dan sudah terlambat untuk Zed turun. Zed tiada option lain. "What are you doing here, Danny?"
"Varför inte? (Why not?)" Daniel yang lengkap berpakaian formal pandang ke sisi di mana Zed sedang duduk. Sengaja Daniel berbahasa Sweden dengan Zed.
"It's office hour now." Zed membalas.
"Varfö-"
"Hallå." Zed berkata sebaik sahaja panggilan diangkat. Langsung tidak sedar bahasa yang dia sedang gunakan tidak sesuai dengan manusia di hujung talian. "Är du ledig? (Are you free?)"
"Come again?" Suara jejaka di hujung talian jelas menunjukkan yang dia sangat keliru sekarang ni.
Daniel hanya mampu menahan gelak. Plan dia berjaya. "He didn't understand Swedish, honey." Daniel bersuara, membuatkan Zed terus pandang tepat ke muka dia dan secara spontan menyebut kata kesat. "Knulla (Fukk)."
"Language." Daniel memberi amaran.
"It's your fault." Zed letak phone yang dipegang ke bawah dan keluarkan lagi satu telefon. Nombor yang sama didail sekali lagi.
"Awww... Jangan la marah." Tangan Daniel yang panjang melingkari bahu Zed.
"Hello, I think you got the wrong number, miss." Suara jejaka yang sama berkata sebelum Zadya sempat kata apa-apa.
Sepatutnya si pemanggil yang mulakan bicara, not the other way around.
"I think I got the right number." Zed membalas. Daniel rapatkan muka dia dengan telefon yang dipegang Zed di telinganya. Sepintas lalu je tangan Zed melekap di muka Daniel. Bukan ditampar, tapi ditolak.
Sesungguhnya muka hensem milik Daniel kelihatan sangat hodoh sekarang ni.
Zed sambung. "This is Zye, right?" Daniel mengerahkan kudrat dia untuk melawan tolakan Zed.
"Yeah, this is Zye." Suara Zye di hujung talian kedengaran seperti dia tidak dengar apa sahaja yang sedang berlaku dekat Zed ni.
"Oh, hi Zye. This is Zed. Strange, I thought you have my number." Zed bersuara. Tenang. Muka Daniel dilepaskan, tetapi Zed pantas menjangkau melepasi kepala Daniel, dan menarik Daniel supaya Daniel jatuh menyandar ke Zed. Tangan Zed menekup mulut Daniel.
Mereka berdua bergelut di ruang yang tak berapa luas di tempat duduk penumpang tu. Dari luar, kereta yang dinaiki Zed dan Daniel itu bergoyang-goyang. Macam ada budak-budak sedang melompat kat dalam kereta tu.
Achik dan driver di seat hadapan hanya mampu menggelengkan kepala melihat gelagat mereka berdua.
"Zed?" Suara Zye kedengaran kemudian jeda seketika. "Hi, Zed. Sorry sorry. Aku tak tengok caller ID and someone strange just called me. Hence the intro just now."
Daniel dapat dengar apa yang Zye katakan dan dia hanya mampu gelak.
"It's okay. I called you to ask if our lunch is still on? I'm already on my way to the facility." Zed berkata, tangan dia masih menekup mulut Daniel.
"Of course it is on. Jumpa dekat lobby?"
"Alright. See you there." Zed bersetuju, Daniel dilepaskan dan Zed hendak putuskan panggilan.
"Assalamualaikum." Bisik Daniel.
"Assalamualaikum." Tambah Zed atas nasihat Daniel.
"Make giving salam at the start and the end of a phone call as a habit." Pesan Daniel sambil dia betulkan tali leher dan suit dia yang dah jadi entah apa-apa selepas bergelut dengan Zed. "And you didn't tone down on your workout at all."
"Waalaikumussalam."
"That's the only way." Zed berkata, hampir tidak mahu mengaku yang dia tidak pernah kurangkan routine workout harian dia. Sama ada kekal atau bertambah. Itu sahaja.
"I heard 'it' happened again." Daniel berkata dengan nada yang lembut. Concerned. 'It' disitu merujuk kepada istilah 'Panic attack'.
"I almost missed my workout of the day." Zed selamba sahaja menceritakan episod panic attack yang berlaku hari tu.
Daniel hanya buat mental note akan keadaan Zed sekarang ni. "That aside, a little birdie told me that you're gonna have lunch with Zye."
"Hence why you're here, neglecting your work at the facility." Zed simpan telefon pintar dia ke dalam beg. Tapak tangan yang sudah basah dengan peluh dek menekup mulut Daniel tadi di-lap dengan sekeping tisu basah. "And the little birdie's name starts with an A."
"Uuu, pandai la Dya ni." Daniel tepuk tangan dia, memuji Zed.
"Alisa have been trying to get his attention since day one. It's obvious. And her glare when I talked to Zye is just annoying. That girl is too thirtsty." Zed berikan kesimpulan yang dia dah buat berdasarkan pemerhatian dia. "When she knew about the lunch, the right move for her is to report to you, Danny, someone she once saw me having lunch before I started working there."
"Bravo bravo." Daniel bangga akan Zed. "Well, Achik pun ada bagitahu pasal lunch tu, tapi Alisa yang bagitahu dulu." Daniel tersengih sumbing.
"Are you here to stop me, then?" Zed angkat kening. Kaca mata hitam telah ditolak ke atas kepala sejak dia masuk ke dalam kereta lagi.
"Of course. I can't watch you go and have a lovey dovey moment with some other guy." Daniel mengaku right away. "After all, I am your-"
"Kita dah sampai dekat facility, Dya, Daniel." Pakcik driver menghentikan kata-kata Daniel begitu sahaja. Sweet bukan? Dya and Daniel?
Shipping name: Dyaniel, Zadan, Zaniel, Danya
Zed tak buang masa terus turunkan kaca mata hitam supaya duduk elok di batang hidung dia dan turun dari kereta. Daniel ikut turun dari sisi yang sama. Zed berpusing ke belakang dan tangan Zed tekan dada Daniel, menolak. "Don't."
Pada masa yang, watak antagonis, Alisa, muncul, dan nampak adegan yang senang sekali disalah anggap sebagai adegan sweet. Walhal Zed sedang mengugut Daniel.
Daniel pegang tangan Zed yang berada di dadanya. "Alisa is taking picture of us right now."
Zed tersenyum sinis. Dia ada idea. Idea yang akan makan diri dia, tetapi akan buat benda yang lebih teruk dekat Alisa. Tangan Daniel dibiarkan di atas tangan dan Zed rapatkan badan dia dengan badan Daniel untuk membisikkan sesuatu. "She's gonna burn for even trying."
Daniel tersenyum nipis dan melepaskan Zed. Rasanya Alisa dah puas tangkap gambar mereka berdua rapat macam ni.
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
As promised, I made the wallpaper to commemorate 100 read on each chapter. For better resolution, slide to my dm.