Föll för dig

Välkommen hem!

Harry POV

Jag saknade Louis så sjukt mycket, USA e fint o så men jag står snart inte ut längre me att inte få träffa min boobear. Det var nu en månad sen han skickat smset om Niall o Zayn o polisen o de. Allt går så långsamt, vi kan typ aldrig prata eftersom när de e natt för han e de dag för mig o sen tvärt om. Detta funkar inte längre! Jag vill åka hem!

Louis POV

Två månader sen jag o Harry sagt hejdå till varandra, gud vad jag saknar honom, jag kan inte vänta längre på att få träffa honom igen. Som tur va fick Niall inget straff från polisen men han fick utegångsförbud i 2 månader och han blev avstängd från skolan 1 vecka. Zayn mår bra nu, även om han förtjänar de som hände. Veckan då Niall inte va i skolan var den värsta veckan på länge, då jag inte hade nån som stod upp för mig och hjälpte när Zayn slog mig. När Niall inte var där passade han på. Jag hatade den veckan.

Niall var i skolan nu men hade fortfarande utegångsförbud en månad till vilket sög. Men jag kunde inte göra något åt det.

Klockan var nu runt 9 på kvällen och jag bara låg i sängen och tänkte på alla mysiga stunder me Harry. Jag grät o grät. Som tur va så var det lördag imorn så jag slipper skolan, hatar skolan. Jag tog upp mobilen igen och ringde till Harry, han svarade inte. Konstigt han brukade svara. Jag la ner telefonen igen och suckade. Jag tittade på ringen som satt på mitt finger. "Snart ses vi igen Harry" viskade jag och kysste ringen. Jag somnade efter det för jag var så sjukt trött.

*nästa morgon*

Jag vaknade på morgonen av att mamma knackade. "Kom innn" ropade jag. "Jag vill säga en grej" sa hon och satte sig ner. "Mmmhm va e de" sa jag gäspandes och gnuggade mig i ögonen. "Jo, Harry kommer" sa hon snabbt och jag piggnades snabbt upp. "Va!? Skämtar du?! När?! Var?! Omg?!" Sa jag förvirrat nästan gråtandes. Mamma skrattade åt mig och log. "Han kommer imorgon" sa hon glatt. Jag hoppade på mamma i en kram för jag var så glad. ÄNTLIGEN SKA JAG FÅ TRÄFFA HARRY IGEN. "Vad hände då? Hälsar han på eller stannar han? När fick du reda på detta? Vet han om att han kommer? Hur länge stannar han?", orden bara flög ur mig, jag hade så många frågor. "Ta de lugnt, okej en fråga i taget. Så hans moster sa till mig att han mått dåligt senaste tiden och sagt att de var på grund av hemlängtan och att han saknade dig. Han kommer kanske att stanna de beror på. Jag fick reda på det i onsdags. Han vet att han kommer. Beror på." Sa hon snabbt.

"JAG SKA FÅ TRÄFFA HONOM IGEN" skrek jag glatt med tårar rinnandes. Nu var jag lycklig! De här 2 senaste månaderna har vart en mardröm, äntligen ska jag träffa mitt livs kärlek igen! Vänta! Imorn?! Jag måste fixa presenter, blommor, saker, jag måste fixa ALLT! Det måste va perfekt. "Kul att se dig så glad igen, jag gör allt jag kan för att du och Harry ska kunna vara tillsammans" sa hon och log. "Tack mamma tack för allt" sa jag och log. Hon gick ut ur mitt rum och jag tog snabbt upp mobilen.

Jag: Omg Harry snart ses vi!!!
Harry: JAAA OMFG JAG KAN NT VÄNTA!
Jag: INTE JAG HELLER

Snart skulle vi äntligen ses igen.

*7 timmar senare*

Jag hade vart ute heeela dagen och letat efter något att ge Harry. De slutade me att jag köpte blommor och ett kort där det stod: välkommen hem! Jag kunde knappt vänta tills imorn. Jag gick o sov tidigt så de skulle gå fortare.

*morgonen*

"Em Lou kan jag komma in?" Viskade mamma. "Aa" svarade jag jag tröttsamt och reste mig upp i sängen. "Så lova att inte bli arg.." sa hon och nervositeten tog över. "..ehh okej?" Sa jag tveksamt. "Harrys plan blev inställt , han kan inte komma, jag e ledsen Louis" sa hon tyst och mitt hjärta gick i tusen bitar. Jag som förberett alltihop! Tårarna kom sakta ner för mina kinder och mamma kramade mig. "Jag e ledsen älskling" viskade hon. "j-jag skulle äntligen f-få träffa Harry igen" stammade jag. "Jag vet jag e ledsen" sa hon igen.

Jag grät o grät hela dagen. "Jag ska ut ikväll, klarar du dig?" Frågade mamma och kom in på mitt rum där jag suttit och gråtit hela dagen. "Jag klarar mig.." viskade jag tyst. "Okej jah kommer hem imorgon" sa hon och gick ut till hallen. "Vi ses imorn, älskar dig" ropade hon och ytterdörren smälldes igen. Jag gick ner till vardagsrummet och begravde mig i soffan framför teven med en stor filt och en hoodie. Där satt jag till plötsligt jag hörde ett plingande på dörren. Vafan? Vem e de jag har nt bjudit hit nån? Jag ville inte heller prata me någon när jag såg ut såhär, aja spela roll. Jag med långsamma tunga steg till hallen och låste upp låset.

Jag öppnade och där såg jag honom. Den långa grön ögda, brunhåriga killen stod utanför min dörr med ett leende på läpparna och blommor i händerna. Jag stod o gapade i typ 3 sekunder innan jag fattade nånting och hopppade på honom i en stor kram. "Omg Harry du fattar inte hur mycket jag har saknat dig" viskade jag och grät. Känslan av att röra Harry igen var helt otrolig, eftersom vi inte setts på 2 månader. Jag har aldrig varit såhär lycklig

// lol jag skriver fortsättning snart, jag har engelska nu:)) ha de så bra, tacohej leverpastej:)) lol vi filmar en film hahahahha