Föll för dig

Du får stanna!

Louis POV

"Louis?!" Ropade mamma efter mig och knackade på dörren igen, jag orkade inte gå upp. Harry vakande inte av det, han sov fortfarande som en stock i min famn. "Hallå? Louis!" Fortsatte hon. Jag suckade. "Ja mamma vad e de?!" Sa jag irriterat. "Äntligen svarar du! Varför låser du dörren, jag har bett dig att inte göra de ju!" Sa hon. "Jaja förlåt då" svarade jag himlandes med ögon. "Lås upp!" Sa hon snabbt och knackade igen. Min kropp blev till is, jag kunde bara inte öppna. "Ehmmm varför?" Svarade jag efter några sekunder.

"Louis öppna säger jag" sa hon igen utan att svara på min fråga. "Jag orkar inteee!" stönade jag och suckade. "Kom igen nu öppna dörren vad är de me dig idag" fortsatte hon. "Gom-" började Harry men han blev snabbt avbruten när jag tryckte min hand för hans mun. "Lou? Vem e där inne!" Började hon igen och knackade. Harry kollade panikslaget på mig och jag tog bort min hand. Jag svarade inte henne. "Tur att jag har en extra nyckel till ditt rum jag kommer in" sa hon och började gå för att hämta nyckeln.

"Harry snabbt under sängen" viskade jag och knuffade på honom. "Jage ledsen men mamma mördar mig om ja tagit hit dig utan att hon vet om de snälla bara göm dig under sängen" viskade jag, han la sig ner på marken och jag hjälpte att knuffa in honom under sängen. "Sorry" viskade jag. "De e lugnt" viskade han tillbaka och tog in sitt huvudet så jag inte kunde se honom. I samma ögonblick slog dörren upp och mamma kom in. "Å hej mamma" sa jag lite nervöst med ett fejkat leende. "Vad e de med dig, vem e här? Jag hörde nån prata" sa hon och kollade allvarligt på mig.

"Ingen e här mamma, de va Niall på telefon, jag pratade med honom när du ropade på mig" ljög jag. "Försök inte att ljuga för mig Louis" sa hon. Varför skulle jag vara så dåligt på att ljuga! "Vems hoodie ligger isåfall på golvet" sa hon och pekade på den vita hoodien Harry haft på sig. Fuck fuck fuck. "Ehhh" var allt jag fick fram. "Är Harry eller Niall här?" Sa hon och kollade på mig igen. "Vaaaa pffffffft neeeeeej" ljög jag. De gick inte så bra, fan varför hör jag själv att jag ljuger. "Louis" sa hon och kollade på mig med en sluta-ljug-jag-fattar-ändå-att-du-ljuger blick. Jag suckade utan att svara. "Harry" sa jag suckandes. Jag böjde mig ner och tog tag i Harry hand. Jag drog ut honom och hjälpte honom upp från de dammiga golvet.

"Hej ms Tomlinson" sa Harry lite stelt. Hon skakade bara på huvudet. Konstigt nog verkade hon inte direkt arg. Hon log och började skratta en aning. Vad var de som va så kul nudå helt plötsligt?! Jag och Harry kollade frågande och förvirrande på varandra. "Hah ni killar e ju för roliga" sa hon och suckade glatt. "Va? Jag fattar inte mamma, e du inte arg för att jag smög in Harry och gömde honom utan att säga till dig?" Sa jag och kollade förvirrat på henne. "Nej Louis, jag vet hur mycket du gillar Harry, varför skulle jag vara arg?" Sa hon och log mot oss. Jag rodnade en aning men jag var sjukt lättad.

"hahhaha jag trodde du skulle kasta ut honom och ge mig utegångsförbud eller nått" sa jag och skrattade nervöst. "Nej nej de skulle jag absolut inte" sa hon och kollade mot Harry. Han log nu och såg ganska lättad ut han med. Dock kunde jag inte låta bli att stirra eftersom han inte hade någon tröja på sig.
Min mamma satt på sängen och log mot oss, Harry styles stod utan tröja bredvid min säng, helt rufsig i håret efter att ha legat under min säng, och mig själv sittandes helt förvirrad stirrandes på Harrys överkropp.
Normalt va?

"Mamma..." började jag, jag var osäker på hur hon skulle reagera om de med Harrys pappa. "Ja vad e det?" Sa hon och log mot mig. "Asså....Harrys pappa typ..." jag kollade på honom och väntade på att han skulle fortsätta. "Min pappa kicka ut mig hem ifrån så nu har ja ingenstans att bo" sa han tyst och leendet försvann. Mamma gapade stort och kollade på Harry med en ledsen blick. "Du kan stanna här så länge du vill, jag är ledsen Harry för de me din pappa" sa hon och ställde sig upp. "Menar du det?! Kan Harry stanna?!" Sa jag förvånat. "Ja visst" sa hon och började långsamt gå ut från rummet.

Harry stod helt paralyserad. "Tack tack tack" sa han glatt och skakade min mammas hand som en idiot. "Haha ingen fara vännen" sa min mamma och gick ut från rummet. "Omg Harry du får stanna" sa jag glatt och gick fram mot honom. Jag tog tag i hand händer och kollade glatt mot honom. "Due bäst Lou" sa han och kramade om mig. Jag stod på tå eftersom jag var drygt 10 kortare än honom. "Due e bäst, älskar dig" sa jag och släppte taget. "Älskar dig me" sa han och log ett stort leende mot mig. Sedan kramades vi igen....länge. Det var så varmt och tryggt hos Harry.

Han fixade håret, satte på sig tröjan igen och vi gick ner för att äta frukost. Vi satte oss bredvid varandra vid köksbordet men ingen av oss kunde sluta le. "Vi åker och hämtar dina saker sen Harry" sa mamma och la några pannkakor på bordet. "Tack så jättemycket för att jag får stanna" sa han igen. "Ingen fara, men du får nog vänja dig vid att ha småsystrar" skrattade mamma.

Vi åt upp sen gick vi tillbaka till mitt rum. Jag hämtade mina systrar för att förklara om att Harry kommer stanna här ett tag. "Så, Harry kommer nog att typ bo här hos oss ett tag" förklarade jag och de alla tittade på oss. Charlotte, Félicité log mot oss båda. Phoebe och Daisy var nog mer chockade. "Vad kul, välkommen till vår familj Harry" sa Félicité och log. "Tack" sa han tillbaka och tittade sedan på Phoebe och Daisy. "Ny storebrooor" ropade dom och sprang och kramade om Harry. Han vart nog förvånad med hälsande sedan på dom. "Haha nej men han kommer stanna här ett tag" sa jag och drog av dom från honom. "Kul att träffas" sa Charlotte och skakade han med Harry. "Detsamma" sa han och kollade sedan på mig.

"Så ni kan gå nu" sa jag och knuffade lite på mina systrar för att få ut som ur rummet. När de gått la vi oss bara i sängen igen. Vi var sjukt trötta. "Vill du kolla nån film?" Sa jag och mötte Harry blick. "Visst" sa han och la sin arm runt min nacke. Vi bläddrade länge men tillslut hittade vi en film. Vi valde Annabelle. Ganska bra faktiskt men väldigt läskig. Vi låg tätt intill varandra, rummet var mörkt, vi hade täcket över oss och kollade koncentrerat på filmen. Harry hoppade till och jag kollade snabbt på honom. "Haha ta de lugnt" sa jag och la min arm om honom.

När filmen var slut hade klockan blivit ganska mycket. Vi somnade båda i sängen. Harry i min fann som innan, men jag klagade inte. Jag älskade det.

// hejsan svejsan på eeeeer. Hoppas ni alla mår bra och tar hand om er. Vet nt om jah ska fortsätta med denna, e osäker:/ aja hoppas ni gillar denna:) tacohej leverpastej