Föll för dig

Och det blev bara värre...

Louis POV

Snabbt drog jag mig ifrån Harry och kollade på honom. "Harry jag är ledsen men det skulle aldrig gå" sa jag dystert med en allvarlig blick. Sakta drog jag mig ur hans grepp och utan att titta på honom gick jag ut från skolan. Han hann inte ens svara, det högg till i hjärtat när jag tänkte på hand sorgsna blick när jag lämnade honom ståendes och gråtandes i korridoren. Jag kände mig som en idiot. Jag struntade fullständigt i lektionen och satte mig istället på en bänk mitt på skolgården. Jag suckade och tittade ner i marken när han kom springandes. "Louis!" Hördes rösten. Jag tittade upp och såg Niall stå framför mig. "Niall?" Vad gör du här har inte du engelska?" Sa jag förvirrat. Han andades snabbt så man hörde knappt vad han sa. "Jo, men, det, och, där, du" sa han flåsandes. "Niall säg ord" sa jag och skrattade till. "Det..det är ha-harry" fortsatte Niall och började lugna ner sig. "Vadå vad har hänt?" Sa jag med en orolig blick.

Jag hade nog suttit där i 20 minuter innan Niall kom så jag hade ingen aning om vad som pågick. "Vi- vi behöver e-en ambulans!" Sa han och andades fort utan att svara på vad som hänt. Nu kokade jag inombords. "MEN BERÄTTA FÖR GUDS SKULL NIALL" skrek jag snabbt i ansiktet på honom. "Okej! Så läraren hittade honom avsvimmad på toan utanför svenska salen" förklarade Niall. Åh herregud om detta var mitt fel då vet jag inte vad jag ska ta mig till. "NEJ VÄNTA VAD HAR HÄNT DÅ" fortsatte jag. "Shh ta de lugnt mannen, ja vet inte" sa Niall och försökte lugna ner mig. "NEJ!" Skrek jag, ställde mig snabbt upp från bänken, struntade i att Niall fortfarande stod där, sprang allt jag hade upp för trapporna till svenska salen. Utanför toan stod våran svenska lärare skolsköterskan och Harrys flickvän. "VAD HAR HÄNT MED HONOM" ropade jag snabbt när jag kommit fram till dom. Orden vällde ur och jag var nära på att börja gråta vilken sekund som helst. "Shhh shh Louis! Gå här ifrån du har inte med detta att göra!" Beordrade svenska läraren. Nej nu! Nu kokade ilskan inom mig, snabbt knuffade jag mig förbi skolsköterskan och in på toaletten. "LOUIS! KOM TILBAKS GENAST!" Ropade läraren och Harrys flickvän. Jag struntade i dom och sedan föll jag ner på golvet. "LOUIS AMBULANSEN ÄR PÅVÄG KOM UT DÄRIFRÅN" fortsatte läraren. Harry låg mitt på golvet, helt blek med blod rinnandes nerför handlederna. "Harry...nej nej nej nej nej nej, detta är mitt fel Harry jag är så ledsen" sa jag tyst och föll sedan i gråt. "LOUIS KOM UT NU SÄGER JAG" ropade skolsköterskan men jag orkade inte bry mig. Snabbt grabbade jag tag om Harrys hand. Den var helt iskall och blek. Åh Harry vad har du gjort...eller, vad har jag gjort...
han hade stora skärsår över armarna och jag mådde illa av att kolla på det. Vad har jag gjort... jag satt där cirka 2 minuter innan ambulansmännen stormade in och drog genast isär oss. "NEJ HARRY" ropade jag och försökte sträcka min hand efter honom medans en av männen drog ut mig ur rummet. "IDIOT JAG MÅSTE TILLBAKA TILL HONOM! SLÄPP MIG NU!" Skrek jag samtidigt som jag grät och försökte slita mig loss. Han drog mig ut ur toan och där jag mötte skolsköterskan svenska läraren och Harrys flickvän, "LOUIS DU SKA FÖLJA MED MIG" sa svenska läraren strängt och argt. Jag grät, jag var orolig, jag var arg och ledsen.

Jag följde efter läraren till ett litet rum jag aldrig varit i. "Louis, du får aldrig göra sådär igen! Aldrig! Du är inte inblandad i detta! Strunta i det bara! Du får inte heller säga till någon om vad som hänt!" Sa läraren strängt mot mig. Tårarna rann och rann. "NEJ DU VET INGENTING! SÅKLART JAG ÄR INBLANDAD! ALLT IHOP ÄR JU MITT FEL DU FATTAR JU INGENTING KÄRRING JÄVEL!" skrek i ansiktet på henne, lämnade argt rummet och sprang mot toaletten. När jag kommit fram såg jag bara Harrys flickvän gråtandes på marken med skolsköterskan och en av ambulansmännen. Argt gick jag fram och frågade argt "VAR ÄR HAN OCH VAD KOMMER HÄNDA". Harrys flickvän tittade argt upp på mig och ställde sig sedan upp. "Försvinn bög äckel! Du har inte med honom att göra så stick" röt hon argt. "DET HAR JAG VISST SÅ HÅLL KÄFTEN DIN JÄVLA IDIOT" skrek jag tillbaka. "BÅDA TVÅ SLUTA! SÅNT SPRÅK ANVÄNDER VI INTE PÅ SKOLAN! SÅ VA TYST SÅ FÅR DU BERÄTTA LOUIS VAD DU HAR MED HONOM ATT GÖRA" sa skolsköterskan argt. "JAG HAR HAFT CRUSH PÅ HARRY I ÖVER TRE ÅR OCH NU NÄR HAN GILLADE MIG TILLBAKA SÅ SKULLE JAG JU SÅKLART SABBA ALLT SOM JAG ALLTID GÖR SÅ ALLTIHOP ÄR MITT FEL" skrek jag och sedan brast det. Tålamodet. Alla var tysta, ingen sa ett ord.

"OKEJ SÅ DET ÄR NU DITT FEL ATT HARRY KANSKE INTE KOMMER ÖVERLEVA!" Skrek Harrys flickvän förtvivlat. Jag ville låtsas som att jag inte ens hörde vad hon sa. Det kunde inte vara sant! "VA?!" Ropade jag snabbt ut och kollade på ambulansmannen. "Han kollade med en ledsen min mot mig och då gick mitt hjärta i tusen bitar. "VÄNTA NEJ! VAD HAR HÄNT SNÄLLA SÄG ATT HAN ÖVERLEVER" sa jag med tårarna rinnandes nerför kinderna. "Vi vet inte än" sa han tyst. "VART ÄR HAN" sa jag snabbt. "Han är nere på skolgården vid ambulansen men du stannar här!" Sa han strängt mot mig. "FÖRSÖK ATT HINDRA MIG" sa jag högt och var redan med full fart halvvägs ner. Jag gick snabbt igenom dörrarna och sprang bort mot bilen. När jah kommit fram ser jag Harry, på en bår, helt blek och stilla. "Nej nej! Vänta!" Ropade jah till chauffören som skulle åka. "Vad vill du!" Vi måste skynda oss till sjukhuset" sa han snabbt. "Jag måste följa med" sa jag tyst. "Känner du ens honom" frågade han. "Ja! Han är min...pojkvän!" Sa jag snabbt med ett leende. Det var det bästa jag kom på. "Okej...hoppa in då" sa han med en förvirrad blick. Jag satt mig bredvid sängen/båren Harry låg på. Snabbt tog jag tag i hans iskalla hand och klämde hårt i den. Detta var den värsta skolstarten i mitt liv. Först igår och nu idag! Kunde detta bli värre! Åtminstone fick jag hålla Harrys hand de 10 minuter påväg till sjukhuset.

När vi kommit fram lyfte de ut Harry och en kvinna bad mig följa med henne till väntrummet så länge. Jag gjorde som hon sa och satte mig ner i väntrummet. Mina händer skakade och hela jag var iskall. Vad skulle hända.. det hade jag ingen aning om.

// hejsan svejsan på dig som läser:) detta e kap 10 o hoppas ni gillar den. Nt mycket mer att säga än att jag kom tillbaka till skolan idag:( fett tråkigt de har vart sååå skönt att ha hemskola 2 månader pga Corona men aja. Kmr skriva kap 11 snart tror jag:) tacohej leverpastej:)