Föll för dig

Värsta middagen nånsin

Jag gick tillbaka till mitt rum, la mig på sängen och suckade. "När ska vi åka?" Ropade jah till mamma. "Om ungefär en timme" ropade hon tillbaka. "Okej" sa jag och tog upp mobilen. Niall hade messat. Tja Lou, jag undrade bara om du vill följa med till fotbollsmatchen ikväll. Stod det men jag sa bara att jag skulle med mamma till nån av hennes kompisar. Jag la ner mobilen och började kolla efter vad jag skulle ha på mig. Tillslut bestämde jag att jag skulle ha på mig ett par svarta jeans en vit T-shirt och en jeansjacka så ingen skulle se mina ärr på armen. Jag fixade till håret lite och nu var det bara 10 minuter kvar tills vi skulle sticka. "Louis kommer du?" Ropade mamma ner ifrån. "Kommer" ropade jag tillbaka och sprang ner för trappan.

Vi sa hejdå till mina systrar och gick och satte oss i bilen. "Så har hon några barn?" Frågade jag. "Ja jag har för mig att hon har en son i din ålder ungefär" sa mamma. Jag tänkte inte mer på det utan var bara tyst resten av vägen. När vi kommit ur bilen kollade jag på huset. Det var stort och lyxigt. Tänk o bo såhär, vilken dröm. Mamma plingade på dörren och efter några sekunder öppnade en kvinna i mammas ålder. Hon såg bekant ut. "Hej, du måste vara Louis!" Sa hon och räckte fram handen. "Anne" sa hon och log "Louis" sa jah tyst tillbaka och skakade hennes hand. "Välkomna in" sa Anne och började gå in och visade att vi kunde följa efter. När vi kommit in följde vi efter Anne in till köket. Vi satte oss och åt och mamma och Anne pratade om massa saker som jah jag inte orkade lyssna på. Det var väll en helt okej kväll men jag hade tråkigt. Jag satt där och stirrade ner i maten.

"Åh Louis förlåt om du har tråkigt" sa Anne och log mot mig. "Nej det är lugnt" sa jag tyst och fortsatte stirra ner i bordet. "Harry kom ner nu du har varit där uppe i timmar!" Ropade Anne. Vänta...VA. Nej det är säkert en annan Harry. "Harry?!" Fortsatte Anne och började gå bort mot trappan. Jah kände paniken växa även om jag var osäker på om det var den Harry eller inte. "Jag ursäktar mig jag ska bara få ner Harry" sa Anne och gick upp för trappan. "Så hur har du det?" Frågade mamma mig. "Helt okej antar jag" svarade jah och kollade ner i tallriken. "men mamma jag ville inte" hördes en röst viska från trappan. Jag kände igen rösten. Åh nej o gode gud nej!!! Varför!!!!???? Jag stelnade till direkt när jag hörde rösten. "Så hej igen, det här är Harry min son, Harry det här är Johannah och hennes son Louis" sa Anne och jag såg hur Harry stelnade till så fort han kommit ner från trappan. Detta är den värsta dagen i mitt liv. Långsamt gick Harry och satte sig ner vid bordet. Anne och mamma fortsatte prata men Harry och jag bara satt där helt tysta.

Jag vågade inte säga ett ord. "Harry vill du ha något att äta?" Frågade Anne och kollade på honom. "emm nej tack mamma det är bra" sa han och kollade ner i sitt knä igen. Allt jag såg var hans bruna lockar. Inget annat. Han stirrade ner hela tiden. "Mamma får jag gå" sa Harry efter en stund. "Emm okej men du kan väll ta med dig Louis upp" sa Anne. Jag stelnade till när hon sa det och visste inte hur jah skulle agera. "Ehhhh visst" sa Harry tveksamt och tittade på mig. "Kom Louis" sa han till slut och jag reste mig för att följa honom upp för trappan. När vi kommit upp för trappan följde jah med honom in till hans rum. Han stängde dörren efter mig och vände sig om mot mig. "Snälla slå mig inte" var allt jag sa. "Jag kommer inte slå dig" sa Harry tyst och kollade ner i marken. "Varför inte, du hatar ju mig" sa jag tyst. "Jag hatar inte dig" sa han allvarligt och tittade upp på mig med en förvirrad min. "det är iallafall vad Zayn säger" sa jag tyst. Han svarade inte, han stod bara där. det var stelt. Jag sträckte lite på mig så mina ärmar på jackan åkte upp på armen. Jag såg snabbt hur hans ansikte ändrades till oroligt.

"Louis" sa han tyst och gick fram till mig. "Ja?" Frågade jag och kollade konstigt på honom. "Jag får se din arm" sa han och kollade på mig med en allvarlig min. "Varför" sa jag förvirrat och låtsades som inget. "Louis..allvarligt, säg inte att det är vad jah tror det är" sa han och tog tag i min arm. "Harry sluta" sa jah tyst och ryckte till i min arm. "Louis snälla" sa han tog tag i min arm igen. "Men det är inget!" Sa jag och kollade på honom. "Louis, visa mig din arm" sa han strängt. Sakta drog jag upp armen och han såg helt förskräckt ut. "Louis jag.." sa han och fick tårar i ögonen. Jag ville bara gråta just då.

// hej någon om nån ens läser, detta är kap 6 och eftersom jah inte har något liv och klockan är snart fyra på morgonen så skriver jah kap 7 idah oxå:))