En Andra Chans

Kapitel 3

Efter att ha åkt bil i ungefär en halvtimme var vi framme vid huset. Det var en stor vit villa med en fin och grön trädgård. På baksidan kunde man till och med skymta en pool. Det såg helt fantastiskt ut!

Bilen körde in på grusvägen fram till huset och parkerade sedan framför garagedörren.

Jag klev ut ur bilen, tog min väska och gick sedan vidare mot ytterdörren följd av Maria och Peter.

"Välkommen hem Amanda!" sa Maria samtidigt som hon låste upp dörren. Jag log mot henne och gick in.

När jag kom in i huset blev jag mållös. Det var så fint och modernt. Ganska stor skillnad från mitt förra hem; ett litet radhus i ett av dom fattigare områdena i stan.

Jag hörde plötsligt ett par tassar komma springande. En stor vit labrador kom emot oss och viftade glatt på svansen. Jag satte mig ner på huk och hälsade på hunden.

"Det där är Wilma, hon är bara ett år gammal. Med andra ord ett riktigt busfrö", sa Maria och skrattade.

"Hon är så söt! Jag har alltid velat ha en hund", svarade jag och kliade Wilma bakom örat. Hon började slickade mig i ansiktet. Jag skrattade till och reste mig sedan upp.

"Sebastian! Kom ner ett tag!" ropade plötsligt Peter upp i trappan.

"Okej, kommer pappa!" ropade någon tillbaka, antagligen Sebastian.

Efter ett tag kom han ner för trappan och log stort mot mig.

"Tjena lillasyrran, hur är det?"

"Superbra, själv då?" svarade jag och kramade honom.

"Samma här".

"Sebbe kan du vara snäll och visa Amanda alla rummen i huset? Jag ska gå ut med Wilma och pappa måste börja laga middag nu", sa Maria och tittade på klockan hon hade runt handleden.

Sebastian nickade. "Självklart!"

Maria gick för att hämta hunden och Peter försvann in i köket, medan Sebastian drog med mig åt ett annat håll.

När han visade alla rummen småpratade vi lite med varandra. Jag fick bland annat reda på att han precis hade fyllt 18 år och han hade en flickvän som hette Ida. Han gillade att spela fotboll och han gick naturlinjen på gymnasiet.

Sebbe var väldigt rolig och trevlig. En bra brorsa helt enkelt!

Tillslut kom vi fram till mitt nya rum. Det var på övervåningen, precis bredvid Sebbes rum.

"Här inne är ditt rum, men jag tänker låta dig få se det själv", sa Sebbe och blinkade mot mig. Sedan började han gå mot sitt rum.

"Okej, tack så mycket för visningen", svarade jag och öppnade sedan dörren. Jag flämtade till.

"Du måste skämta", mumlade jag för mig själv.

Det var helt underbart! En vit och fluffig säng stod mitt i rummet. Bredvid sängen fanns det ett skrivbord med en bärbar dator på. En rund och beige matta låg mitt i rummet.

Ovanför skrivbordet fanns det ett stort fönster med vita gardiner. Jag gick fram till fönstret och kollade ut. Trädgården var helt fantastisk med sitt gröna gräs och sin stora pool.

Jag vände mig om och märkte att det även fanns två dörrar i rummet. Jag gick fram till den ena och öppnade den. Det var ett badrum som var fräscht och fint, som allting annat.

Jag stängde dörren till badrummet och öppnade den andra istället. När jag fick se vad som fanns där inne stod jag bara och gapade.

Det var en gigantisk garderob! Massa olika lådor och hyllor prydde väggarna. Dock var den helt tom, förutom de kläder och skor som de hade hämtat från mitt förra hem, vilket inte alls var mycket. Men Maria hade lovat mig att vi skulle åka och shoppa någon dag.

Efter att ha beundrat min garderob ett tag gick jag ut till rummet igen och la mig på sängen. Den var så mjuk och bekväm, till skillnad från en sjukhussäng som jag hade spenderat min tid i dom senaste veckorna.

"Amanda och Sebastian, middagen är klar!" Ropade Peter nerifrån trappan och jag reste mig upp.

Påväg ner mot köket fick jag en känsla av att jag skulle trivas hur bra som helst i den här familjen och jag log stort för mig själv. Jag hade fått en andra chans att börja om på nytt. Nu kunde jag äntligen slappna av och leva livet som en normal tonåring.