En Andra Chans

Kapitel 13

När jag vaknade morgonen därefter mådde jag faktiskt inte så dåligt. Efter att jag hade suttit uppe och snackat så länge med Liam kändes allting mycket bättre på något sätt. Det där med Kevin var nästan bortglömt redan.

Elin däremot mådde inte så jättebra. Hon hade världens huvudvärk och bestämde sig för att åka hem. Jag tänkte att hennes huvudvärk antagligen bara skulle förvärras om jag berättade allting som hände på festen så jag lät bli. Det kunde jag lika gärna berätta imorgon eller något.

Efter att Elin hade åkt hem tänkte jag ta ett långt bad för att fräscha upp mig lite. Men eftersom att jag inte hade något badkar i mitt badrum hade Sebbe sagt att jag alltid var tillåten att låna hans badrum som hade ett stort och härligt badkar.

Klädd i bara en liten handduk knackade jag försiktigt på Sebbes dörr, men ingen öppnade. Så jag gick in ändå.

Sebbe var inte inne på sitt rum så jag antog att han var på fotbollsträning eller något. Men när jag sedan öppnade dörren till badrummet möttes jag av att någon stod där. Och det var inte Sebbe. Det var Liam som stod framför mig, med en handduk runt midjan. Han kollade förvånat på mig.

"Jäklar vad du ska skrämmas hela tiden", sa han och skrattade till.

"Sorry! Jag trodde att du och Sebbe var på träning idag, annars skulle jag aldrig gått in såhär bara... Men det var verkligen inte med mening och nästa gång lovar jag att jag ska knacka innan", började jag babbla på och självklart kände jag hur mina kinder blev illröda. När jag var nervös kunde jag verkligen prata på i flera minuter utan att hämta andan och mina kinder blev rödare än tomat. Great.

Han log. "Det är ingen fara. Men kan du lova mig en sak i alla fall?"

"Vad?" Frågade jag.

"Säg till innan vad du ska ha på dig så slipper vi komma hit med exakt samma outfit, det blir jättepin", sa han och sneglade ner mot min handduk som jag hade virad runt kroppen.

"Ha ha jättekul", sa jag och knuffade till honom lätt på axeln. Liam hade verkligen fina axlar. Hela han var fin i övrigt. Hans vältränade mage, hans bruna hår och de underbara ögonen som tindrade.. Plus att han hade en bra personlighet.

Vänta nu. Varför tänker jag såhär om min storebrors bästa kompis? Det ska jag inte göra. Men varför gör jag det?

Jag märkte hur jag praktiskt taget stod och stirrade på honom så jag harklade mig snabbt.

"Ehm, jag går och använder mitt badrum istället, förlåt att jag störde", sa jag och vände mig om.

"Nej, jag är ändå precis klar. Du kan vara här om du vill", svarade han.

"Tack", sa jag och log ansträngt.

När vi gick förbi varandra i dörröppningen snuddade jag vid honom och ryste i hela kroppen. Han var verkligen snygg. Men det skulle aldrig kunna hända något mellan oss. Han var ju praktiskt taget en i familjen.

Det skulle bara kännas konstigt.