En Andra Chans

Kapitel 10

Efter att vi hade slutat gick jag tillbaka till skolan för att vänta på Maria som skulle hämta upp mig. Min skola låg på vägen hem från hennes jobb, så ibland kunde hon svänga förbi och ge mig skjuts hem.

Medan jag väntade på henne stod jag och tänkte på allting som hade hänt under dagen. Jag log stort för mig själv när jag tänkte på hur gullig Kevin hade vart mot mig.

Helt plötsligt märkte jag att någon, eller rättare sagt några, kom gående lite längre bort. Mitt leende dog direkt när jag såg vilka det var. Olivia och hennes vänner.

"Hallå du där, vi måste snacka!" Ropade hon och gick rakt mot mig med arga steg.

Jag vände mig om för att kolla om Olivia verkligen menade mig, eller om det stod någon bakom mig som hon ville prata med. Men tyvärr var det helt folktomt på skolgården.

"Jaha? Och vad vill du snacka om?" Svarade jag med trött röst.

Olivia ställde sig framför mig och satte armarna i kors framför bröstet.

"Jag vill att du lämnar min kille ifred! Han är faktiskt inte tillgänglig! Jag såg nog hur du tafsade på honom tidigare idag", morrade hon. Klara och Hannah som stod en bit bakom, nickade instämmande. Jag himlade med ögonen.

"För det första var det han som la sin hand på mig, inte tvärtom. För det andra hade jag ingen aning om att du och Kevin var tillsammans igen. Grattis", sa jag och klappade henne på axeln.

Hon kollade ner på min hand med en blick som ungefär betydde att jag bar på någon slags dödlig sjukdom som smittades bara genom att röra vid henne.

"Okej, vi är kanske inte tillsammans än" sa hon irriterat. "Men det spelar fan ingen roll, han är ändå min! Och om du så lite som pratar med honom igen ska jag..." Hon avbröts mitt i meningen av att en bil tutade.

Jag kollade mig omkring och såg Marias bil stå lite längre bort. Hon satt och vinkade glatt mot mig.

"Vi får fortsätta den här trevliga lilla pratstunden någon annan gång, nu måste jag tyvärr gå", sa jag och gick förbi dom tre tjejerna som stod framför mig.

"Kommer lilla mamma till räddning va?", ropade Olivia hånfullt bakom mig. Dom andra två skrattade elakt. "Nästa gång kanske du inte har sån tur".

Jag struntade i vad hon sa och satte mig i bilen.

"Hej gumman! Är det dina vänner?" Frågade Maria och nickade bort mot Olivia, Klara och Hannah som nu börjat gå över skolgården.

Egentligen ville jag berätta allting som hade hänt för Maria. Men då skulle hon säkert bli orolig och i värsta fall kontakta Olivias föräldrar eller något, vilket antagligen bara skulle skapa ännu mer problem.

"Mm", svarade jag och lutade huvudet mot fönsterrutan. Sedan bytte jag snabbt samtalsämne och låtsades som att ingenting hade hänt.

När vi kom hem smet jag in på mitt rum direkt. Jag tog upp mobilen och skulle precis ringa Elin när jag märkte att jag hade fått ett nytt sms. Det var från ett nummer jag inte kände igen.

Tja, det är Kevin. Har du några planer i helgen? ;)

Jag bara stirrade på skärmen. Var det på riktigt? Eller drömde jag? Jag skrev ett svar snabbt, då jag var riktigt nyfiken på vad han ville.

Nej ska inte göra något speciellt. Varför undrar du? :)

Det tog ett par minuter tills han svarade och jag satt nervöst och väntade.

En kille som jag känner ska ha en liten hemmafest på Lördag. Du och Elin borde komma<3

Jag satt och log för mig själv en stund innan jag svarade.

Ja vad roligt! Det är klart att vi kommer<3

Jag hade en känsla av att den kommande lördagen skulle bli riktigt lyckad. Att gå på en fest med sin bästa vän och killen man gillar, kunde ju bara inte gå fel. Eller?