Livia vs Ganondorf

Till Zora's Domain del 1. Berget

"Vill du följa med till Zora's Domain idag?" Frågade Lova Livia. Livia såg det som ett upphöjande äventyr och svarade:
"Gärna."

En stund senare...

"Okej, det finns två vägar vi kan ta. Den ena är kort men kan vara farlig och den andra är betydligt längre men säkrare. Vilken vill du ta?" Frågade Lova. Livia funderade och frågade tillbaka:
"Vilken vill du ta?"
"Haha, för mig spelar det ingen roll. Dock skulle jag nog se fram emot ett litet *hrm* vått äventyr." Lova gav henne ett mystiskt flin med glimten i ögat och Livia svarade:
"Okej då. Jag är inte så sugen på att färdas hela dan för att komma dit. Vi tar den korta och riskabla vägen."

Det fanns två gångar ut från Kakariko village, och Livia och Lova gick till den de flesta aldrig ens tänker tanken på att gå. Det är en kort stig som leder bort från byn och sedan är det bara ett staket och ett bergstup hela vägen ned till sjön. Livia kollade förskräckt på tomheten bakom staketet och sedan på Lova. Skulle de klättra ned för berget?!
"Yup, du tänker helt rätt" sa Lova som om hon hade läst hennes tankar. "Vi måste ta oss ned för det här berget för att komma fram till sjön, och enda sättet att göra det på är att klättra."
"Är det försent att ångra sig med valet av väg?" Frågade Livia och svalde.
Lova tittade utmanande på henne och svarade: "Ja. Kom nu!"
Hon tog Livia i armen och drog med henne över staketet.
Oså var det på väg ned. På avstånd såg de ut som två cuccos som råkat villa bort sig från byn. En av dem var livrädd på att ramla och se dagsljuset för sista gången och den andra var självsäker på sin sak och upprymd av att något spännande hände.
"Livia! Vi är snart halvvägs ner!" Ropade Lova en bit under henne. Varför valde jag det här vägen?, tänkte Livia. Just då snavade hon på en sten som inte satt fast i berget ordentligt och tappade fästet för händerna. Hon skrek av rädsla då hon började falla men Lova lyckades ta tag i hennes arm och dra upp henne igen. Dock vågade Livia inte röra sig ur fläcken efter denna korta nära-döden upplevelse. Lova suckade och tog fram en specialgjord visselpipa hon byggt och blåste hårt i den. Det lät ingenting, men snart syntes en skugga över himlen. I full fart kom Teodora och plockade upp Livia och flög ned med henne.
"Ta-ack" stammade hon ur sig. Teodora skakade på huvudet och såg sedan på Lova som studerade sin nyss använda visselpipa.
"Ah, den här funkade verkligen! Vad ska jag kalla den... Visselteo! Nej, vad sägs om... Tipa! Ja, det blir perfekt! T för Teodora och ipa för visselpipa! Jag är ett geni!" Lova log stolt över sig själv tills hon märkte att Teodora stod bredvid henne.
"Geni, huh? Är inte jag den duktiga som hörde signalen och kom?" Sa hon och gav Lova en kram av någon konstig anledning. Sedan var det hejdå och fortsättning på resan till Zora's Domain.