14.

929 11 2
                                    

Haydens perspektiv

Jag sitter i mitt rum och spelar när mamma ropar på mig

"Hayden kom hit nu"

Jag suckar och stänger av spelet jag spelade och gick ut från mitt rum. Hon skulle säkert skälla ut mig för något men vet inte vad. Jag går ner för trappan och kollar upp och ser någon jag inte sett på super länge. Jayden, Jayden Mayer, min barndoms kompis. Jag blir helt stilla och bara kollar i chock. Jayden kollar upp och ler smått mot mig. Det var då allt släppte och jag sprang fram och kramade om honom hårt.

"Det var inte igår" säger han och ler mot mig.

"Nej verkligen inte" skrattar jag mot han. Hailey står bredvid och lutar sig mot dörröppningen och himlar med ögonen innan hon går till sitt rum.

"Fan va du har fått en glow up" säger jag sedan och flinar.

"Har du sett dig själv eller?" Svarar Jayden sedan och flinar tillbaka.

"Glasögonen verkar ha ramlat av ser jag" säger jag sedan.

"Ja, usch dem försvann kanske för 4 år sedan" svarar han sedan och ler smått.


Flashback till 2011 (8 år sedan) Hayden perspektiv:

"nämen vem är det vi ser här då.. är det inte lilla Jaydie boy" säger Rasmus som kommer fram till oss.

"Jag heter faktiskt Jay-"

"Jayden och kalla mig inte Jaydie boy" fortsätter Rasmus meningen och himlar med ögonen. Jag stod bredvid och fattade ingenting.

"Sluta" säger Jayden och kollar surt på dem.

"Vad ska du göra åt saken??" Säger Rasmus och tar händerna i kors. Jayden hinner inte säga nått innan hans glasögon dras bort från hans ögon.

"Nej ge tillbaks dem, jag ser inget" ropar Jayden och rör armarna letandes till sina glasögon. Rasmus och hans kompisar skrattar. Jag gick i 5:an, Jayden i 2:an och Rasmus och dem i 6:an. Jag blev arg på Rasmus och kollade argt på honom utan att han såg.

"Ge tillbaks hans glasögon! Annars slår jag till dig" Ropar jag och kollar seriöst på Rasmus. Rasmus vänder blicken till mig och kollar fundersamt mot mig och sedan skrattar.

"agh jag blir rädd" låtsas Rasmus och skrattar sedan.

"Jag menar de!! Ge tillbaks hans glasögon" ropar jag igen och spänner käkarna denna gång. Rasmus bryr sig inte och slänger glasögonen upp i luften utan att ens veta vart dem flög. Som tur va får jag tag i dem innan dem nuddar marken. Jag andas djupt en snabbis inna jag blir arg igen. Dena gång blir jag helt svart i ögonen. Jag vänder mig om och ger Jayden glasögonen och säger att han ska backa. Jayden stör där helt skakandes och backar snabbt bakåt. Rasmus står i bakrunden och skrattar med sina vänner med ryggen mot oss. Jag vänder mig då om och går mot honom och knyter mina händer hårt och argt. Hans vänner ser mig och spänner blicken rädd och sväljer hårt. Rasmus fattar ingenting och märker att dem kollar bakom honom så han vänder sig om. Snabbt får han en hård knytnäve rakt i ansiktet av mig. Han faller ner mot marken och då tar jag chansen och sätter mig på honom och slår honom ännu mer. Eftersom jag gått på boxning har jag lärt mig att slåss. Rasmus vänner sprang snabbt därifrån medans Rasmus låg där och försökte komma loss. Men jag var så arg på honom så jag slutade inte slå honom.

Tillslut kom en lärare och drog bort mig från Rasmus som låg där med blödande näsa och en rejäl blåtira runt ögat. Han ställde sig upp och drog bort blodet från sin näsa och kisa mot mig. Jag kisa tillbaka.

"Rör aldrig Jayden igen fattar du?!" Ropar jag till honom innan läraren drar iväg mig in mot rektorns kontor. Inne på rektorns kontor pratar jag med rektorn och berättade vad som hände och varför. Rektorn berätta att han skulle ta ett snack med Rasmus, men att jag skulle få kvarnsittning idag. Jag suckade men gick ut och träffade Jayden som stod där och väntade på mig.

"Tack" säger han och kramar mig.

"Allt för dig min bästavän" säger jag och kramar honom tillbaka.

Efter den dagen var jag tvungen att byta skola.

Slut på Flashback

"Stanna här på middag vet jag" säger pappa sen och går mot köket, och så gör mamma.

"Ja tack gärna Cami"  svarar Jayden och tar av sina skor och går in.

En dag blir du minWhere stories live. Discover now