svartsjuk - 1

11 - jag vill göra det för dig

Elvira och Lucas sitter i badrummet. Dörren är stängd och jag hör Elvira som försöker övertala Lucas om att han måste försöka. Lucas svarar aldrig, men tillslut verkar han lyckas och han hostar intensivt. "Fy fan", mumlar han där inifrån. De öppnar dörren till badrummet och kommer ut tillsammans. På något sätt kan jag nog se de som ett framtida par. Jag skulle kunna hjälpa till lite på traven. "Vem vill leka sanning eller konka?" Ropar jag. Elvira nickar. "Ja!" Lucas säger ingenting, men han är inte så blek längre. Vi sätter oss i en ring och jag övertalar de att jag får börja. "Sanning eller konka Lucas", fnissar jag. Lucas rycker på axlarna. Han är sitt vanliga jag igen, skönt."Sanning, antar jag..." Jag klappar händerna. "Vem skulle du helst vara ihop med av oss två?"
Elvira tittar på Lucas. Ser hon förväntansfull ut? Ja, det gör hon faktiskt. Lucas blir röd i ansiktet. "Vet inte", stammar han och viker undan med blicken.

*

Elviras perspektiv
"Kom igen, säg bara", suckar Olivia och himlar med ögonen.
Lucas ser sig omkring bland oss. "Olivia", säger han, en aning mindre nervös nu. Mitt hjärta hoppar till. Jag ler mot Lucas, för jag bryr mig inte ett skit om vad han tycker och om han är kär i Olivia angår inte mig. Varför skulle jag bry mig? Ändå ska mitt hjärta hoppa till och jag känner mig bortvald. Som om? Jag vill bara fräsa till mig själv att sluta vara en sådan tönt, när Olivia avbryter Lucas. "Men snälla", fnissar hon. "Du ljuger ju." Lucas rodnar. "Nej!" Skriker han generat, men nu fnissar han också. Det syns att Olivia känner sig nöjd, den lilla råttan. "Är du kär eller", skrattar Olivia. "Nä." Nu slutar han skratta. "Det är jag inte." Olivia bara stirrar på honom.
Resten av dagen pratar vi knappt med varandra. Olivia steker pannkakor och jag dukar. Vi äter under tystnad, och återgår sedan till våra mobiltelefoner. Efter ett tag reser sig Olivia. "Någon borde diska", säger hon. Gör det själv, tänker jag. Lucas nickar.
"Ni har hjälpt mig så mycket. Jag kan diska." Olivia ser på mig. "Men du då?"
"Borde inte du diska, Elvira?" Hon ser nästan arg ut.
"Det kan jeg gjøre."
Lucas skakar på huvudet.
"Men jag vill diska! Jag känner mig lite dum för att ni har fått göra så mycket för mig."
"Ni kan väl diska tillsammans då", muttrar Olivia och lämnar köket.
Vi båda nickar instämmande. Då får det väl bli så.
"Jeg tar platene. Du kan vaske bestikket."
Han nickar ännu en gång. Vi ställer oss vid diskhon och börjar göra vårt eget, fast Lucas blir förstås snabbare färdig än mig. "Om du vill kan jag ta resten", ler han. Jag har en tallrik kvar. Och två glas. "Det er ikke nødvendig." "Jo", avbryter Lucas. "Jag vill göra det för dig."