05 - ❤️

43 18 9
                                    

På hemvägen tänker jag på Elvira. Hon gav mig sitt nummer innan jag gick, för gruppprojektets skull. Min norska har nog förbättrats lite ändå. Jag fattade nästan allt hon sa. Vi kanske kommer att bli vänner? You wish, far det genom huvudet, som om min hjärna plötsligt bytt sida till Elviras. Käften, mumlar jag. Till mig själv. Gud, är jag dum? Ja, det är jag. Plötsligt surrar min mobil till. Jag öppnar den och ser att det är från snapchat. "Agnes!" Kommer jag på mig själv med att skrika. Jag öppnar min snap, men det är inte från Agnes.
Elvira32 lade till dig som vän!
Lägg till Avbryt
Jag stirrar på skärmen. Men varför inte lägga till henne, om vi ändå är partners? Snabbt klickar jag på lägg till. I chatten finns redan ett meddelande.
Elvira32 | Hei, det er Elvira fra skolen
Lucas6000 | Ok
Elvira32 | Kom hjem til meg slik at vi kan plugge, ok?
Lucas6000 | Kanske imorgon
Elvira32 | Ok
Lucas6000 | Måste gå, hejdå
Elvira32 | Vi ses i morgen❤️

*

Varför använda hjärt-emojin på någon som man inte ens känner? Den frågan hemsökte mig hela resten av dagen och natten. Tillslut övertygade jag mig själv om att Elvira helt enkelt bara försökte vara snäll. Borde jag skriva till Agnes och berätta? Nej, jag vet inte varför, men det ville jag inte. Och hon skulle ju inte ens svara. En tanke slog mig, när jag låg i min säng och försökte somna. Jag borde gå hem till Agnes. Och besöka henne. Jag blev så exalterad av tanken på att få träffa Agnes att jag ville ge mig iväg direkt. Jag kollade klockan. 00:17. Fy fan. Vilken natt.

svartsjuk - 1 Where stories live. Discover now