Tjugoett Nitton

Kapitel 9, Syret tar slut

   - Vakna Liam! skriker Vera. Liam vaknar och tittar surt på sin lillasyster som står bredvid hans säng.
   - Vad vill du?
Sedan märker han det. Det som inte har fått hända har hänt. Larmet tjuter. Klockan är två på natten. Kommer vi att överleva, är Liams första tanke.
   - Vi måste ut, säger han oroligt.
Han packar ner de viktigaste sakerna i en ryggsäck och tar tag i Veras kalla lilla hand. Hon darrar av rädsla. Han öppnar rumsdörren och går ut i bara pyjamas i korridoren på avdelning ett. Han känner hur andningen blir tyngre och tyngre. Därute är det fullt av människor som utrymmer avdelningen. På golvet ser Liam och Vera människor som ligger och har svårt att andas. En vakt ropar:
   - Utrym lokalen. Syret håller på att ta slut. Bege er genast till avdelning tre.
Liam och Vera skyndar längs korridoren och fram till trapporna som leder ner till avdelning tre.

Nere på avdelning tre är det tjockt med folk, alla lika chockade och barnen ser många i tårar. Någon från rådet skriker, ställ er på led! Vera håller hårt i Liams hand och lika hårt håller hon i sin mjukiselefant, för ingen ska lämnas ensam. När Liam och Vera kommer fram får de visa sina pass och därefter är det en lång man med rådets märke på ryggen som följer dem till deras nya rum.

   - Godmorgon! säger Johanna sömnigt.
Hon klättrar nerför den rangliga våningssängen och går sakta mot toaletten. I den gröna lilla soffan sitter Jakob och Eleonora. De spelar kort.
   - Alla dina sjuor, säger Eleonora glatt.
   - Men åh! Du vinner ju alltid, säger Jakob dystert.
Eleonora skrattar och pussar honom på kinden.
   - Ska vi äta frukost? frågar Johanna när hon kommer ut från toaletten.
   - Vi har redan ätit frukost! skrattar Eleonora.
   - Klockan är snart tre, säger Jakob och pekar på väggklockan.
Johanna gapar och utbrister:
   - Är det redan eftermiddag! Jag trodde det var morgon.
Sedan märker hon att de inte är ensamma i rummet. Bredvid Eleonora och Jakob sitter två barn. En tjej och en kille. Killen ser ut att var något yngre än henne själv. Han är ganska kort och har väldigt små fötter. Tjejen ser ut att vara i sexårsåldern. Hon har blont lockigt hår och har på sig en prinsessklänning.
   - Det här är Vera och Liam, skyndar sig Eleonora att förklara. De är syskon och ska bo här tillsammans med oss.
De hälsar glatt på varandra. Johanna tycker att de verkar trevliga.
   - Men varför ska ni bo här hos oss? undrar Johanna.
Liam suckar och säger bekymrat:
   - Syret har tagit slut på våran avdelning. Om vi stannar där kommer vi inte att överleva.
   - Stackars er! beklagar Johanna.
   - Vi höll på att dö, skrattar Vera.
   - Därför har rådet bestämt att vi ska flytta hit till avdelning tre, säger Liam.
   - Vilken avdelning bodde ni på tidigare? frågar Jakob.
   - Avdelning ett, hurså?
Jakob stelnar till och tittar med uppspärrade ögon på Johanna.
  - ASHTON! utbrister de båda samtidigt.

Johanna och Jakob skyndar sig ut ur rummet och kutar iväg mot trapphuset. Hoppas han har överlevt, tänker Johanna. De springer upp för trapporna och när de kommer upp till ingången ser de några från rådet. De har på sig dräkter med syrgas. De går in på avdelningen. Det samlas fler och fler folk i trapphuset och efter en lång stund kommer personerna med syrgasdräkter ut. I famnen håller de varsina döda personer.
   - Vi är ledsna, det finns fler omkomna därinne.
Johanna kollar på en av de döda personerna. Hon tycker att det är obehagligt. Men vänta det ser precis ut som...ASHTON!