Tjugoett Nitton

KAPITEL 3, Skolan

Morgonen efter vaknar Johanna av en massa högljudda dunsar. Hon sätter sig yrvaket upp och klättrar försiktigt ner för den rangliga våningssängen. Där nere skjuter Jakob hockeypuckar med en hockeyklubba mot väggen.
  -Vad gör du? frågar Johanna och tittar undrande på Jakob.
  - Tränar! svarar Jakob. Han skjuter ett hårt skott med sin svarta hockeyklubba och pucken träffar den stenhårda väggen.
  - Vill du prata om det som hände igår? Frågar Johanna försiktigt.
  - Nej, svarar Jakob hårt och lägger ifrån sig klubban.

En stund senare är det dags för frukost. Johanna och Jakob skyndar sig till matsalen för att få ett ledigt bord. Där vimlar det av folk som är hungriga och vill ha frukost. Johanna och Jakob hämtar nybakta frallor och varsitt glas juice. Johanna tycker att det ser riktigt gott ut. De sätter sig vid ett litet bord vid ett av matsalens hörn och börjar äta.
  - Du har väl inte glömt bort att skolan börjar idag, suckar Jacob.
  - Juste! utbrister Johanna. Det hade jag helt glömt bort...

Några timmar senare sitter de båda bakom sina bänkar i deras nya klassrum. Helt plötsligt klampar det in en kvinna i klassrummet. Det blir knäpptyst. Hon har långt blont hår och har på sig en gul klänning. På fötterna har hon ett par höga klackar.
  - Godmorgon ungdomar! säger kvinnan glatt. Jag heter Cecilia och det är jag som är eran nya lärare här i bunkern. Vad kul att se så många av er här redan första dan!
  - Det här klassrummet ser förjjävligt ut, snäser en kille i bakersta bänkraden.
Cecilia spänner ögonen i honom och säger:
  - Om det inte passar herrn kan ni gå ut ur klassrummet.
Killen blir lite röd i ansiktet och skäms. Stora delar av rummet flinar åt honom. Vissa skrattar tyst. Cecilia blir ännu argare och säger:
  - I det här klassrummet är vi schyssta mot varandra!
Sedan ställer hon sig bakom sin kateder längst fram i klassrummet och börjar ha någon form av genomgång om PI.
Johanna försöker lyssna på Cecilia, vilket inte går så bra. Då och då sneglar hon på Jakob som hela tiden ser ut att tänka på annat.
  - Är du verkligen säker på att du inte vill prata om det? viskar hon. Jag tror du skulle känna dig bättre då.
  - Kan du bara sluta! Säger Jakob argt och en aningen för högt.
Hela klassen vänder sig om. Jakob tittar ner och Johanna låtsas som ingenting.

Efter matematiken har de rast. Jakob har dragit sig undan så Johanna går själv  ner till kiosken för att få något att äta med hjälp av sina kvarstående ransoner.
Men när hon kommer fram och tittar i sina fickor är allt borta. “De kanske blev kvar på rummet imorse, vi behöver ju inte kupongerna till frukosten”

Hon småspringer till rummet och väl där inne börjar hon rota i sina väskor. “Var är dem?“ Johanna kollar till och med under madrassen i sin säng, det perfekta gömstället enligt Pappi. “Pappi, hur mår du?“ Det slår Johanna att hon inte lagt en enda tanke på Pappi denna dag. Hon lägger på minnet att hon borde leta efter honom snart.
Plötsligt slås dörren upp och där står Jakob.
  - Kan du inte fatta att jag är redo att prata om det än!!? Säger Jakob argt. Jag vet att du vill veta, men du behöver väl ändå inte sno mina ransoner bara för att retas?
Det tar ett tag för Johanna att reagera och Jakob försvinner återigen ut genom dörren. “Vad snackar han om? Jag, sno ransoner, det är ju mina som är borta…”

Efter rasten kommer Johanna in i klassrummet och ser till sin stora förtret att Jakob har satt sig med någon annan. Längst bak med en storvuxen kille klädd i märkes hoodie och keps, troligen något år äldre än hon själv.
“Inte ens en vecka har gått och redan ensam.”
Hon sätter sig vid de bänkarna hon och Jakob satt vid någon timme sedan. Hon sneglar bakåt mot Jakob en sista gång innan lektionen börjar. “Wow, hur kan de redan ha hittat varandra?”

Dagen fortsätter i dess långsamma takt men tillslut är den över.
  - Tack för idag! säger Cecilia lika glatt som i morse.
  - Tack detsamma! säger de flesta tillbaka.
Jakob är redan påväg ut genom dörren.
  - Glöm inte engelskaläxan till på fredag, påminner Cecilia innan alla går ut genom genom den trånga klassrumsdörren.
Johanna fortsätter också genom dörren och när hon kommer in i deras rum sitter Jakob vid bordet. Han nickar mot stolen mittemot.
  - Du förtjänar en förklaring...