Älskade styvbror

13/11

William är varm och fuktig av svett. Han ligger utslagen på mage i sängen och sover tungt. Hans ena arm sträcker sig så långt ut från kroppen den kan och handen hänger utanför kanten. Jag sitter bredvid honom med mitt lår klistrat mot hans och tittar på hans ansikte. Det har gått för lång tid sen han rakade sig sist, för han har små skäggstubb här och där. Det är uppenbart att han inte skulle kunna få till ett skägg om han försökte, men det är lika bra. Man vill ju inte ha en man med skägg om man kan undvika det.

Jag tänker på det han sa. Det har gått över två timmar sen jag frågade honom, och fick ett annat svar än jag hade föreställt mig. Han sa det försiktigt, inte påtvingade alls, men det skrämde mig ändå. Nu funderar jag på hur viktigt det är för honom. Kommer han dumpa mig om jag säger nej?

Han är inte kär i mig, inte än, det är jag ganska säker på. Så om han får höra något som gör mig mindre intressant för honom så finns möjligheten att han sticker. Fast egentligen tycker jag inte att William känns som den typen.

Försiktigt tar jag mig ur sängen och drar på mig mina kläder. Det kanske är lite drygt att lämna honom så här, men det var ju för fan han som somnade. Och dessutom behöver jag prata med någon. Någon som har erfarenhet inom området, någon som vet hur jag ska göra.

Jag trycker på numret samtidigt som jag tassar på tå ut genom Williams rum och sen ut till gatan. Det går fyra signaler innan han svarar. Han låter inte överlycklig över att jag tänker komma över, men han säger ingenting mer än ett simpelt 'Okej, gör det'.

William bor en bit ifrån den centrala delen av stan, så jag väljer att ta bussen. Det är inte jättelångt att gå, men det börjar bli riktigt kallt utomhus nu, så jag förlåter mig själv.

Bara en kvart senare knackar jag på den välbekanta dörren. Bamse skäller som vanligt högt av glädje över att någon kommer för att hälsa på. När Patrick öppnar dörren kommer skällandet snabbt närmare och Bamse kastar sig upp mot mig.

"Tack för att du inte använde ringklockan" säger Patrick. "Han blir helt galen då"

"Ja, jag kommer ihåg det" svarar jag och lyfter upp pälshögen. "Är Tony hemma?"

"Nej"

"Bra, kan jag komma in?"

Han svarar inte, men ler och flyttar sig så att jag kan gå in i den trånga hallen. Det luktar himmelskt. Jag förstår till en början inte vad det är, men så får jag syn på Patricks fingrar och min mage fladdrar glatt till.

"Gör du bullar?" frågar jag glatt och tar tag i hans hand.

Han ser chockat på mig i en millisekund och hans hand rycker till lite, men så ser han kanelen som fastnat på några av hans naglar.

"Jaha" säger han lättat. "Jag gjorde det för ett tag sen, ja"

"Kan jag få en?"

"Ja, visst" säger han och går före mig in i köket.

Jag tar en bulle och sätter mig vid köksbordet, och viftar med handen för att signalera att han ska göra samma sak. Han tar ingen bulle, men sätter sig lydigt på en stol och ser på mig.

"Jag behöver råd" säger jag.

"Och du kom till mig?"

"Det var antingen du eller Tony, och jag vet inte hur gärna jag vill prata med honom om det här"

"Okej"

Han låter nonchalant, men hans ögon visar tydligt att han är nyfiken, och han lutar sig lite närmare mig. Han vill absolut veta vad det handlar om.