Kap 2

36 4 0
                                    

Sabrinas p.o.v
Jag sitter äntligen på planet på väg till Canada i Toronto. Jag har aldrig varit rädd att flygga och jag har alltid tyckt att det var roligt ända till Edwin dog. För han dog just på ett flygplan. Vilket känns hemskt. Jag satt och kollade ut ända tills mina ögon lock vart tunga. Allt vart svart och jag vaknade 7 timmar senare. Nu var det bara några minuter kvar tills vi skulle landa.

När vi landade så klev jag ut och så ringde jag min faster Marie. Hon sa att hon skulle vara där inom fem minuter. Så jag sms min pappa medans jag väntade på att hon skulle komma. Tillslut såg jag Marie. Jag skyndade fram till henne för att krama henne.

I bilen satt vi och pratade om allt som hade hänt hon tröstade även mig när vi kom pratade om Edwin.

När vi kom hem så gick jag och hälsade på jack Maries man. Han hade gjort mat åt oss sedan kollade vi på film.  Jag gick upp på toaletten och så tog jag fram ett rakblad och skar mig lite i armen sedan tvättade jag bort blodet och så gick jag ner. Jag sa till Marie att jag bara skulle ut och gå en sväng. Jag tog på mig min jacka och mina skor och gick ut. Jag gick mot en klippa jag alltid brukade vara när jag pratade med Edwin. Det var det enda minnet jag hade om honom här.

Jag satte mig på kanten av klippan när jag hörde två killar prata. Jag vart stressad. Jag reste mig upp och sa please don't hurt me I should just go now bye. jag och sprang in på en äng. Jag ramlade precis som vanligt när jag försökte komma iväg från mina mobbare. Då kände jag någon som tog tag i mina armar och drog mig upp. Jag kollade han rakt i ansikte och det var den killen som hade varit med den andra. Please can I just go now I most home please sa jag. Men han höll i mig fortfarande. It is okay I don't going to hurt you. Is you okay? Sa han. När han släppte mig ramlade jag bara ner på marken. Jag försökte ta mig upp men det gick inte tillslut tog han tag i mig och lyfte upp mig och bar mig enda tills vägen.
Where do you live? Frågade han. I am living 200 meter left here. Sa jag blygt till Han jag vågade inte kolla han i ögon utan jag bara gick hem och så somnade jag precis när jag hade lagt mig i min säng.

———————————————————————————
// hej hoppas ni tyckte om det här kapitlet det vart lite kortare än det andra skriv vad ni tycker om dom har kapitlen
Kaossan

Why did he save me ( Shawn mendes fanfiction)Där berättelser lever. Upptäck nu