Luna och Ginny vi påväg från Dumbledore begravning. Allas kinder var dy blöta av tårar förutom Ginnys, Det var som om hon inte kunde gråta. Ginny hade handen på Lunas höft medans dem gick. Dem gick inte upp till skolan som alla andra utan dem gick mot skogen. Till deras hemliga plats, till Lunas gömställe. Gömstället som hade blivit deras.
Dem kom fram gläntan men det fanns inga Testraler där. Luna och Ginny var helt ensamma i gläntan. Dem satte sig på marken och Luna höll om Ginny och försökte undvika att göra Ginnys tröja genom blöt. Ginny var i Lunas famn och ville bara gråta men det kom inget.
- Det är något fel på mig! Sa Ginny
- Vad menar du? Du är lika normal som mig. Sa Luna och torkade hennes tårar.
- Jag kan inte gråta! Alla gråter förutom jag! Det är som om jag är känslokall. Sa Ginny och slog sig själv på bena
- Alla visar sorg på olika sätt. Du är inte känslokall. Jag vet att du har känslor och jag vet att dem kan ta över hela din kropp. Sa Luna och strök Ginny över ryggen. Du är inte känslokall bars för att vatten droppar faller ner för dina kinder.
- Luna du är den bästa. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Jag skulle nog gått under. Sa Ginny och log
- Ginny? Jag gick nästan under när du gjorde slut. Jag förstår inte hur du kunde tro att du inte gav mig tillräckligt mycket kärlek. Sa Luna och började kolla allvarligt på Ginny
- Förlåt mig.... Men det kändes som om jag inte gav det du borde få. Att jag inte skulle göra dig lycklig. Sa Ginny och hennes ögon började vattnas
- Ginny jag älskar dig till månen och tillbaka så jag kunde inte bli mer olycklig av att inte vara med dig. Sa Luna och drog hennes hand lätt mot Ginnys kind.
- Jag älskar dig till solen och längre. Jag är så korkad ibland, jag låter dig ligga på ett golv i flera timmar i dina egna tårar. Sa Ginny och kände hur det var svårt att prata.
- Var det du som tog mig till sjukhusflygen den gången? Frågade Luna och torkade bort en tår i Ginnys ansikte.
- Ja det var det. Mitt hjärta brast i tusen bitar när jag såg dig. Det var som om jag såg dig dö fast det var värre än så. För jag viste att du kände smärtan av ett brustet hjärta men jag visste inte hur jag skulle gott göra dig. Sa Ginny och bröt ihop. Ginny grät och grät tills hon inte hade några tårar kvar. Luna satt tyst och tröstade henne.
- Ginny du gjorde mig glad när du kysste mig igår. Sa Luna och kysste Ginny på pannan. Ginny kysste Luna på munnen och började gråta av glädje. Kyssen var fylld av tårar och kärlek. Deras tårar blandades med varandra och blev ett lyckligt ögonblick i allt sorgset. Luna och Ginny satt och skrattade och grät av lycka att vara tillsammans.
Efter en stund så gick dem tillbaka till slottet. Alla var väldigt dystra när dem kom fram men Ginny och Luna höll humöret uppe. Dem gick i korridoren hand i hand och små log för att sprida lite glädje över skolan.
- Ginny! Luna! Hörde dem någon skrika genom rummet. Det var Hermione. Hon kom springandes och kramade dem hårt.
- Jag, Harry och Ron kommer inte nästs år. Sa Hermione ledsamt.
- Varför? Sa Luna lite förskräckt
- Vi ska slutföra ett uppdrag som Harry fått av Dumbledore. Viskade Hermione lågt.
- Okej? Hur är det mellan Harry och Draco? Frågade Ginny
- Skakigt. Sa Hermione kort
- Hur arg är Harry? Frågade Ginny eftersom hon visste att Harry kunde bli riktigt arg.
- Faktisks inte alls men mycket besviken. Sa Hermione och såg ut som om hon skulle börja gråta.
- Synd... sa Luna sorgset
- Har ni packat?? Frågade Hermione
- Juste! Vi åker ju hem ikväll. Sa Ginny och slog sig för pannan
Hon och Luna sprang till sina uppehållsrum och packade sina grejer. Fyra timmar senare var det dags att gå till tågen. Ginny och Luna satte sig i en egen kupé och var helt ensamma hela resan. Dem satt där och bara njöt av att hålla händer och prata om vad som hade häng under året. Dem pratade om att hälsa på oss varandra under sommaren. Slutet på året blev sorgligt men med ett litet hopp om lycka.
Detta är slutet på den här boken! Det är svårt att lämna ut sin bebis så här men en dag måste den sluta! Tror att jag ska skriva en till om deras sjätte år. Vill ni det?//PussGurkan
