Det var mörkt. Var jag än vände mig, hur mycket jag än försökte justera min blick var mörkret ständigt kvar och närvarande. Det verkade som en stor tvättsvamp, där min energi var vattnet. Jag var obotligt trött och mina ben kändes svaga.
En röst, någonstans, långt borta. Viskande och skrikande. Ständigt närmande. Armar som drog i mig, smärta som blossade upp från nedre delen av min kropp och dränkte mig.
Rösten mässade nu mitt namn som om det vore en livlina. "Ester, Ester, Ester..." Den drog i mig, knuffade mig i en riktning som jag skulle gå mot. För trött för att göra något annat kunde jag inget annat än att ge efter.
Stapplande och oanande banade jag min väg fram till strimmorna av ljuset. När som helst, tänkte jag. När som helst ger mina ben vika, för snart orkar jag inte mer. Men ljuset var så nära och rösten bakom mig var så stark...
När jag till slut klev ur mörkret önskade jag att jag hade stannat kvar.
DU LÄSER
gudarna på Västerbron [n.f]
Fanfiction"Fyfan vad du är omogen." "Jag vet." Luleå är Sveriges 24e största stad enligt Wikipedia. Den har cirka 76000 invånare däribland Ester Malm. Sverige i helhet har cirka 10 000 000 invånare däribland en Ester Malm och en Noel Flike. Båda två vet inte...
![gudarna på Västerbron [n.f]](https://img.wattpad.com/cover/139883146-64-k836864.jpg)