gudarna på Västerbron [n.f]

19

Jag gick in på mitt hotellrum för en sista gång och dubbelkollade så att jag inte hade glömt något. Men nej, inga kläder låg gömda under varken sängen eller bakom fåtöljen. Det här var tredje gången jag kollade. Anledningen till varför var nog för att jag visste hur pappas reaktion skulle bli om han insåg att jag inte hade följt hans "kolla tre gånger om" tips. Tipset han alltid skulle nämna när vi var utomlands och bodde på hotell. Både August och jag brukade ta ett normalt svep över rummet för vi var inte helt efterblivna, men då kom alltid pappa och insisterade på att vi var tvungna att kolla två gånger till. Fastän vi visste att vi inte skulle hitta något. Jag och August hade till och med en teori om att vår kära far ibland gömde något när vi inte såg och letade för tredje gången, för vi båda kunde svära på att en viss sak inte hade legat där när vi letade första. Vid dessa tillfällen brukade mamma vänta i dörröppningen med vår packning och skratta åt oss.

"Behöver du någon hjälp?", frågade Noel från dörröppningen. Jag vände mig om och kollade på honom. Han hade på sig samma kläder som igår; en Chanel-mössa som täckte hans ostyriga hår men som inte lyckades helt, ett par skinny jeans och en jeansjacka ovanpå sin hoodie.

"Nej tack.", svarade jag honom och log.

Utanför hotellet väntade Valter och de andra i hans bil. Vi hade åkt hit direkt efter frukosten för att det inte skulle bli så stressigt med tåget. Jag behövde trots allt köpa lunch innan jag klev på, annars skulle jag aldrig klara hemresan. Jag drog upp min mobil ur bakfickan för att kolla hur mycket klockan var. Kvart över tio. Tåget skulle gå fem i halv tolv, så vi hade lite mer än en timme på oss.

Jag gick in i badrummet för att dubbelkolla så att jag verkligen inte hade glömt något, men det enda som låg framme var min necessär. Och den skulle ligga framme till sist då jag ännu inte borstat tänderna. Försiktigt öppnade jag den för att ta fram min tandkräm och placera den på min blåa tandborste. Efter att ha gjort det skvätte jag på lite vatten så att det inte blev alltför torrt, innan jag började borsta. Exakt två minuter senare när jag hade spottat i handfatet klev Noel försiktigt in i badrummet bakom mig. Jag iakttog honom förvånat i spegeln.

"Vad gör du?", frågade jag.

Han tittade sig runt omkring. "Vet inte riktigt...", sa han och log mot mig. "Ville bara reka lite. Om det är lugnt?"

"Ja, jag antar det.", svarade jag och ryckte lätt på axlarna.

"Najs. Du, det är väldigt litet med tanke på storleken på resten utav rummet." Han pausade och flyttade sig lite längre in i badrummet så att han stod precis snett bakom mig. Våra blickar möttes i spegeln. "Eller vad tycker du?"

"Jag?", sa jag och vände mig om så att vi stod mittemot varandra. Han lutade ner sitt huvud och log mot mig. En värme spred sig i min bröstkorg likt en blomma som slår ut när solens strålar träffar den.

"Ja?"

Jag vred på mig och tittade mig runt omkring i badrummet. Kanske hade han rätt, det var ganska litet i jämförelse med ytan på själva rummet där sängen och de var. Det var precis så att jag och Noel fick plats här inne samtidigt båda två med resten utav inredningen.

"Ja, det har du nog rätt i. Känns mycket mer... påtagligt nu när både du och jag står här inne." Jag gav ifrån mig ett svagt skratt. "Det är ganska trångt."

Värme. Hans hand hade råkat stryka till min när han försiktigt vände sig om för att gå ut. På instinkt flyttade jag mig några centimeter och log nervöst ner i handfatet. Snälla gode Gud, vad det än var som hände tyckte jag inte om det.

Men varför reagerar du alltid så som du gör då? Rösten i bakhuvudet hade återigen kommit fram, som den alltid gjorde när jag var osäker på saker. Jag försökte ignorera den samtidigt som jag plockade ner min tandborste i necessären och följde efter Noel ut ut rummet. På en krok precis innanför dörren hade jag hängt min fila-väska. Nervöst drog jag upp väskans blixtlås och tryckte ner det sista av min packning så gott jag kunde. När jag var färdig stängde jag väskan snabbt och lyfte upp den från kroken för att sedan placera den på min vänstra axel. Vikten av väskan mot min höft var en trygg känsla.