Kap.26: Surprise

589 29 7
                                    

T I D I G A R E

"Men du försökte aldrig. Du gav bara upp, varför?" Frågar han. 

"Jag var för feg, Felix. Jag vet om det och jag är ledsen att det behövde drabba dig" svarar jag. 

"Fanny jag ångrar det inte, jag ångrar inget med dig förutom en sak, och det var att jag gav upp" svarar han. "Men jag är beredd på att fortsätta försöka för jag har i alla fall aldrig glömt dig, och jag ska få dig att aldrig glömma mig" 

~

Jag vaknar upp nästa dag med en extrem huvudvärk. Felix sover i rummet bredvid eftersom jag inte orkade ha honom bredvid mig just nu. Gårdagen var jobbig och jag ångrar att jag i huvudtaget tog upp det. Jag vill verkligen aldrig att Omar ska veta, varför förblir en fråga men jag antar att jag är rädd för vad han ska säga. Egentligen så kände jag inte Felix. Knappt då och speciellt inte nu. Han har verkligen förändrats, eller så är det bara vad jag tror. Han kanske var precis såhär, bara att jag inte såg det. Det lär jag väl aldrig få veta. 

"Fanny du både nog gå upp nu. Vi ska åka om en timme" hör jag Felix säga utanför dörren. 

"Okej, kommer" svarar jag och reser mig upp från min, nästan för sköna, rosa säng. 

Jag tar på mig ett par rosa mysbyxor och en av Omars leopard tröjor han glömt här. Egentligen både jag väl lämna tillbaka alla kläder till Wilnur. Men jag vill inte det, mest för att jag inte vågar träffa henne men också för att jag vill känna lukten av Omar. Jag vill inte lämna ifrån mig det ända jag har kvar av honom. 

Jag går ut från mitt rum och möter Felix som står utanför och väntar. 

"Godmorgon" säger han och ler mot mig.

"Godmorgon" svarar jag och besvarar hans leende. Sedan går jag ner för trapporna, ut till köket, med Felix strax bakom mig. När vi kommer in i köket, 12 minuter över 9, så sitter pappa och dricker kaffe och tittar ner i sin tidning. 

"Godmorgon" säger han utan att titta upp från sin tidning. 

"Godmorgon" svarar jag.

"När kommer ni hem?" Frågar pappa, fortfarande med blicken i tidningen. 

"Jag vet inte riktigt, om några dagar" svarar jag och han nickar. 

"När åker ni då?" Frågar pappa. Jag tittar på honom men han möter inte min blick. 

"Om en timme" svarar Felix. 

Han nickar och reser sig upp. Precis då ringer det på dörren. Pappa ger mig en snabb blick innan han börjar styra sina steg mot dörren. Jag går strax bakom honom för att ta reda på vem det är som står bakom dörren. Pappa låser upp dörren och jag står strax bakom honom. Han öppnar dörren och både han och jag tittar förvånat på henne.

"Herregud" säger pappa chockat.

~~~Omar~~~

Tårarna slutar aldrig rinna, det är som att dem aldrig tar slut. Just nu har jag lust att bara krossa ett fönster och springa härifrån men istället ligger jag i min säng, nere i källaren. Jag har inte sovit en blund inatt. Den ända jag kan tänka på är Fanny. Varför försökte hon hoppa? Jag måste komma ut härifrån på något sätt, och det ända sättet är väl att göra precis som kidnapparen vill. Även om det förstör liv.

~~~Daniella~~~

"Så hur gick det igår?" Frågar kidnapparen och tittar på mig. 

"Jag tror det gick exakt som planerat" svarar jag. 

"Perfekt" svarar kidnapparen. 

"Så vad ska jag göra nu?" Frågar jag.

"Du ska stanna här och vänta på att han berättar. Och hjälpa mig med lite små saker. Men samma sak gäller för dig som för honom, försöker du rymma eller berätta för någon, då dör du" säger kidnapparen allvarligt. "Så nu måste jag också stanna här?" Frågar jag med en suck. 

"Tyvärr för dig, men det är bra för mig. Jag tackar aldrig nej till förstärkning" svarar kidnapparen och ler mot mig. Jag suckar djupt och kollar ut genom fönstret. 

Undra hur länge jag måste stanna här ...

~~~Felix~~~

Medan Fanny och hennes pappa går och öppnar dörren, för antagligen en polis så går jag upp till Fannys rum för att ringa ett samtal. Jag sätter mig på Fannys säng och tittar på Bellas telefonnummer som är på min skärm. Ska jag ringa henne eller inte?

Om Daniella har någon hemlighet så både Bella veta den, frågan är bara om hon berättar det för mig. Utan att tänka mer så trycker jag på den gröna luren och placerar mobilen vid örat. Vet inte Bella om det så vet ingen om det.

__________________________________________________

Tjena!

Har ännnntttllliiggeenn hittat en serie som jag gillar, eller ÄLSKAR. Har sätt två avsnitt och ÄLSKAR den redan. Och dens namn är... dun dun dun duuuunnnn..... BLACKLIST!

Asså tycker den är så sjuktbra. Många äldre, alltså från typ 20 och uppåt tycker den är bra, haha. And i´m 14... But jag älskar den ändå, haha. Ni både kolla den!

Förresten vem tror ni kommer? ;)

Ha de gött !

// Wilma :*

Lost Love ~ The Fooo Conspiracy FanfictionDove le storie prendono vita. Scoprilo ora