03:27 förlåt, min syster

Kapitel 27

Dagarna gick. Kendra hade inte sagt ett enda ord till mig efter att hon hade upptäckt mig och Theo. Theo hade lämnat huset bara några minuter efter brytningen med mig och Kendra och vi hade inte hörts av alls. Mamma och pappa hade fått reda på vad som hade hänt och även dem var kalla mot mig. Jag kände mig så ensam, men jag antar att jag förtjänade det. Men jag önskade att Kendra bara hade lyssnat på mig. Inte för att jag hade något vettigt att säga som rättfärdigade det jag hade gjort, utan för att jag ville säga förlåt. Jag sa det, gång på gång, men hon lyssnade inte. Och jag hade aldrig chans att säga mer än ett enkelt förlåt eftersom hon alltid lämnade rummet när jag kom. Jag förstod inte hur jag kunde göra så fel. Jag förstod inte hur jag kunde göra något som fick mig att förlora min syster.

Alla i familjen satt vid middagsbordet och stämningen var tryckt, precis som den hade varit under de senaste dagarna.
"Snälla, jag vet att jag har gjort fel. Och jag försöker gottgöra det, jag försöker säga förlåt. Men hur ska jag göra det när ni alla ignorerar mig?" utbrast jag. Alla var tysta ett bra tag till.
"Jag förstår inte, Kiara. Hur kunde du göra det? Hur kunde du ljuga för mig? Hur kunde du låta mig ta hand om dig efter vad Elliott gjorde mot dig? Hur kunde du ens lägga händerna på Theo? Ingen har någonsin svikit mig så som ni svek mig" sa Kendra.
"Jag vet inte, Kendra, jag vet inte varför jag gjorde det. Det enda jag vet är att jag är så ledsen över det" sa jag bedjandes. Kendra fnös.
"Inte konstigt att du inte fick respekt av Elliott när du inte ens kan respektera din syster" mumlade Kendra under sina andetag. Jag reste mig hastigt upp så att stolen sköts ut bakom mig. Tårarna brände bakom ögonlocken. Jag förstod att Kendra var arg på mig, hon hade all rätt att vara arg på mig, men det hon sa var för lågt. Vad hon sa var att jag förtjänade hur Elliott betedde sig mot mig, att jag förtjänade hur Elliott försökte våldta mig. Och det tolererade jag inte.

"Jag har försökt. Jag har försökt att säga förlåt. Och jag förstår att du inte förlåter mig, även om jag tycker att det är fel av dig att inte ens lyssna på mig. Men att säga att jag förtjänar hur Elliott behandlade mig, att jag förtjänade hans våldtäktsförsök, det är lågt, Kendra, det är riktigt lågt. Om du nu tycker det så tänker jag inte lägga energi på att försöka få din förlåtelse. Jag vill inte umgås med någon som tycker så lågt om mig" sa jag med en bestämd ton. Varken Kendra, mamma eller pappa sa någonting. Jag fnös och gick ut från köket.

Väl inne i mitt rum började jag packa min väska. Jag tänkte inte vara kvar i det här huset, inte efter att jag hade fått reda på vad de egentligen tyckte om mig. Medan jag irriterat slängde ner mina kläder i resväskan så ringde jag upp Theo.

När alla hade somnat smög jag mig försiktigt ut från mitt rum. Med resväskan i ena handen, en bag i andra handen och handväskan på axeln så började jag gå upp mot den stora landsvägen. Det var bäcksvart och knäpptyst ute. Men i mitt huvud var det inte tyst, mina tankar var högre än aldrig förr. Jag visste inte ens vad jag gjorde, vart jag skulle. Jag visste bara att jag behöver komma härifrån. Efter bara några minuter möttes jag av två starka billampor. Bilen stannade till och jag stoppade snabbt in väskorna i bakluckan och satte mig i passagerarsätet. Theo log mjukt mot mig och vi kysstes.

Klockan 03:27 skickade jag ett sms till Kendra. Trots att jag var besviken på henne så kunde jag inte undgå att be om förlåt en sista gång. Det var ju trots allt jag som hade gjort fel från början. Och det jag gjorde nu, bara det krävde ett par tusen förlåt. "Förlåt min syster" skickade jag.

Jag slängde mobilen i papperskorgen på stationen. Försiktigt lyfte jag upp blicken mot Theo som log varmt mot mig. Han sökte sig efter min hand och vi flätade dem samman. Med bestämda steg gick vi på tåget som precis hade rullat in på perrongen.

•••
SLUUUUT!!! Äntligen är denna bok slut!! Jag kan säga att detta är den bok som jag är minst nöjd över eftersom jag har stressat fram kapitel och därmed inte tänkt igenom handlingen.. men jag är så glad och tacksam över att ni har läst och gillat och peppat mig under hela boken!!! Ni är bäst! Nu vill jag såklart veta vad ni har tyckt om boken!!! Så kommentera!

Glöm inte att kika in mina andra böcker på detta konto!! Och glöm inte att läsa min nya bok som kommer ut lite senare ikväll!!! Den kommer bli sååå mycket bättre än denna!!!

Sedan vill jag säga TACK. Tusen tack till alla er som har fortsatt läsa trots dåliga uppdateringar, till alla er som har stöttat mig när jag har mått dåligt osv osv. Ni är BÄST.

Puss & kram <3