Kapitel 24

856 46 16
                                    

Jag var som i chock. Min hjärna kopplade ingenting, jag hörde inte vad varken Kendra eller Theo sa och jag såg ingenting. Mitt hjärta slog så snabbt att jag trodde att jag skulle svimma och jag hyperventilerade. Kendra höll ett stadigt grepp om mig och jag grät ut mot hennes axel.

När jag hade lugnat ner mig en aning så flyttade jag mig ur Kendras famn. Jag torkade mina tårar, trots att det kom nya lika snabbt. Min andning hade återhämtat sig någorlunda och jag var nu tillbaka till medvetandet, även om jag fortfarande var omskakad. Theo var snabb med att plocka upp min tröja och ge den till mig. Jag drog på mig den utan att se på Theo. Jag skämdes, både inför honom och Kendra. Även om jag visste att de inte dömde mig eller skyllde det på mig så kändes det som det. Egentligen var det ju mitt fel. Det var jag som inledde något med Theo och det var det som gjorde att Elliott fick en hake på mig och kunde utnyttja mig.
"Kiara? Vad hände?" frågade Kendra mjukt. Hon sträckte sin hand efter min. Jag vågade inte titta upp på henne.
"Jag vet inte, han.. han försökte våldta mig" mumlade jag, knappt hörbart. Jag såg i ögonvrån hur Theo höll på att bryta ihop. Jag kunde se i hans ögon och på hela hans kroppsspråk att allt han ville var att springa fram till mig och krama om mig, men det kunde han inte.
"Varför? Har det hänt något mellan er?" frågade Kendra oroligt. Jag var så extremt suktad att säga ja och berätta allt för henne, men jag kunde inte göra det, för det skulle innebära att jag förlorade henne.
"Han är otrogen och därför sa jag att jag inte ville ha sex med honom" mumlade jag lågt. Jag ljög ju inte, men jag sa inte hela sanningen heller.
"Dumpa honom, Kiara. Du förtjänar så mycket mer än en otrogen pojkvän" sa Kendra och drog in mig i en kram. Sakta förflyttade jag upp min blick till Theo som svalde hårt efter Kendras ord. Jag gjorde detsamma. Det var Kendra som förtjänade så mycket bättre, inte jag.

Kendra bad Theo lämna rummet och han gjorde lydigt som hon sa, trots att hans blick visade mig att han mer än allt ville vara den som stannade hos mig. Men jag log försäkrande som svar för att visa att jag var okej. Kendra satte på en film innan hon drog ner mig i hennes famn och lindade filtar om oss. Sedan låg vi där i sängen och såg på film långt in på natten. Vi pratade inte och det var så skönt att bara få rensa mina tankar under tystnad och inte tvingas till att prata om problemet. Kendra förstod mig och mitt sätt att bearbeta saker på. Hon hade varit med förr.

"Jag älskar dig, Kendra" viskade jag mitt under de fjärde filmen. Kendra vände sig mot mig och log.
"Jag älskar dig, Kiara" svarade hon. Jag svalde hårt.
"Jag är så ledsen för allting" mumlade jag och syftade på mig och Theo. Kendra såg oförstående på mig.
"Ingenting som har hänt med Elliot är ditt fel, Kiara. Du ska inte säga förlåt till någon" sa Kendra mjukt och jag ville så gärna berätta för henne vad jag egentligen sa förlåt för, men jag höll min mun stängd.

"Vet du vad? Jag tar ledigt imorgon och tvingar iväg Theo så kan du och jag ha en mysdag själva, låter det bra?" föreslog Kendra. Jag skakade på huvudet.
"Nej, du ska inte behöva göra det för mig. Jag klarar mig" protesterade jag. Det jag hatade mest med att ljuga för och svika Kendra, var att hon var en så himla fin person som verkligen inte förtjänade det.

•••
Kommentera vad ni tycker om boken!!
Puss & kram <3

03:27 förlåt, min systerDär berättelser lever. Upptäck nu