03:27 förlåt, min syster

Kapitel 16

Jag vaknade av en röst som fick min mage att vända sig ut och in. Innan jag ens hann öppna mina ögon så kände jag hur ilskan kokade inom mig. Med ett ryck satte jag mig upp och mina ögon spärrades upp. Elliott skrattade till på grund av mina hastiga rörelser, men jag var inte på humör för att skratta.
"Vad fan gör du här ute?" utbrast Elliott, fortfarande skrattandes. Jag reste mig upp på fötter och tog ett steg närmare Elliott. Min blick borrade sig in i hans.
"Det är helt slut mellan oss nu, Elliott" sa jag med en allvarlig ton. Han tittade förvirrat på mig. Jag fnös.
"Du låg med den där tjejen på festen?" utbrast jag irriterat. Elliott fick ett flin på läpparna. Jag gav honom en frågade blick.
"Tycker du att det är kul? Förstår du inte hur förnedrande det är mot mig? Att du inte ens kunde älska mig tillräckligt för att hålla dig till mig?" fortsatte jag.
"Lilla gumman, du har inte så mycket att säga till om" mumlade Elliott nedlåtande. Jag blev förvånad av hans tonfall.
"Ursäkta?" utbrast jag irriterat.
"Såvida du inte vill att Kendra ska få reda på vad du och Theo gjorde igår så föreslår jag att du håller käften och stannar med mig" sa Elliott med en nästintill hotfull ton. Jag svalde hårt. Elliott hade redan sjunkit så lågt i mina ögon och jag trodde inte att det var möjligt för honom att sjunka längre ner, men det gjorde han nu. Jag hade hela tiden vetat om att han var dryg och respektlös mot mig, men detta var en helt ny nivå. Såhär lågt trodde jag inte om honom.
"Du är så vidrig" mumlade jag sammanbitet.
"Jag gillar dig också, babe" sa Elliott flinandes och kysste mig. Jag drog mig ifrån honom snabbt och puttade bort honom från mig.
"Vad vill du ha från mig? Du gillar mig ju uppenbarligen inte, så vad är vitsen med att vara tillsammans med mig?" frågade jag förvirrat. Elliott log roat.
"Jag gillar att vara tillsammans med dig, du håller koll på mig och du finns alltid där när jag behöver något" sa Elliott och ryckte på axlarna. Jag fnös.
"Snälla, Elliott. Låt mig bara vara" mumlade jag medan mina tårar började rinna ner för mina kinder. Elliott skakade på huvudet och log.
"Vi passar ihop, Kiara" sa han. Han var helt borta, jag blev nästan rädd för hans beteende. Han skiftade så mycket i sitt beteende bara på de få sekunder som vi stod här och han hade dessutom sjuka argument. Men jag hade inget val. Jag kunde inte berätta för Kendra om min och Theos kyss, inte nu när Theo redan hade berättat men lämnat mig utanför.
"Inte för att du har något val, men jag skulle bli så glad om du verkligen ville fortsätta vara tillsammans med mig. Jag älskar faktiskt dig, Kiara, tro det eller ej. Jag vet inte vad som flög i mig på festen, jag var full och du hade lämnat mig och hon var påflugen" fortsatte Elliott, och där kom hans vanliga taktik tillbaka, att vara gullig och snäll och överösa mig med kärlek och bekräftelse. Jag hatade att hans taktik hade fungerat så många gånger, men jag hatade ännu mer att den tvingades fungera även nu. Jag hade inget val annat än att ta tillbaka honom.
"Jag fortsätter vara med dig på ett villkor" mumlade jag. Elliott log nöjt och nickade.
"Vad som helst för dig, älskling" svarade han.
"Du är aldrig mer otrogen mot mig och du blockerar den där tjejens nummer" sa jag strängt. Elliott nickade snabbt.
"Jag blockade henne imorse när jag såg att hon hade smsat. Och jag ska aldrig mer vara otrogen, men du får lova att inte vara det heller i så fall" svarade han. Jag nickade sakta.

Efter några sekunder av tystnad tog Elliott ett steg fram mot mig och kysste mig mjukt.
"Tack, babe" mumlade han lågt mot mina läppar. Jag svarade inte.
"Kom nu, de andra äter frukost" sa han och tog tag i min hand. Vi gick bort till bordet på gräsmattan utanför huset där familjen och Theo satt samlade. Deras blickar granskade mig och Elliott noga, förmodligen för att jag inte såg så glad ut och det faktum att jag faktiskt hade sovit utomhus. Däremot brydde jag mig inte om vad de tänkte om mig. Det jag brydde mig om var vad Theo tyckte om mig. Jag kunde se hans dömande blick utan att ens vända huvudet mot honom. Och jag förstod honom. Vem var jag som förlät min otrogna pojkvän? Men jag hade inget val, och det var Theos fel så han var den sista som fick döma mig.

"Varför sov du utomhus, Kiara?" frågade mamma bekymrat när jag och Elliott satte oss ner bredvid varandra vid bordet. Jag svalde hårt. Elliott klämde till min hand som han höll i. Jag harklade mig lagom stelt och log snett.
"Jag mådde illa och behövde lite frisk luft så jag gick ner till klipporna och råkade bara somna där" sa jag och ryckte på axlarna med ett dovt skratt.

•••
Hmmmm vad tycks om Elliott? Och vad ska Kiara göra?? Kommentera!!!! Glöm inte att berätta vad ni tycker om boken!!
Puss & kram <3