Du är min

Svart Bil.

Adams perspektiv

1 år senare

Vi bytte identitet. Anna vill inte träffa sin familj eller någon annan. Hon tycker att det var bra att jag kidnappade henne. Jag hoppas att det är sant. På våra identitetskort står dett anna heter Elin och jag heter Alexander. Men när vi är hemma så kallar jag henne för Anna och hon kallar mig Adam. Eller nej. Asshole och prinsess är fortfarande våra officiella smeknamn.

Men jag litar på Anna.

Jag och Anna bor i ett hus långt bort från allt. Vi bor typ ute i skogen. Bara jag och Anna. Ingen annan..

"Adam?" Andy. Just det, jag glömde att Andy och Jonas fortfarande bor här med oss. Men jag skulle vilja att de skulle hitta ett eget hus.

"Ja vad är det Andy?" Jag jobbade på en plan att råna banken. Jag hatade att bli störd.

"Anna letar efter dig."

Då blev det fart på mig.
Jag sprang ner för trappan och i köket står Anna. Hon ler ett retsamt leende.

"Anna?! Vad är det som är så roligt?"
Hon tar min hand och drar mig ut ur huset.
Hon fortsätter mot min bil. Anna är sämst på att köra. Därför så har hon ingen bil. Det är kanske inte så konstigt. För hon har aldrig tagit körkortet.

"Ge hit bilnycklarna. Jag ska köra, Adam"

"Ingen chans att du kör min bil. Du skämtar"
Anna+bil=katastrof.

"Jag måste visa dig. Litar du på mig?" Hon låser upp bilen och sätter sig bakom ratten. Jag suckar och sätter mig brevid henne på andra sidan. Vi slår igen bildörrarna och anna startar bilen. Hon kör försiktit ut bilen. Det går ganska bra för henne. Någon har lärt henne köra bil.
Hon ler ett triumferat leende. Hon kör bort från huset och mot motorvägen.
"Vi ska åka in till stan och shoppa idag" säger hon och ler. Jag ler tillbaka.

"Vem lärde dig köra bil?"

"Andy och Jonas såklart! Men det var inte lätt"
Vi båda skrattar. När jag försökte lära henne att köra bil så krockade hon in i ett träd. Sen dess har jag inte tillåtit henne att köra bil.

Hon kör in till stan och efter hundra års letande efter en parkeringsplats så hittar vi en.
Anna älskar att shoppa. Det är typ hennes hobby. Hon älskar tillochmed att handla mat.

Vi går till ett köpcenter och anna går in i nästan alla affärer. När vi står inne på victoria's seecret så känner jag mig förföld. Jag tittar upp men ser ingen. Jag viskar till anna att vi ska gå ut. Hon nickar och vi går mot bilen. Anna är fortfarande efterlyst så vi måste vara försiktiga. Jag blir lugnare när jag väl sitter i bilen. Denhär gången så kör jag hem oss. Ifall vi blir förföljda så är det bäst att jag kör.

Jag startar bilen och backar ut från parkeringen. Vi åker en bit.

"Anna. Jag kommer att köra en omväg. Kan du se om någon följer efter oss?"
Hon nickar sakta.
Jag kör in mot centrum och sen svänger jag vänster. Jag försöker köra så konstigt som möjligt så att det ska vara lättare att se vem som är efter oss. Efter en stund så nickar Anna.
"En svart bil kör efter oss. Den är en bit bak men den kör efter oss. Försök skaka av den."

"Jag gör så gott jag kan"

Efter en stund så är vi hemma. Jag hopppas att bilen inte har följt med oss såhär lågnt.

Nästa dag vaknar jag av att anna ruskar om mig. Hon är rädd.
"Vi måste fly. Polisen är här!"

///////dåligt kapitel. Sorry för att jag inte uppdaterar. Ska börja jobba på nästa kapitel idag.///////

/ Beccy