Zoeys Pov
Jag vaknar på en säng och öppnar ögonen men stänger dem fort för allt är ljust. Jag vaknade. Jag är inte död. Anton misslyckades.
"Zoey?" hör jag en röst som jag känner igen.
Jag öppnar ögonen och ser Erik sitta vid mig.
Rummet känner jag igen för jag har varit här förut. Både min axel och vad gör ont och kommer på vad som har hänt. Anton sköt mig. min egen farbror sköt på mig.
"Oh herregud Zoey!" säger Erik och slänger sig i min famn men när jag flämtar till drar han sig undan från min axel.
"Förlåt Zoey." viskar han och trycker sin panna mot min.
"Anton?" mumlar jag och Erik ler mörkt.
"Han sitter i fängelse i livstid." svarar han och jag ler. Anton fick vad han förtjänade. Alla människor som han dödade, nej David dödade men Anton bestämde vem som skulle bli dödade.
"Hur mår du?" frågar han men jag bara skakar på huvudet och sänker hans huvud mot mitt.
Hans mun var varm och mjuk mot min. gud vad jag har längtat att få känna hans mun mot min.
"Jag älskar dig." viskar Erik och kysser mig igen och jag känner en värme i magen.
"Jag älskar dig också." viskar jag tillbaka och pussar honom snabbt på munnen. Han ler stort och pussar mig på pannan.
"Allt är bra nu. Anton är bort." viskar Erik och jag känner en stor tyngd lossna från mina axlar.
Det är över!
--------------------------------
Och där är deckaren slut. Hoppas att alla som har läst den gillar den.
Tack för alla kommentarer och röster, och såklart att ni läser.
Läs gärna mina andra berättelser om ni vill ;)
-E
DU LÄSER
Seriemördarens hämnd
Mystery / ThrillerDet här är en berättelse som jag skrev i åttan så tänkte publicera den här. Vilket menas med att det finns stavfel och kanske inte det bästa språket. - Zoey är en tjej och det hon är bäst på är att lösa mord, med hennes bästa vänner. Hon älskar att...
