Seriemördarens hämnd

kapitel 2

 Zoeys POV

När jag kommer hem går jag till soffan i vardagsrummet med datorn i famnen. Jag börjar söka efter mordet och vem denna Linda är.

Linda heter Olsson i efternamn och bor på andra sidan av byn.

Linda Olsson är en 20 årig tjej och bor ensam.

Det ända jag får av mordet från datorn vet jag redan. Så jag går och lägger mig.

 -

Jag vaknar när jag hör en duns nedifrån. Jag lyssnar efter något mer ljud. Jag har precis somnat när en duns hördes igen.

Jag klär på mig mjukis byxor och ett linne. Jag tar med mig ett paraply som jag hittar i min garderob. 

Jag går nedför trappan och lyssnar efter ljud.

Pappa är ju inte hemma än, tänker jag när jag tittar på klockan. Jag undrar om det är en tjuv och börjar bli orolig.

När jag kommer in i köket ser jag en gestalt som står vid bordet med ryggen mot mig. Han står vid vårat kylskåp.

Jag stannar och gestalten vänder sig om mot mig. Jag skriker högt och mannen också. Mannen tänder kökslampan och kollar på mig med stora ögon.

Mannen hade kort brunt hår, är klädd i svarta jeans, har en rutig skjorta, breda axlar och stora blå ögon.

Jag slutar skrika och ser chockad på min farbror.

”Vad gör du här?” säger jag argt.

”Jag ska vakta dig. Men jag trodde att du sov. Aha.. jag väckte dig..” svarar han med mörk röst när han såg på mig.

”Aha.. ja det gjorde du! Vem har sagt att du ska vakta mig?” frågar jag argt och stampar med min högra fot i golvet.

Farbror Anton kollar ner i golvet. Jag tar ett steg framåt.

”Vem, Anton?” säger jag argt.

”Din pappa” viskar han tyst men jag hörde han och jag vart ännu argare.

Jag vänder mig om och springer uppför trappan och in i mitt rum. Jag låser dörren och hör Anton springa uppför trappan.

Han knackar på dörren 1 gång.. 2 gånger.. 3 gånger och frågar hur det är med mig men jag svarar inte. Efter ett tag ger han upp och går ner.

-

Jag är för arg för att tänka. För arg för att gråta och för arg för att skrika.

Pappa litar inte på mig! Hur kan han? Att han inte litar på mig!

Nu kommer tårarna.. Toppen! Jag lägger mitt huvud på kudden och kudden blir fort blöt av mina tårar.

När äntligen tårarna slutar rinna så är jag så trött så jag somnar med kläderna på.

-

När jag vaknar så är det ljust ute. Jag tar av mig kläderna jag har på mig och sätter på mig mina vin röda jeans och ett svart linne. Det luktar kaffe nere men ingen är hemma. Jag tar en kopp kaffe och smackar.. Det är ljummet så jag ställer ner koppen på bordet och tar fram mackor.

Jag hittar en lapp på köks bordet och det står mitt namn på. Jag tar upp lappen och läser.

”Hej Zoey. Jag ville inte väcka dig efter i natt men jag är ledsen för att jag skrämde dig. Jag hoppas att du mår bättre och att du inte är så arg på mig. Jag gjorde kaffe till dig... Men det är kanske kallt nu.