Seriemördarens hämnd

kapitel 16

Zoeys POV

Jag går ut ur sjukhuset och är på bättre humör.

Erik var inte arg på mig. Jag är så lättad! Han är betyder så mycket för mig! Mer än någon kan förstå.

Jag tänker på det vägen tillbaka. Jag stannar vid en pizzeria och beställer en kebabrulle och en coca cola. Jag haltar lätt från skottet jag fick men det gör inte lika ont.

Jag äter där och dricker colan på vägen hem.

När jag kan se mitt hus ser jag bilen komma igen. Jag suckar och försöker gömma mig men mannen har redan sätt mig så jag går förbi den.

Jag ska precis gå över vägen när bilen kommer och blockar min väg.

Rutan rullas ner och jag ser Antons ansikte. Han har på sig mörka solglasögon Jag flämtar till och vänder ryggen om och springer. Hjärtat hoppar över ett slag.

Jag hör hans iskalla skratt.

Jag springer igenom en gränd och hoppar över ett staket över till nästa kvarter.

Men bilen följer efter.

Jag börjar få panik. Bilen vill inte försvinna. Anton vill inte ge upp nu. Jag springer fortare så mina lungor bränner. Jag hukar mig bakom en röd BMW som står parkerad på en gård.

Bilen stannar ett hus bort och Anton stiger ut ur bilen.

"Zoey. Stanna där du är." ropar han.

Jag kikar ut bakom bilen och ser Anton gå mot mig. Han håller handen innan för jackan.

Jag reser mig upp och tassar bort från bilen och in på gården.

"Zo!" ropar Anton och går mot bilen.

Jag springer bort till nästa kvarter och hoppar över ett antal staket för att komma bort från Anton.

Jag vänder mig om för att se om han har följt efter men jag ser honom inte. Jag sätter mig bakom en blå Volvo.

Jag andas ut och in tills min andning har blivit normal igen. Jag sitter kvar i ca fem minuter för att vara säker på att Anton är borta. Jag tittar ut på vägen men ser honom inte och suckar av lättnad. Jag går ut på vägen och börjar små springa hemåt.

När jag har kommit halvvägs så ser jag bilen igen.

Slutar de aldrig!?! Suckar jag irriterat.

Jag gömmer mig på en gård med en stor studsmatta på.

Bilen åker vidare och jag springer vidare fast det håll de kom ifrån.

Jag springer vidare och stannar vid en pizzeria och köper loka vatten original. Jag går ut och springer vidare hemåt. Jag har bara ett kvarter kvar när bilen kommer framför mig.

Jag tvärbromsar och stelnar till när Anton hoppar ut ur bilen. Han har något bakom ryggen som jag inte ser.

"Nej men Zoey." säger Anton högt och går mot mig och jag backar.

"Kom igen Zoey!" säger han och går fortare och bilen rullar bakom honom.

Jag vänder mig om och springer så fort jag kan. Jag svänger precis när jag hör det pistol skott.

Jag ser kulan svischa förbi mitt huvud och jag blir först ilsken och sedan panikslagen.

Han skjuter på mig!

"Zo! Kom igen nu! Sluta springa som en liten hare!" ropar han efter mig.

Jag hör ett till skott och känner igen smärtan i vaden och jag ramlar med huvudet före.