I'm happy, are you? O.M

Kapitel 16

Kapitel 16:

Previously:

Jag ser förvånat på henne.

"Sa jag just det där högt?"

Hon skrattar tyst innan hon svarar:

"Ja det gjorde du."

Oscars perspektiv:

"Kan vi inte testa att börja om då? Jag saknar dig..." Mumlar jag fram och ler lite försiktigt.

"Oscar förstår du inte eller?!? du och jag har varit bästisar sen vi var små, vi gjorde allt tillsammans. Men det var tydligen lätt att glömma mig när du och dina så kallade kompisar blev The Fooo. Men nu när Omar och Ogge har bett mig om förlåtelse och jag och Ogge är tillsammans så duger jag tydligen igen? Alltså hur fan tänker du Oscar? Snälla berätta, hur tänker du?" Utbrister hon ilsket och ser argt på mig. Jag ser sorgset tillbaka på henne. Vad skulle jag svara? Allt hon säger är sant. Jag saknar henne, det är min enda ursäkt. Jag vet inte hur jag tänker nu för tiden eller hur jag tänkt tidigare.

"Det roliga med det här är att ni kommer en och en och ber om förlåtelse. Vad kommer härnäst? Felix också? Haha, jag skulle inte tro det?!! Forsätter hon och jag tar in varenda ord hon säger.

"Har du tänkt på att vi alla kanske vill börja om? Sluta upp med allt dumt vi hållit på med och bli vänner med alla igen. Vi vill bli The Fooo igen, vi vill vara de där snälla, omtänksamma killarna. Snälla Vanessa, kan vi inte försöka i alla fall? Vi förstår om du inte gillar Felix för det gör ingen av oss längre. Men jag, Ogge och Omar vill ändra på oss. Snälla? Säger jag i hopp om att hon ska förlåta mig. Jag blir tårögd och sänker blicken ner i backen för att förbereda mig på att få fler ord kastade emot mig. Mina fötter sparkar automatiskt på småstenarna på marken och min blick följer de när de flyger iväg och landar en bit längre fram.

Min blick höjs till Vanessa när jag märker att hon inte svarar, även hon har blicken emot marken och jag kan se att hennes ögon är blanka och att ett par tårar rinner ner längs hennes kinder.

"Jag erkänner Oscar, att jag saknar dig, men alla ord ni har sagt till mig har gått rakt in i hjärtat.. Jag glömmer inte hur ni har behandlat mig. Det är erat fel att jag mår som jag mår.. Jag vet inte om jag orkar med att du sviker mig igen Oscar.. Du har alltid varit min bästa vän men jag vågar seriöst inte lita på de du säger längre. Förlåt." Mumlar hon fram. Jag drar in henne i en tröstande kram som jag trodde att hon skulle dra sig ur. Men till min förvåning gör hon inte det istället håller hon om mig hårdare än hon någonsin gjort, precis som om jag skulle försvinna igen.

"Jag lovar att allt jag säger är sant Vanessa, jag saknar dig så sjukt jävla mycket och jag vill ha tillbaka min bästis igen" viskar jag i hennes öra medan vi kramas. Nu tänker säkert ni att jag ska lura henne igen bara för att jag har sagt att jag vill bli tillsammans med henne men sanningen är den att jag inte kan såra ogge och speciellt inte Vanessa en gång till. Om de verkligen älskar varandra så ska de förbli så. Jag kommer också finna en tjej som jag kan älska någon gång, men det ända som betyder nått just nu är att få tillbaka mina bästisar.

Vanessas perspektiv:

"Okej då, vi kan gå in till mig.." Mumlar jag mot Oscars nacke. Jag har ingen aning om jag skulle tro på allt han sa men just nu kändes de rätt att ta med Honom in.

"Tack för att du ger mig en chans Vanne" svarar Oscar och vi släpper sedan kramen.

"De är lugnt enis" svarar jag och knuffar till honom lite. Sedan skrattar vi båda två. Var de nått som vi älskade när vi var små så var de att retas med varandra.

Ogges perspektiv:

Jag hade köpt en bukett röda rosor och en choklad ask och var på väg till Vanessa, min underbara flickvän, när jag såg henne stå och kramas med en annan kille. Inte vem som helst utan Oscar. Jag vände mig om snabbt och gick hem igen. När jag kom hem satt jag ensam hemma i mitt rum och grät. Jag som trodde att de hatade varandra men tydligen inte. Hon ljög för mig.