I'm happy, are you? O.M

Kapitel 8

Kapitel 8:
Previously:
"Jag ska få dom andra grabbarna att fatta hur underbar du är och få Oscar avundsjuk.." Mumlade Ogge med stängda ögon. Jag log lite för mig själv. Just nu kunde livet inte bli bättre. Jag har äntligen fått en sann kompis igen, och inte vilken som helst. Utan Oscar Molander så kallad Ogge.

Vanessas perspektiv:
Ogge ''hade precis lämnat huset och jag satt påklädd och klar framför Tvn. Idag skulle äntligen pappa och daff komma. Daff var seriöst den mest underbaraste människan i världen. Han var kärleksfull, snäll, omtänksam och de bästa, han hjälper mig alltid. När jag mådde som värst så muntrade han upp mig, han fanns hela tiden vid min sida.
"Gumman, dom är här nu" ropade mamma från dörren.
"Okej jag kommer" svarade jag och reste mig upp. Jag kunde höra hur dom närmade sig dörren och jag kände glädjen i hela kroppen.
Dörren ryktes upp och först in kom pappa och bakom såg man de orangea håret med lockar som daff hade.
"HEJ PAPPA" skrek jag av glädje och slängde mig i hans famn.
"Hej gumman, har saknat dig som satan" svarade pappa och jag små skratta lite mot hans nacke.
"Har saknat dig med" svarade jag och släppte kramen.
"DAFFFFFFFF" skrek jag högt och flög på honom.
"Hej busunge" svarade daff med en barnslig röst och jag skratta.
"Vi går upp till ditt rum och pratar lite" sa daff lugnt och jag nickade bara till svar. Mamma och pappa försvann in till vardagsrummet så länge. När jag och daff hade kommit upp till mitt rum och stängt dörren så började vi prata om allt mellan himmel och jord.
"Så låt höra nu.. Har du någon kille?" Frågade daff medan han vickade på ögonbrynen.
"Kan inte kalla de pojkvän, men hjälper en kille som mobbat mig förr med hans läxor och måste erkänna att jag gillar honom mer och mer hela tiden..." Svarade jag och kände att jag rodnade.
"Men så kul att du har funnit dig en kille" Svarade han och la en arm om min axel.
"Mm" mumlade jag och kramade om daff igen. Min älskade daffis.

Oscars perspektiv:
Jag var på väg till Felix för att lägga upp lite planer för att förstöra för Ogge. Och Omar då eftersom att dom har lämnat oss. Just nu har vi lagt ner the fooo en stund men nästa vecka ska vi få hjälp av någon daff. Men aja skit samma, jag och Felix har de egentligen bra utan Omar och Ogge men de är alltid kul att bråka lite.. Och speciellt när man kan få de man vill när man är klar.

Jag slutade tänka på Ogge och ringde istället på hemma hos Felix och han öppnade direkt.
"Tja bro" hälsade han och drog in mig i en 'killkram'.
"Tja, vi behöver snacka lite. Jag har några idéer" svarade jag och vi gick in till Felix rum. Vi båda satte oss i hans säng.
"Så får jag höra dom grymma idéerna?" Frågade Felix och jag flinade lite.
"Jo du vet Zara Larsson?"
"Ja den snygga tjejen" svarade Felix.
"Ja exakt, hon gillar ju mig och verkar göra allt jag säger.." Började jag och Felix nickade bara.
"Så om vi får henne att klänga på Ogge så Vanessa ser de.. Kanske Vanessa blir ledsen och lämnar Ogge" avslutade jag och Felix skrattade.
"Super Oscar och jag kommer på nått så att Ogge kommer till oss i skolan i morgon" svarade han och jag nickade.
"Men varför ska vi ens göra de här?" Fortsatte sen Felix.
"Jo.. Alltså.. Vanessa är kanske inte så ful som jag har inbillat mig.. Och jag saknar henne. Vill inte att Ogge ska ta henne ifrån mig" svarade jag och kände en lätt rodnad.
"HAHAH Oscar.. Din kåtbock, Men aja visst bara jag får zara sen?" Frågade Felix och jag nickade. Nu hade jag äntligen berättat för Felix hur jag egentligen kände för Vanessa. Varför lämnade jag ens henne från början? Eller vänta nej. Slut Oscar. Nu börjar jag bli lika knäpp och känslosam som Ogge. Fy blä.

Ogges perspektiv:
Jag och Omar satt och spelade FIFA när han helt plötligt pausade.
"Vad?" Frågade jag och kollade konstigt på honom.
"Hur går de med Vanessa?" Frågade Omar bara så där.
"Va dårå?"svarade jag.
"Jo alltså.. Du verkar vara så glad.." Började Omar. Jag förstod precis vad han menade.
"Men de går bra, vi är vänner men jag börjar få mer och mer kontakt med henne" svarade jag och log.
"Men kan du inte ringa henne nu då? Jag vill också träffa henne och ha en chans att säga förlåt.." Sa Omar men han sa de sista lite tystare.
"Men kan vi inte typ åka och bada då? Då har vi ju en anledning till att hon kan följa med?" Frågade jag och Omar lyste upp.
"Ja bra idé Ogge, ring direkt" sa Omar och gav mig hans hem telefon.
"Ha högtalare" skrattade han fram och log stort. Herregud vad han blev glad helt plötsligt.
Jag tryckte in hennes nummer och hörde sedan signalerna som gick fram. De här skulle gå bra och nu hade jag chansen att komma henne ennu närmre. Mina tankar avbröts av att någon pratade.
"Hej de är Vanessa" hörde man hennes underbara röst svara.