I'm happy, are you? O.M

Kapitel 5

Kapitel 5:

Previously:

"Asså sluta tjata snälla, de var en sak i sy slöjden. Hej då ska klä om nu vi ses i kväll" svara jag och skratta samtidigt som jag knuffade ut Omar. Men de var ingen elak knuff mer en kompis knuff. Haha.

Vanessas perspektiv

Mamma hade lagt fram en lång klänning åt mig att bära. Jag stirrade tveksamt på den och tänkte på vad Ogge sagt i telefonen. Inga långa klänningar.

"Gumman jag åker och handlar, ha så kul!" Sa hon och gav mig en puss på kinden innan hon gick ut genom dörren. Jag höll upp klänningen framför mig och studerade den innan jag hängde tillbaka den på sin plats. Jag ville inte skämma ut mig mer än vad jag redan gjorde. Så jag tog fram ett par jeans shorts och och ett slappt linne. Sedan satte jag upp håret i en tofs och sminkade mig lite lätt.

Min mobil plingade till och jag kastade en blick på den.

Ogge hade messat. 'Hämtar dig om 10 min ;)' stod det. Jag kände hur det pirrade i magen och svarade bara med ett enkelt 'okej'.

Sedan var det bara att vänta.

tiden gick och Ogge kom inte.

Jag skulle precis messa honom då det plingade på dörren.

Jag öppnade och fick se honom stå och flina.

"Du är sen." Sa jag spydigt och tog ett steg ut. Jacka och skor hade jag redan på mig, men man kunde se mina bara ben vilket jag var rätt obekväm med.

"Hade lite problem med moppen." Svarade han och pekade bakåt. Jag stirrade på honom.

"Säg inte att vi ska åka på den där." Sa jag och stängde sakta dörren bakom mig och låste.

"Eh jo..." Svarade han och kliade sig i nacken. Jag muttrade något för mig själv och jag fram till moppen.

Sedan vände jag mig om och tittade frågande på honom.

"Ska du hoppa på eller?" Frågade jag och han satte sig med ett litet skratt.

"Döda mig inte nu..." Var det sista jag sa innan han gasade iväg. Jag slog armarna om honom och höll hårt hela vägen och gömde ansiktet i hans jacka.

"Framme." Sa Ogge och jag öppnade ögonen och fick se honom flina. Jag hoppade av och studerade huset vi stannat framför. Ungdomar stod båda utanför och inne. Musiken dunkade och många stod och dansade.

Ogge tog min hand och började dra med mig in. Men jag ryckte mig loss och följde efter honom.

"Inget gulli gull." Sa jag åt honom och han höll oskyldigt upp händerna framför sig och skrattade lite. När jag tog av mig jackan stannade han och stirrade på mig.

"Wow..." Mumlade han och bet sig i läppen. Jag kände hur jag rodnade och tittade snabbt bort.

Han nickade åt mig att komma och jag följde med honom in i vimlet av kroppar som dansade. Jag höll nästan på att tappa bort honom men han tog tag i min hand och drog mig ur folkmassan till ett bord med dipp, chips och dricka. Sedan släppte han genast taget och började hälla upp i två glas.

"Ingen alkohol." Utbrast jag och han suckade.

"Ett glas? Bara ett, jag lovar." Bad han och såg på mig med hundögon. Jag kände mig som en mamma just då, så jag gick med på det. Han räckte mig ett glas men jag tackade nej.

"Du är verkligen vacker." Sa Ogge plötsligt. När jag tittade på honom såg han minst lika förvånad ut som jag gjorde. Vacker? Jag? Rodnade kom igen. Han hade verkligen förändrats... Kanske skulle jag ge honom en chans?

"Oh förlåt, inget gulli gull." Sa han och blinkade.

"Vi dansar, kom." Sa han kort därefter och drog med mig in i folkmassan igen utan att jag hunnit svara. Äh släpp loss bara, tänkte jag för mig själv.

Men det var svårt att göra det. För alla dansade typ på alla. Två tjejer började vicka sina rumpor mot Ogge och jag stirrade konstigt på honom. Han märkte det och drog mig intill sig och fortsatte dansa.

"Avis?" Mumlade han och jag fnös högt.

"Inte en chans."

Han verkade bli lite sårad, men han hade sårat mig många fler gånger, så jag brydde mig inte.

Vi fortsatte dansa och en blond tjej bredvid oss började flörta med Ogge. Jag blängde på henne men visste inte riktigt varför. Han vände sig mot henne och jag stod kvar bakom honom. Vafan? Nope, han hade inte förändrats, samma gamla Ogge.

Jag trängde mig ur ur klumpen och hämtade andan vid sidan. Men en stund senare blev jag osäker. Jag ville hem... Men jag hittade inte utan Ogge, och han var fortfarande där inne.

Tiden gick och jag fortsatte stå i hörnet och bara titta på alla. Tillslut fick jag syn på Ogge och pustade lättat ut. Han såg mig också och vinglade fram till mig.

"Är du full?" Frågade jag argt och kände mig lite instäng i hörnet när han satte händerna på väggarna vid sidorna av mig.

"Mmm! Vill du smaka?" Sa han flummigt och kom närmare.

"Verkligen inte."

"Jo kom igen." Mumlade han och böjde sig ner och började kyssa min hals. Jag puttade genast undan honom.

"Lägg av!" Utbrast jag argt, men han skrattade bara.

"Kaxig." Sa han och härmade en katt innan han kom emot mig igen.

"Sluta! Ogge lägg av!"

Jag kände paniken stiga och villa bara ut. Han var samma arsle som han varit förut, hur fan kunde jag tro att det skulle ändrats?!

Jag knuffade återigen undan honom, men den här gången trillade han baklänges. Då tog jag chansen och sprang ut. Jag fortsatte springa därifrån och slutade inte förrän jag inte kunde se huset, eller höra musiken.

Jag stannade för att hämta andan och satte mig på en bänk i några minuter för att villa. Fan fan fan. Hur kunde jag varit så dum?! Trott att han blivit annorlunda. Jag skrattade åt mig själv även om jag var ledsen. Jag hade nästan trott på det mamma sagt... Att han gillade mig... Men nej. Hur skulle han kunna gilla mig? Jag har inget att erbjuda.Snabbt tog jag upp mobilen och ringde mamma. Hon blev genast orolig över att jag ringde och jag bad henne hämta upp mig. Lite längre bort fanns en skylt på vägens namn som jag berättade och tio minuter senare plockade hon upp mig.

"Lilla gumman." Mumlade hon och höll om mig. Jag berättade allt för henne och hon svor en lång ramsa över Ogge.

"Jag ska snacka med hans föräldrar." Sa hon argt och jag himlade med ögonen.

"Ja han kommer ju verkligen skärpa sig för att du gör det, bra tänkt." Sa jag ironiskt och skrattade lite åt henne.

Hon sa ingenting utan stirrade bara argt på vägen framför sig.