Angels can fly|M.G|

5-Såklart!

- Förlåt! Jag reser mig snabbt upp och hjälper Martinus. Vad fan, varför är jag alltid så klumpig?
- Det är okej. Martinus ler snett. Jag känner hur jag bara vill att en fallucka ska öppnas under mig så att jag slipper detta.
                                                 /Martinus POV\
Jag kan inte fatta att våra läppar möttes på det viset... Nu kan jag inte sluta att tänka på hur det skulle kännas att kyssa henne... Vad händer med mig? Detta har jag inte känt på jätte länge...
                   

                                        *efter skolan*
                                       /Taras POV\
- Vill du hänga idag? Jag nickar åt Martinus fråga.
- Vi gör det hos mig. Vi börjar gå.
- Tara...
- Aa?
- Ska vi låtsas att det där aldrig hände? Jag nickar och ler mot honom.
När vi är framme låser jag upp dörren och går in.
- Vad vill du äta till mellis dåå?
- Jag är inte så hungrig, jag kan äta senare. Jag nickar.
- Vill du se en film? Du bestämmer vilken. Jag ler.
- Vi kollar på Suicide Squad säger Martinus. Jag nickar och vi går upp till mitt rum. Jag öppnar min Mac book och kollar om Suicide squad finns på netflix. När jag hittat filmen klickar jag på 'play' och vi sätter oss i min säng. Jag pekar på killer croc ungefär halvvägs genom filmen.
- Det ser ut som du. Jag skrattar.
- Hörru, ta tillbaka det! Martinus surar.
- Tvinga mig.
- Det kommer jag kanske göra. Martinus böjer sig fram och kittlar mig på magen.
- Sluta skrattar jag.
- Tar du tillbaka det eller?
- A... Aldr..ig! Jag skrattar ännu mer. Okej då! Martinus slutar kittla mig. Men han flyttar inte tillbaka till sin plats. Vi sitter bara där och kollar in i varandras ögon. Hans mörkbruna ögon glittrar så vackert. En hårslinga ramlar ner i ansiktet på mig. Martinus tar bort den försiktigt med sin tumme.
- Martinus...
- Ja? Han kollar på mig.
- Varför blev du sådär.. Du vet.. Martinus ser ut som om någon slagit honom. Förlåt säger jag. Det är lugnt om du inte vill prata om det.
- Det är ingen fara. Jag visste att du skulle fråga det... Så det är väl bara att berätta. Jo, jag var inte alltid så här. Jag hade en flickvän i sjuan. Hon var helt underbar. Det var som att vi var gjorda för varandra. Jag hade aldrig känt så. I vilket fall, vi skulle på en fest. Där på festen var det många personer. Min flickvän då, som heter Moa, sa att hon behövde använda toan. Jag nickade och sa att jag skulle vänta på henne i köket. Jag väntade på henne i över en halvtimme. Jag gick upp och letade efter henne. Sen hittade jag henne, hånglandes med en annan kille. Efter det svor jag på att aldrig bli kär igen. Jag fick tårar i ögonen.
- Det låter ju sjukt trist. Jag förstår nu Martinus. Men du har ju blivit kär igen? I denna här... Tjejen. Jag kände det där sticket i hjärtat igen.
- Ja säger Martinus och ler. Hon är fantastisk. Jag ler mot Martinus.

                                                       * några timmar senare*
- Hejdå! Jag kramar om Martinus innan han går.
- Vi ses i skolan imorgon! Martinus går. Jag studerar honom ända till han svänger runt ett hörn och jag inte kan se honom. Sen stänger jag dörren. Vem är denna tjej? Känner jag henne? Går hon i min klass? Men... Varför bryr jag mig?

                                                            /Martinus POV\
Det är helt klart. Jag är förälskad i Tara. Men... När ska jag berätta det för henne? Tänk om hon inte gillar mig? Vad ska jag göra?

                                                    *några veckor senare*
                                                             /Taras POV\
Snart är det sommarlov. Jag längtar! Jag ska precis gå hem när jag hör en bekant röst säga mitt namn. Martinus. Jag blir glad bara jag hör hans namn.
- Tara! Har du tid en stund? Jag nickar.
- Självklart! Vad vill du prata om?
- Jag måste säga det när vi är själva säger Martinus. Han tar tag i min hand och går mot pianorummet. Ett litet rum med ett piano och några hyllor med böcker om Musikens historia.
- Vad är det? Jag kollar frågande på Martinus, som har en allvarlig blick i ansiktet.
- Jag har velat säga detta till dig på ett bra tag. Han tar tag i min hand. Jag älskar dig. Jag har blivit förälskad i dig. Vad sa han precis? Jag kan inte fatta det! Jag vill att du blir min flickvän. Jag svär, jag ska inte göra dig besviken. Jag kommer finnas där för dig, hela tiden. Jag kommer hjälpa dig med dina väskor, vara killen med axeln du kan gråta mot och vara den du blir stolt över när du pekar på mig och säger: "det är min pojkvän". Förlåt, men jag kan inte hjälpa mina känslor. Han öppnar en ask och räcker fram ett armband. Det står "M.G+T.D" ingraverat i guldarmbandet.
  - Men, Martinus! Varför köpte du den för? Den måste ju ha vart sjukt dyr!
- Du är värd det. Jag ler och tar försiktigt armbandet ur hans hand. Så... Fortsätter han. Vill du bli min flickvän?
- Ja, såklart!
- Jag blev nyss den lyckligaste personen i världen ler Martinus. Jag skrattar och kramar honom.
                                                                /efter några timmar\
                                                           *hemma hos Martinus*
- Vet du vad? Jag ler mot Martinus. Vi sitter i hans säng. Jag sitter i hans knä.
- Nej, Vadå?
- När du nämnde att du gillade en tjej för mig så blev jag avundsjuk. Jag visste verkligen inte att det var jag. Martinus skrattar.
- Men du kan väl sova över hos mig? Jag nickar.
- Jadå. Jag ringde mina föräldrar och dem var okej med det. Martinus ler.
- Det är ganska sent. Vi borde gå och lägga oss. Jag nickar.