Unbroken- Uppföljare l.t

Operation

Heeej! Hoppas ni har haft det bra! Yolo!

💯🏆💯🏆💯🏆

Louiss pov❤️

Jag satt på stolen och skakade på benen. Jag hade händerna i fickorna. Jag tog upp händerna och drog de frustrerat genom håret. Sen kollade jag runt. Jag såg bbara läkare och några patienter. Jag kollade mot rummet som Felle opererades i. De sa att det var något med lungorna och njurarna.

Jag satt mig rakt upp och lutade mig mot väggen. Sen stoppade jag händerna i fickorna. Jag känede den runda saken.

Jag drog upp den och kollade på den. Ringen var silvrig med en diamant på toppen.

Läkarna hade tagit av henne ringen när de skulle operera henne.

Vi hade varit på sjukhuset i snart en vecka. Felle mådde sjukt dåligt och jag med. Hela famlijen mådde dåligt. Ida och Martin, Pauline och mamma och alla hade varit här. Jag hade inte varit hemma sen en vecka sen. Nike hade kommit med kläder till oss. Jag ville inte lämna henne. De fick dra ifrå mig från Felle när de skulle in på operation. Jag kollade runt igen.

Ringen höll jag hårt i min hand.

Den skulle jag aldrig släppa.

Precis som Felle.

Jag skulle aldrig släppa henne.

#¤#¤#¤#¤#¤#¤#¤

Felles pov*

- Felicia, hej! Hur mår du? frågade en tjej med vit rock på lite finländsk brytning. Hej, Felicia! Du har blivit opererad så du får ligga still om det gör ont, kan du sätta dig upp? frågade kvinnan. Jag öppnade mitt andra öga.

Mitt huvud värkte och jag kunde inte se Louis någonstans.

- Var är Louis? frågade jag.

- Louis är i det andra rummet och dricker lite vatten, sa hon. Jag heter Karin, jag kommer vara din huvudläkare nu, sa 'Karin'.  Jag tog händerna vid sidan och hasade mig försiktigt upp. Karin gjorde så att sängen satts i sittläge. Hon ställde ner en bricka på mitt bord och tog upp ett plastglass med vatten och två taletter.

- Drick det här och svälj ner tabletterna medans, sa Karin och jag gjorde som hon sa.

- Vad gjorde de med mig? frågade jag.

- De gick in med en lång metallbit till njurarna för att kolla hur de mådde, det visade sig att du har en bit som ligger ivägen, vilket kan förklara att du kräks. Men sen hade du också fått en överansträngd lunga. Har du tränat för mycket eller för hårt förut? frågade Karin.

- Ja, jag var ute och sprang nästan varje dag efter att Lyric hade fötts, asså när hon kunde vara med Louis hela tiden, eller hur jag ska förklara, sa jag.

- Okej, ehm, kroppen blev överatsträngd, du gic u ner dina mamma kilon och du måste ha ansträngt dina lungor vilket kan göra att man kräks eller spottar blod. Mend et är inget farligt och förhoppningsvis så ska du bli bättre! sa Karin och jag suckade av en lättnad.

Dörren öppnades och Louis kom in.

Han var blek i asiktet.

Han hade röda ringar under ögonen, och hans ögon var blanka och stora. Jag kollade på honom med en oroad blick ooch sedan omfamnades jag i en kram.

Jag kramade honom hårt och jag kunde känna tårarna börja rinna ner från mina kinder. Jag kunde inte hålla igen utan jag började gråta och kramade om Louis hårt.

Jag greppade tag hårt om hans tjocktröja och jag spg hur tyget där tårarna landade blev mörkare. Jag kunde inte sluta gråta och jag hörde Louis gråta också. Jag grät inte för jag var rädd, jag grät för att Louis mådde så dåligt.

Det kändes som om det var mitt fel att allt det här hänt. om jag intehade gått ut och sprungit eller tränat så hårt, hade jag kanske haft det bättre.

Då hade kanske aldrig det här hänt.

Jag var så orolig, att jag skulle bli tvungen att läman Louis och Lyric ensamma.

- Jag ska lämna er ifred, sa Karin och gick ut. Jag fick lite svårt att tänka mg ett liv utan Louis ch Lyric. Eller de utan mig. Jag var rädd? självklart, jag var ju bara, 21, med en dotter på ett år och en kille som var 22.

- Det kommer gå bra, mumlade Louis. Det var nog mer till sig själv han sa det än till mig. Jag vet inte hur länge vi höll om varandra, men jag ville inte släppa honom.

Jag kände mig som en klängande bebis.

 #¤#¤#¤#¤

Louiss pov

  Jag kollade på Felle en gång til och inspekterade hela hennes ansikte. Hon var vacker, även fast hon inte hade smink. Hon hade mörka ringar under ögonen men jag älskade henne fortfarande lika mycket.

Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne.

Det var omöjligt. Tänk om jag aldrig hade följt med Niall till Maja. Då hade jag aldrig träffat Felle. Och om jag aldrig hade varit så dålig på monopol, hehe.

Då hade vi aldrig fått sova i stugan,

Och då hade vi aldrig lärt känna varandra bättre.

Och då hade jag aldrig kysst henne

Och då hade vi aldrig blivit ihop.

Och då hade vi aldrig flyttat ihop.

Och då hade vi aldrig haft den där kvällen.

Och d¨hade hon aldrig blivit gravid.

Och då hade vi aldrig ftt Lyric.

Och då hade jag aldrig gift mig med henne.

Men om hon inte hade blivit gavid,

hade hon inte fått panik över att hon fått några mammakilon.

Och då hade hon aldrig nästan tränat ihjäl sig.

- Och då hade vi aldrig hamnat här, sa jag tyst och kollad eupp mot Felle igen. Hon sov. '

#¤#¤#¤¤#¤#¤#

Heeej! Kort kapitel jag vet! yolo! Hoppas ni har haft en bra helg! Skulle vara jätte kul om ni spred den här till några Tommo tjejer! :).

16 votes till nästa uppdatering!

Puss!<3<3<3

- Maja!!