Unbroken- Uppföljare l.t

Louis Tomlinson - With You I'm Unbroken (Uppföljare av Now Or Never)

HHEEEEEEEEJ!!!!! Har ni saknat mig?!?! Nej, ja skojja. Hoppas ni kommer gilla uppföljaren lika mycket som ni gillade den första!! Kärlek till er!!

Hahha, början av kapitlet är muppigt, jag vet, men yolo!!!

- MAJA!!! <3<3<3

# ## # ## # ## # ## # ## #

Felicias pov

- Felle, är du redo? frågade Maja och kramade om mig. Idag var dagen. Min stora dag. Jag hade aldrig trott att jag skulle göra det när jag var tjugo år. Men det gör inget, för jag gjorde det med Louis. Jag kollade på Maja och tog hennes händer.

- Jag är mer än redo, sa jag och hon kramade mig en sista stund. Sen hörde jag orgeln gå igång. Maja, Nike, Perrie och Pauline gick ner mot gången. Blickarna vändes mot de. Sen gick jag. Alla kollade på mig. Men det ända jag såg var Louis. Han hade en svart kostym, med svarta strykta byxor. En vit skjorta och en svart slips. Han hade en röd ros vid bröstfickan. Jag log mot honom. Vid hans sida såg jag Harry, Zayn, Niall och Liam. De var stiliga. Jag kollade mot min  sida och där stog, Maja, Nike och Pauline. De hade vitrosa klänning som var jätte fin! Jag kunde inte beskriva klänningarna. Jag kollade tillbaka mot Louis och klev upp. Prästen gick fram.

- Kära folk. Vi har samlats här idag, för att viga, Felicia Jeanette Benari och Louis William Tomlinson, började prästen. Jag kunde redan höra Nike och Maja snyfta. De grät redan...

 <3   <3   <3   <3   <3   <3   <3  <3

- Felicia Jeanette Benari, Tager du Louis William Tomlinson till din make och lovar att älska honom i nöd och lust i mörka och ljusa tider, tills döden skiljer er åt? frågade prästen Erik och jag log mot Louis.

- Om döden ens kommer kunna skilja oss åt, ja, sa jag och jag hörde Nike,Perrie, mamma, Pauline och Maja storböla.

- Då, Louis William Tomlinson, tager du Felicia Jeanette Benari till din maka och lovar att älska henne i nöd och lust, i mörka och ljusa tider, tills döden skiljer er åt? sa Erik till Louis. Han tog mina händer. Buketten höll han om med sina händer runt mina.

- Döden kommer aldrig skílja oss åt, Ja, sa Louis och vi lös upp.

- Jag förklarar er nu, till man och hustru, nu kan du kyssa bruden, sa Erik och Louis omfamnade mig och kysste mig. Jag kunde inte göra något utan att le. Jag kysste Louis tillbaka och det kändes som en evighet. Jag ville bara stå kvar. Till slut släppte jag tag om honom och vi kollade ut mot alla. De började jubla. Det var ett rätt storslaget bröllop. Jag kollade ner mot min klänning. Det var den finaste klänning jag kunde tänka mig. Den var vit, självklart. Jag kollade ut mot mamma, hon stog och grät med Lyric i famnen. Jag log mot henne medans jag kände rosblad och ris kastat på oss. Vi åkte hem i bilen och jag pch Louis kollade på varandra hela resan igenom och vi pussades och pratade och skrattade. Det här var den lyckligaste dagen i mitt liv. När vi kom till lokalen där "efterfesten" skullle vara gick jag och böt om. Jag satt på mig en mörkblå klänning som var knälång och lite slapp. Den var skön ochg det vara viktigast. Jag valde att göra om mitt hår till en knorre. En fin knorre, det var ju fortfarande mitt bröllop! hehe. Jag och Louis kom ut på baksidan. Alla började klappa sina händer. Jag stog där säkert som en leende idiot. Jag gick ner från trapppen. Vi var vid San Fransisco Beach. Mamma hade en kompis som bodde där. Hennes hus var verkligen ett slott. Det var en herrgård. Med världens största framsida. Baksidan var också stor, med grönt gräs, blommor och tre stora ekträd. Alla hade hjälpts åt att hänga upp lyktorna i träden som på kvällen skulle lysa upp det hela. De hade ställt fram vita bord och stolar och ett stort, stort buffébord som man kunde hgå och ta av. Jag hade inte skymtat en tårta, men jag trodde at Louis hade fixat en, finurlig som han var. Jag tog Louiss hand och gick över till Johannah och mamma. De stog och pratade om hur fin cermonin var.