17 Votes från förra kapitlet. Ok! Det var bra jobbat! Hoppas ni läser min from the stage med Niall! Jag har bara publicerat ett kapitel, men jag skriver på det andra.. Aja, love till er om ni also läser our moment!

- Maja<3<3<3<3<3

<¤><¤><¤><¤><¤><¤>

Felles pov_

Vi hade nu varit här i en månad. Jag blev varken sämre eller bättre. Eller det är jju klart, sämre hade jag blivit. Jag hade fått ett thigh gap och mina mammkilon var borta, hehe. Nej det vr de redan. Men jag va verkligen sjuk. Jag var helt blek på kroppen. Och jag hade ått stora blåmärken över ela benen. Jag hade fått ätstörningar och för att inte gå ner för mmycket fick jag dropp. Men droppen hade gjort mig illamående vilket fick mig att spy, vilket fick mig att bli smalare. Jag mådde verkligen skit på det här sjukhuet.

Jag låg i sängen och kollade ut mot fönstret. Regnet la sig mot marken. Ljudet av regn gav mig en sån hemlängtan.

Louis hade pkt hem för att träffa Johannah och de, men han sa att minsta lilla och han skule komma direkt. Jag ville inte ta han ifrån honoms familj eftersom att han knappt var med de, och han bara var med mig. Det var inget fel, jag älskade att han var med mig så mcket han kunde. Men han behövde sin familj också.

Jag vände mig om och tog upp larmknappen. Jag tröck på den röda knappen och jag hörde ett svagt pip. Efter en stund kom Karin in.

- Hur mår du Felicia? frågade hon och st'ngde av droppen. Hon drog täcket över mina axlar.

- Jag fryser, sa jag och hon tog fram ull filten. Sen la hon den över täckret.

- Jag har pratat med din läkare och han sa att vi kunde ta bort din dropp OM jag fick dig att äta ordentligt varje dag, sa hon.

- Vad bra, sa jag och Karin gick mot dörren.

- Kan du dra för gardinerna? frågade jag och hon log mot mig och drog för de. Nu kunde ljudet och ljuset från recepstionen inte störa mig. Hon gick ut  och stängde dörren. Hon anade nog att jag ville vara ensam. Jag ställde mig upp och drog på mig Louiss röda munktröja som han hade lämnat åt mig. Sen gick jag in i badrummet. Jag satt mig på toa och kände att min värld höll på att gå under. Det kändes som om jag skulle kunna dö vilket sekund, minut, timme, dag, som helst.

Jag kollade mot badkaret och mot det väl igenkända rakblad. Jag hade gjort det fem gånger sen första gången. Jag ville inte göra det, men jag var beroende. Det är som rökare.

De vill inte, men de kan inte sluta. Jag gick upp till badkaret, satt mig brevid den och kollade på det. Jag plockade upp rakbladet och lekte med det mellan fingrarna. Jag kollade på det och inspekterade varenda liten detalj. Sen kollade jag på min arm. Den var inte ens fylld. Menn ändå så kändes det som en evighet sedan jag brjade.

Jag förde sakta, sakta rakbladet mot armen. Jag placerade den mot armen och efter några sekunder drog jag sakta ett streck över amrne. It made me feel alove. Jag gjorde en grimas av smärta men sedan släppte smärtan.

Jag drog ett streck till. Nu hade jag 14 streck på armen.

- Felle? hörde jag en röst. Jag kollade mot dörren och där stog Louis. Jag brast ut i gråt. Jag ställde mig upp och backade mot väggen.

- Vad fan håller du på med? sa han med först en arg min och sen en förbannad. Jag hörde hur det sakta började viskas saker i mitt huvud.

- Igen, gör det igen, ta rakbladet och dra bara, det kommer bda oss båda gott!

Unbroken- Uppföljare l.tLäs denna berättelse GRATIS!