Played » 1D

Kapitel 10

A/N: Gonna write my notes in fat text. Gahahaha.

Nämen, tack så sjukt mycket för över 3,000 läsningar! Det här är seriöst helt sjukt! Ni är bara B-Ä-S-T! Inget eller ingen kan slå er! :D

So, wanna read chapter 10? 'Cause I should probably start theeeeen.

Chapter 10 my friends:

_

*Louis' POV*

Dörren hade öppnats och hela min kropp hade hoppats på att det skulle vara Heather. Men dörren hade stängts lika fort. Hade hon bara dragit? Hade hon inte ens kommit hit till mig och sagt att hon var tvungen att åka? Jag känner mig förkrossad.

"Louis, kan du öppna? Vi behöver prata." Säger Liam.

Jag suckar men låser upp dörren. Japp, jag är ju så smart!

"Herre Gud Louis? Har du gråtit?" Frågar Liam.

Jag skakar på huvudet. Jo Liam, det är precis vad jag har gjort.

"Har det hänt något?" Frågar Liam.

Jag skakar på huvudet igen. Jo Liam, det är precis vad det har gjort.

"Okej.." Säger Liam, jag kan höra att han låter tveksam.

"Jag och killarna ska åka nu. Vi kan höras lite senare på mobilen."

"Okej.." Säger jag. Min röst spricker och Liam ser fundersamt på mig.

"Louis? Är du okej?" Frågar Liam.

"Jag har bara lite ont i halsen.." Ljuger jag och låtsas hosta.

Liam fnyser lite innan han ser på mig med en blick som jag läser av som, Du-Är-Inte-Riktigt-Klok-Är-Det-Säkert-Att-Inget-Har-Hänt?

Jag suckar, "Hej då. Vi hörs sen."

Liam nickar, "Hej då."

Han går ut från badrummet och jag sjunker tillbaka i den obekväma ställningen som jag spenderat två timmar i. Jag hör dörren stängas och jag förstår att Liam och de andra också är borta nu.

Jag reser mig från golvet och tittar mig i spegeln. Min knytnäve spänner sig av synen. Mitt hår är rufsigt och mina ögon är blodröda. Samtidigt har såren på min handled orsakat att ärmen på min tröja är röd. Små röda fläckar. Jag stirrar in i mina egna ögon innan jag smäller till spegeln med min knytnäve. Spegeln kossas i tusen små vassa bitar. Jag faller ihop mitt på golvet bland de tusen skärvorna. Smärtan i knogarna är otrolig. Den röda vätskan sipprar ut från mina händer. Det börjar blöda allt mer och mer och jag känner panik som börjar byggas inom mig. Plötsligt hör jag Daisys röst från köket.

"Louis! Hjälp mig att ta ner ett glas från skåpet!"

Jag vill svara henne och säga att jag kommer men varken min kropp eller röst gör som jag vill.

Jag kan höra Daisy klaga på hur långsam jag är, "Louis! Kom!"

Hon får fortfarande inget svar. Så istället kommer hon in till mig. Som ligger blödandes på golvet.

"Louis?" Hennes röst är orolig och jag kan se att hennes ögon fylls med salta tårar.

"D-Daisy... Ta min mobil... Den ligger i köket... Hämta den är du snäll..." Viskar jag.

Daisy brister ut i krokodiltårar.

"Snälla Daisy... Jag behöver verkligen din hjälp..." Säger jag och ser på henne med mina blodröda ögon.