Played » 1D

Kapitel 3

Okej så hej alla söta korvar! :DD

Want a chapter maybe? ;D

Here we go! :D

_

*Harrys POV*

Döljer de något? Varför skulle Heather ha hållit för Ninas mun annars?

Jag sitter på kanten på min säng när jag hör en knackning på dörren. Jag hoppar till och väcks från tankarna.

"Kom in." Säger jag.

Dörren öppnas och in kommer mamma.

"Harry?", Hon låter lite orolig.

"Ja?" Frågar jag.

"Jag är..." Hon sväljer. "Orolig för Nina och Heather."

"Oroa dig inte. De klarar sig nog fint." Säger jag. Men någonstans djup inom mig tvivlar jag på det.

"Jag är bara orolig att deras pappa glömmer bort Nina igen.. Tänk om hon knatar iväg igen? Bilarna kör ganska fort här i staden. De skulle aldrig hinna stanna om en liten treåring rusar ut i mitt i vägen.." Säger mamma.

"Kan du inte ge dom ditt nummer? Så kan de ringa om det är något." Säger jag.

Mamma nickar, "Jag har redan erbjudit det. Heather sa att de inte har någon telefon.." Säger mamma.

"Mamma var inte orolig.. De klarar det nog fint.." Säger jag.

"Men jag vill i alla fall följa de hem.. Det är mörkt ute och Gud må veta vad som kan hända.." Säger mamma.

Hon har rätt. det är mörkt ute och regnet duggar ner från himlen. Nina och Heather har stannat här hela dagen.

"Det kan nog vara en bra idé.." Säger jag.

Mamma nickar innan hon går ut från rummet. Men hon stannar i dörröppningen.

"Jag kommer snart hem."

Jag nickar, innan mamma lämnar rummet. Jag sjunker ner i sängen. Jag knyter händerna bakom huvudet. Ska jag någonsin få veta sanningen?

*Heathers POV*

"Jag kör er." Säger Anne och drar på sig sina kängor.

"Nej, vi kan gå." Säger jag. Paniken börjar svämma över inom mig.

"Nej, ni ska inte behöva gå hem i det här vädret." Säger Anne.

"Men vi-"

"Heather, jag kör er." Hennes röst är len.

Jag ger upp.

Vi går ut från huset och hoppar sedan in i bilen som står parkerad på infarten.

Jag hjälper Nina att spänna fast sig innan jag spänner fast mig själv. Nina är för kort och hon skulle behöva en bilstol, men jag ger mig inte på att fråga om det. Nina gnäller lite när bältet skär med hennes hals. Till slut ger hon upp, hon kan inget göra.

Anne startar bilen och backar ut från infarten. Vi kommer ut på vägen och Anne ökar farten lite.

Det dröjer inte så värst länge innan vi kommer fram till huset. Några få lampor står tända.

"Du kan släppa av oss här!" Säger jag. Bilen står parkerad vid trottoaren, men den är inte i vägen på något sätt.

"Nej, jag vill gärna träffa er pappa och försäkra honom om var ni hållit hus och att ni mår bra." Säger Anne.