Played » 1D

Kapitel 8

Jag mumlar något. Jag kan verkligen inte hjälpa honom att leta. Jag vet att den sista personen Heather vill träffa just nu är, jag.

"Snälla Harry! Jag vill inte att något händer henne!" Säger Louis.

Om du bara visste vad jag försökte med idag...

"Uhm.. Kan vi inte leta imorgon istället? Det börjar bli sent och jag måste gå hem.." Säger jag och går mot Louis som står i dörröppningen. Jag måste ut härifrån.

"Är du helt jävla sjuk i huvudet?! Heather är där ute någonstans! Helt ensam! Vem vet vad hon gör?! Och du säger att du måste gå hem? Va fan har hänt med dig Harry?! Du var alltid den personen som var så jävla hjälpsam! Men nu får jag nästan känslan av att du står här och ljuger mig rakt upp i ansiktet?!"

Varför måste han vara så bra på att se sanningar? Suck...

"Jag ljuger inte.." Mumlar jag. Jo. Jo det gör jag. Och nu ljög jag om att jag inte ljög.

"Men varför kan du inte hjälpa mig då?!" Frågar Louis.

Jag tänker efter, innan jag rycker på axlarna.

"Snälla Harry, jag är så jävla orolig för henne! Hon kom aldrig till NO-lektionen idag.. Jag letade rätt på henne och hittade henne gråtandes inne på toaletten! Hon berättade aldrig vad som hade hänt.. Men jag måste verkligen få veta det.. Jag vill bara hjälpa henne. Om någon har skadat henne eller gjort henne illa.. Vet jag inte vad jag gör med den personen.." Säger Louis. Hans röst är lägre nu.

Shit...

"Uhm.. Ok-okej.." Säger jag. Jag ser rakt förbi Louis, ut i hallen.

"Hallå Harry? Du är helt borta idag!" Säger Louis.

"Oh.. Uhm, förlåt.." Säger jag.

"Harry, är du okej? Är det något som har hänt?" Frågar Louis.

Något som har hänt? Ja, det kan man nog kalla det...

"Nej, jag mår bra." Säger jag.

"Men du verkar så-"

"Jag mår bra!" Skriker jag.

Louis hoppar till, hans blick vidgas igen. Har han... Tårar i ögonen?

"Förlåt..." Mumlar han, innan han springer iväg från mig.

Jag smäller min näve i diskbänken och det orsakar ett högt slammer. "Fan.." Mumlar jag för mig själv.

Jag måste verkligen hitta Heather, jag måste verkligen prata med henne och förklara. Mest för att göra Louis gladare också...

Jag går ut i hallen och drar på mig mina skor och min jacka. Louis är utom syn och hörhåll. Men just nu, måste jag hitta Heather.

Luften är frisk. Det har börjat regna mer och vinden är kraftigare. Men det hindrar mig inte den här gången. Jag funderar på om jag ska ta moppen, men jag bestämmer att inte göra det. Istället bestämmer jag mig för att leta i skogen.

Några pinnar knäcks under mina skor när jag går allt djupare in i skogen. Jag ser upp mot himlen. Det är på väg att bli mörkt och ovädret som drar in gör det hela värre.

Efter att ha promenerat i ungefär en halvtimme kan jag plötsligt höra någon som snyftar högt. Jag stelnar till men tar mod till mig och går lite till. En stor sten visar sig framför mig och snyftningarna är tydligare.

På baksidan sitter hon, Heather. Jag antar att Louis inte gick såhär långt in i skogen, kanske på grund av hans dåliga lokalsinne? Jaja, en gråtande tjej sitter framför mig, inte rätt läge att tänka på Louis' lokalsinne.