3.3 - Skojar du?

2.1K 96 25
                                    

Martinus perspektiv

Jag tryckte snabbt upp den okända tjejen emot den vita väggen. Det enda jag visste var att det var fredag, att jag var jävligt full & att jag ska ligga med denna tjejen.

Mina händer åkte upp & ner över hennes nakna kropp, görandes att små snön lämnade hennes läppar. "Hva heter du da?" Frågade jag emellan kyssarna jag lämnade längst hennes nacke.

"Hanna." Svarade hon lätt, innan hon vände om oss. Hanna?

"Hvordan staver du navnet ditt?" Frågade jag & stirrade rakt in i hennes isblå ögon?

"Hvilken rolle spiller det?" Frågade hon nonchalant innan hon fortsatte med det hon gjorde.

Hon drog snabbt av mig min svarta t-shirt samt mina vita jeans & där satte jag stopp för det. "Jeg føler meg ikke bra. Jeg må spy." Ljög jag & puttade lätt bort henne.

Hennes ljusblå ögon spärrades fort upp & hon stod snabbt på golvet, tagandes på sig sin svarta klänning & sina silvriga klackar. Hennes blonda hår, som endast var någon nyans mörkare är Hannahs, låg slätt längst hennes midja.

"Lykke til." Sa hon innan hon snabbt lämnade det mörka rummet.

Kvar satt jag i den okända sängen, med en konstig känsla i kroppen. Jag kunde bara inte sätta fingret på vad det var.

Jag ställde mig snabbt upp på det kalla golvet, dragandes på mig mina vita jeans samt min svarta t-shirt. Dock det om att jag behövde spy stämde ganska mycket just nu. Jag kände hur innehållet jag hade i min mage inte ville stanna kvar där så länge till så jag rusade ut genom den vitmålade dörren för att sedan hitta närmsta toalett. Tyvärr hann jag inte så långt så min blick stannade på den svarta hinken som stod i det vita hörnet.

Jag rusade dit, kastandes mig ner på det svarta golvet. Satts på satts åkte upp genom min strupe, görandes att min näsa rynkades av den hemska lukten.

När jag tillslut slutat spy, släpade jag min trötta kropp till närmsta soffa. Jag slöt mina ögon & kände snabbt hur min kropp slappnade av.

Chloes perspektiv

Jag gick suckandes upp för den vita trätrappan. Min ett år äldre bror hade bestämt sig för att nu fan ska vi ha fest nu när våra föräldrar är i Trondheim på någon jobb grej i tre dagar.

Jag satte min nakna fot på det kalla golvet för att ta det sista steget upp till övervåningen. Min blick åkte snabbt över rummet & hamnade på en väldigt bekant person. Martinus, skojar du?

En hög suck lämnade mina ljusröda läppar innan jag enkelt gick emot honom. "Hallå Martinus? Är du vaken?" Frågade jag & skakade om hans svettiga kropp.

"Chloe?" Frågade han sluddrigt & öppnade sakta sina mörkbruna ögon.

"Amen grattis." Svarade jag irriterat. Ska jag få hem honom nu?

"Jeg kommer ikke hjem." Gnällde han & kollade frustrerat på mig.

"Jag ska hjälpa dig okej?" Sa jag medan jag trött försökte få upp hans kropp ifrån soffan. "Takk." Svarade han i ett överdrivet stort leende.

"Tacka mig inte än."

*

"Där är Marcus." Suckade jag när jag äntligen fick syn på den blonda killen i mörkret.

Klockan var efter midnatt men han svarade som tur var ändå på mitt samtal som löd att han skulle möta mig halvvägs för att ta hand om sin alldeles för fulla bror.

Martinus ena arm låg runt mina axlar & jag bar honom nästan, det gick inte jätte bra då jag är mycket kortare än honom.

"Assa hva faen Martinus." Suckade Marcus medan han enkelt tog över så att han nu bar Martinus.

"Takk Chloe." Sa Marcus & log tacksamt emot mig.

"Lugnt." Svarade jag i ett snett leende innan jag enkelt vände mig om.

Marcus perspektiv

"Vent Chloe." Skrek jag desperat efter henne, seendes hur hon snabbt vände sig om så att hennes svarta hår guppade till.

Jag drog så gott det gick med mig Martinus till närmsta bänk & placerade honom stadigt på den. "Sitt her til jeg kommer tilbake." Befallde jag honom & fick bara ett fylle skratt som svar.

Jag joggade enkelt fram emot den mörkhåriga tjejen, givandes henne ett leende som hon inte besvarade.

"Chloe unnskylde meg. Hva mer kan jeg gjøre?" Frågade jag & tittade desperat in i hennes mörkbruna ögon.

"Ingen aning faktiskt." Svarade hon i en suck. "Kan du ikke bare gi meg en ny sjanse? Vær så snill."

Nu kom det lite om Chloe & Marcus också hehe. Hoppas det var OOOOOKKKKK.

Cold but beautiful Där berättelser lever. Upptäck nu