0.4 - Du beter dig som en hora

2.6K 102 39
                                    

Hannahs perspektiv

"Velkommen." Sa Martinus samtidigt som han höll upp den vita trädörren in till deras vita villa. Brigitte hade sagt att vi var tvungna att arbeta hemma & jag tänker inte arbeta hos mig så just nu är jag i besserwisserns hem.

"Tack" Mumlade jag & steg in i den städade hallen. Jag placerade mina vita Nikeskor i deras silvriga skohylla & desamma gjorde Martinus.

"Er du sulten?" Frågade han & tittade rakt in i mina kristallblå ögon med sina mörkbruna.

"Öhm, nej..." Svarade jag när jag kommit på mig själv att stirra rakt in i hans ögon alltför länge.

"Ok, men vi vil gå opp til rommet mitt og studere?" Frågade han & kollade ointressant på mig.

"Nope, tänker inte vara ensam med dig i ett rum. Vi sitter här" Svarade jag & han kollade chockat på mig.

"Hvorfor ønsker du ikke det?" Frågade han häpet, han lät nästan lite förolämpad. Egoistiska idiot.

"Jag känner väl inte dig?" Svarade jag kaxigt tillbaka & gick förbi honom in i köket.

Martinus perspektiv

"Haha hvordan føles det bro?" Frågade plötligt Marcus som tydligen stått i vardagsrummet & hört allting.

"Jeg bryr meg ikke? Hun er bare en jente?" Svarade jag frågande tillbaka innan jag gick in till Hannah som redan slagit sig ner runt det vita köksbordet. Pennor, sudd, böcker & skrivblock var redan framme.

"Okej, så det nordiska länderna. Vad vet du om Norge?" Frågade hon & kollade en aning intresserat på mig.

"Har vi ikke samfunnskunnskap?" Frågade jag & tittade undrande på henne.

"Tydligen inte. Men vi ska besvara frågor som tillexempel vilket land av de nordiska länderna är störst och så vidare" Sa hon & jag himlade lätt med ögonen.

"Det är Sverige"Fortsatte hon innan jag ens hunnit ta luft för att kunna säga något.

"Den störta staden i Norden är..." Hon pausade & tittade på mig. Antagligen för att jag skulle svara.

"Køben-"

"Stockholm" Avbröt hon mig med att säga & skrev snabbt ner det på pappret med alla uppgifter.

"Er det ikke København?" Frågade jag förvånat.

"Nej" Svarade hon kort. "Vilket land har mest invånare?"

"Sverige" Svarade jag & himlade med ögonen. Är alla frågor riktade till Sverige eller?

"Hvilket land er største innsjø?" Läste jag på en av frågorna. "Norg-"

"Sverige" Avbröt hon mig med & jag kollade irriterat på henne.

"Vel hva da?" Frågade jag kaxigt.

"Vänern?" Svarade hon som att det vore världens självklaraste grej.

"Hvor bodde du i Sverige?" Frågade jag & hon kollade upp på mig innan hon särade på läpparna för att svara.

"Varför bryr du dig? Du borde ju bry dig om Molly istället för att lägga ner sån jävla tid på mig." Svarade hon irriterat tillbaka.

"Hvorfor er du så jævla bitchy?" Frågade jag ännu mer irriterat & kollade in i hennes kristallögon.

"Jag är förfan inte bitchig. Det är du som går runt & tror att du är bättre än alla andra. Du är verkligen inte som du verkade vara när man såg dig & Marcus på tv & sånt. Du är så jävla självupptagen" Svarade hon & tittade kallt på mig. Hon reste sig hastigt upp & borrade in sin blick i min.

"Du opptre som en ekte lille hore. Du vet det er folk som mister sine søsken og foreldre hver dag. Og du bare oppfører seg som en hore uten å tenke på at det kan gjøre vondt.." (Du uppför dig som en riktig liten hora. Du vet att det finns folk som förlorar sina syskon & föräldrar varje dag. Men du bara beter dig som en hora utan att tänka på att det kan såra andra". Svarade jag med en arg & aning höjd ton & reste även jag mig upp & spände blicken i henne.

Hon svarade inte utan tittade bara stumt på mig innan hon fort plockade ihop alla sina grejer & rusade ut i hallen.

Hannahs perspektiv

Jag skulle precis öppna den vitmålade dörren när jag kände en hand om min handled. Jag vände mig hastigt om & möttes av Martinus bruna ögon. Dom visade en blandning av skuld & ånger.

"Unnskyld Hannah. Jeg mente ikk-"

"Spela roll." Svarade jag snabbt innan jag rusade ut genom dörren & mot min svarta villa som låg ungefär två gator bort.

Jag kände hur en tår träffade min varma kind med tanken på Minna. Hon brukar ofta komma upp i mina tankar men nu gjorde det extra ont. Meningen Martinus sagt spelades om & om i mitt huvud.

"Det finns folk som förlorar sina föräldrar & syskon varje dag"

Ja jag vet det. Men jag har förlorat min syster. Ska jag säga förlåt kanske?

Förlåt Martinus att jag förlorat min syster, det var inte meningen.

Även fast han inte ens vet om det.

Dum

Martinus

:(((

Cold but beautiful Där berättelser lever. Upptäck nu