1.6 - Skojar du?

2.5K 93 72
                                    

Onsdag, 07:59

Hannahs perspektiv

Jag tryckte snabbt upp den svarta skolporten med Mathias hack i häl. Han är faktiskt riktigt schysst, även fast han är kompis med den där irriterande besserwissern.

"Hannah, vi trenger å snakke" Sa plötsligt någon & ryckte tag i min överarm.

Jag vände mig snabbt om & möttes av Mathias blåa ögon. Dom utstrålade en allvarlig blick & jag kände genast hur skuldkänslorna sköljde över mig. Martinus & han är ju bästa vänner..

"O-om vadå?" Frågade jag & försökte låta ovetande.

"Martinus" Svarade han kort & satte armarna i kors.

Jag höjde ögonbrynen för att visa honom att han kunde fortsätta det han så gärna ville prata med mig om att han var tvungen att ta det nu. Jag menar, han hade kunnat ta det när vi kom hem sen.

"Martinus er forelsket i deg. Du vet det, ikke sant?" Frågade han & spände blicken i mig.

"Det enda han vill är att få mig i säng & om du ursäktar mig, men jag måste gå & hitta Chloe" Svarade jag, inte så pepp på att börja prata om mitt kärleksliv med min låtsas bror.

Jag gick med snabba steg därifrån & mot skåps korridoren. Jag ryckte fort upp den röda glasdörren in till korridoren & den första jag ser är ju såklart Martinus. Klädd i ett par adidas byxor, en svart t-shirt & en rutig skjorta över.

Jag försökte att inte låta min blick hamna på honom men det var svårt, vetandes att han faktiskt bjudit ut mig. Men jag svarade nej, för att jag hatar honom.

Efter skolan

"Vad vill du ha & äta?" Frågade jag & lät blicken vila på Chloe som stod vid ett av skåpen för att plocka fram glas.

"Spelar ingen roll. Ta vad som helst." Svarade hon, sträckandes sig efter två glas. Vi är ungefär lika långa jag & Chloe. Jag är 1,58 cirka & hon 1,59. Hon är väldigt noga med den där centimetern som gör henne lite längre än mig.

Jag plockade fram ost, juice, smör & mjölk innan jag stängde kylskåpet & gick vidare till skafferiet där jag enkelt plockade fram mackor & oboy.

Jag öppnade överskåpet för att plocka fram två muggar & sedan lådan längst ner för att plocka fram en osthyvel, smörkniv & två silver skedar.

"Så, hur går det med Marcus & det?" Frågade jag när vi satt oss till bords.

Hon ryckte svagt på axlarna samtidigt som hon började att smöra en macka. "Ingenting har hänt sedan sist."

"Men du saknar honom, eller hur?" Frågade jag & började hälla upp lite mjölk i muggen för att sedan ta i några skedar oboy.

"Ja, men han vill inte ha mig." Svarade hon med en suck. Svaret hon nyss gett fick mig att spärra upp ögonen & bara stirra på henne.

"Chloe, ursäkta mig men vem vill inte ha dig? Du är snygg som fasiken, du är snäll, rolig, omtänksam & hjälper alltid till. Dina bruna ögon & ditt nästan svarta hår. Det är fucking goals" Utbrast jag, riktigt upprörd över att hon tror att Marcus inte vill ha henne. För jag lovar, det vill han.

"Men Hannah. Du då? Du är så jävla snygg. Ditt långa blonda hår och isblå ögon. Det är inte konstigt att Martinus vill ha dig. Du er jävla fin." Svarade hon & stirrade stumt på mig. Jag blev mållös av hennes ord även fast flera miljoner tankar cirkulerade runt i mitt huvud.

"Martinus vill bara ha mig i säng.." Sa jag tyst & hon fnös åt mitt svar.

"Hannah om du tror det är du dum for real" Svarade hon i ett skratt samtidigt som hon tog ett bett av sin ostmacka.

"Men jag gillar ändå inte Martinus" Svarade jag & himlade med ögonen.

"Okej, så då antar jag att du inte bryr dig om att han är tillsammans med Molly igen?" Frågade hon.

Jag spärrade upp ögonen & kände hur mackan jag hade i handen åkte ur mitt grepp för att sedan landa på det svarta träbordet.

"Du skojar eller hur?" Svarade jag, kännandes hur jag gick från att må bra till att må lika bra som en person vars hem nyss brunnit upp & man inte hade någonstans att bo längre.

"Nej jag skojar inte. Du gillar honom, eller hur?"

Applåd för hur stupid Hannah är 👏🏻👏🏻👏🏻👏🏻👏🏻👏🏻👏🏻

Jag är så jävla korkad. Råka spräcka skärmen på iPaden jag fått av skolan.

En applåd för hur stupid jag är 👏🏻👏🏻👏🏻👏🏻

Cold but beautiful Där berättelser lever. Upptäck nu