Be mine

Del 3: Festen

~Robin~

Musiken var hög och jag och mina polare stod på dansgolvet och dansade med några andra tjejer från klassen. Alex och Albin drack sig fulla direkt och efter bara några minuter klängde de på några tjejer de antagligen aldrig träffat förut. Det här med att dricka sig full var inte min grej. Jag är ju 18 och myndig och allt,men man blir bara så konstig och tro mig,jag vet hur det känns att vara bakfull... Men jag gillar däremot att dansa,äta gott och prata. Så fester var väl min grej,förutom det där med alkoholen. Min blick vandrade runt över alla dansande och skrattande människor. Alla verkar ha kul och Klara går runt och delar ut läsk.

"Tjenare Klara,får man ta sig en läsk?" Frågade jag.

Hon räckte fram ett glas Coca Cola med isbitar i. Hon log glatt och var så fin i sin blus och sina röda shorts. Hennes korta bruna hår var uppsatt i en liten fläta och hon var lagom sminkad.

"Vad fin du är Klara" sa jag ärligt,hon är faktiskt inte någon jag lagt märke till förut,men hon var otroligt vacker! Hon rodnade lite och trots att belysningen inte var den bästa såg jag att hon blev lite röd i ansiktet. Jag svepte Colan och la tillbaka glaset på brickan.

"Åh tack Robin". Hon log gulligt och kollade ner i marken. Då kom jag på att jag inte sett Sofia ikväll! Okej festen har nyss börjat men ändå,undrar vart hon kan vara!

"Vart är Sofia?"

Klaras leende slocknade och hon såg så besviken ut plötsligt. Vänta,gillar hon mig...? Hon ryckte bara på axlarna och gick med snabba steg mot köket. Jag ignorerade hennes ledsna min och började leta efter Sofia. Jag hade ingen aning vad jag skulle säga till henne,men jag ville bara se henne. Kolla i hennes vackra blå ögon och känna doften av hennes svaga parfym.

Plötsligt fastnar min blick på två människor. Killen var stor och muskulös och höll en tjej runt midjan. Han kysste henne och drog upp hennes röda klänning. Det såg nästan ut som att han höll på att våldta henne!

Mitt hjärta stannar till lite när jag ser att tjejen är Sofia. Och hon ser inte ut att gilla det han gör mot henne. Jag sprang förbi alla dansande människor och gick mot det avlägsna stället där de stod. Jag möter Sofias panik blick och drar snabbt bak den muskulösa killen mot golvet. Eftersom han inte var beredd var det en lätt match,och jag är inte så klen jag heller.

"Vem är du din lille schkit?!" Fräste han och sluddrade fram orden.

Han var full och såg rentav farlig ut. Jag drog upp han och ställde han mot väggen. Han hånlog mot mig och verkade inte bry sig alls om att han nästan våldtog en kvinna.

"Känner du Sofia? Ville hon att du skulle röra henne?!" Skriker jag och känner hur ilskan väller över mig. Folk började tystna och alla blickar vänds mot oss. Han bara skakade på huvudet och flinade.

"Hon var ju schå schexig,jag kunde inte stå emot". Jag smäller till han hårt med knytnäven och han faller sakta till marken.

"Du vågar inte röra en okänd kvinna på det där sättet igen! Förstått?!"

Han svarade inte utan låg kvar där på golvet och tog sig för sin slagna kind. Sen vände han sig mot Sofia och kollade in i hennes rödgråtna ögon.

"Jag älschkar dig gumman" sa han och började röra sig mot henne. Det var droppen. Jag tog sats och sparkade han hårt i magen. Han stönar till och folk drar efter andan.

"Sluta Robin,det räcker" snyftar Sofia fram och hennes axlar skakar.

Små små tårar sipprar ner från hennes kinder och hon såg ut som ett skrämt litet får. Jag lät han ligga kvar på golvet och eftersom han var så berusad svimmade han av en stund. Jag vänder mig mot Sofia och omfamnar henne.

~Sofia~

Hans famn var varm och jag kände mig trygg. Han drog sina fingrar över mitt hår och viskade lugnande till mig. Mina tårar föll ner på hans rutiga skjorta och han smekte mig över ryggen. Hans bruna hår luktade schampoo och han hade en svag doft av parfym. Det kändes skönt och tryggt att vara i Robins närhet,men inte att vara på den här festen. Jag vill inte stanna kvar här längre. Sakta drog jag mig bort från Robins famn och kollar in i hans bruna stora ögon.

"Tack Robin,men...jag hör inte hemma här",viskade jag och sprang ifrån honom.

Jag drog snabbt jackan över axlarna och sprang ut i regnet. Jag torkade tårarna. Jag hörde hur han ropade efter mig men jag brydde mig inte. Jag kände mig illa till mods och jag ville bara hem till min familj. Jag smällde igen dörren och sprang ut i regnet med bara klackskor.

"Sofia vänta!" Skrek någon och jag vände mig om.

Som väntat stod Robin där i bara skjorta och huttrade i regnet. Jag stannade upp och han småsprang mot mig.

"Hur mår du?" Frågade han med oro i rösten.

Det var då jag tappade det. Alla tårar föll nerför mina kinder och min mascara rann. Det var så pinsamt att jag stod och grät och såg ut som en blöt katt framför honom.

"Det var så hemskt Robin", snyftade jag. "Han fortsatte att tafsa och kyssa mig trots att jag sa åt han att sluta. Jag sprattlade och försökte komma loss men..."

Han gick fram mot mig och försökte att krama om mig men jag backade. Han såg förvånad och besviken ut. Hans blick sökte sig till marken och han drog bak sitt blöta hår.

"Förstår du inte Robin?! Jag gillar dig! Men det kommer aldrig kunna bli något mellan oss! Vi är så olika och våra föräldrar är som fiender för varandra! Så snälla sluta krama mig,det gör bara saken värre! Lämna mig bara ifred" skrek jag och det gjorde ont i hjärtat att säga allt jag nyss hade sagt.

Jag klarade inte ens av att möta Robins blick. Med gråt i halsen och tårar strömmande längs med kinderna sprang jag hemåt.

-

F/N: TACK för att du läser min berättelse så här långt, fortsätt med det!→

Rösta gärna eller kommentera!♥