Be mine

Del 2: Fiender

~Sofia~

"Och till råga på allt sprang den där vilda och farliga hästen rakt emot mig så att jag tappar alla ägg!" Pappa skriker från köket och gestikulerar vilt.

"Jag hade precis betalt de och frågade om jag kunde få nya,men de sa att jag var tvungen att betala! Bönder alltså,jag visste väl att de inte skulle vara så klara i huvudet."

Jag hade nyss kommit hem ifrån badet och lyssnade noga på allt pappa sa medans jag hängde ut mina badkläder på balkongen. Han pratade om någon bonde han tydligen var väldigt irriterad på. Nicke försökte lugna ner honom men vi alla visste att han hade ett väldigt högt temperament. Det kanske var därför mamma lämnade honom för två år sen.

"Vilka är det du är så irriterad på pappa?" Frågade jag och gick mot köket. Han kollade upp från matlagningen och suckade högljutt. Jag satte mig mittemot Nicke och han flinar som vanligt. Retsamma lilla skit.

"Det är de där Andersson. Mamman heter Lisa,pappan Mikael,dottern Rosa och sonen..." Pappa kliar sig på huvudet och verkar tänka rejält. "Just det. Sonen hette Robin. Fattiglappar och idioter hela högen."

~Robin~

"Han bad oss välja ut den finaste norska skogskatten vi hade. Trots att han var så rik så prutade han på den och sa att den inte var värd så mycket. Han sa också att vi borde vara glada att en sån fin person som honom kom till oss. Vilken förolämpning!" Utbrast pappa.

"Och han tror att vi ska låta han få nykläckta ägg alldeles gratis bara för att han skrämde hästen med den där konstiga ficklampan han lekte med!" Fyllde mamma i.

Vi satt vid matbordet och pappa och mamma klagade på någon rik snubbe som hade kommit och "stört friden i bondgården". Rosa lekte med mjölken och det slutade med att hon höll ut den över sin tallrik med soppa. Jag väntade på att någon skulle reagera men mamma och pappa fortsatte bara att beklaga sig. Jag suckade högljutt och torkade bort Rosas mjölk. Ibland var det jobbigt att ha klåfingriga sexåringar som syskon. Tur att jag bara har en av de.

"Han hade sånt temperament! Innan han gick var jag bara tvungen att skrika "din lilla rika snobb" och han gav igen genom att skrika "fattiglappar!" Muttrade mamma och skakade bedrövat på huvudet. Hjälp vad vuxna kan vara omogna! Helt sjukt!

"Vem var det då? Vad hette han?" Frågade jag.

Mamma viftade med handen som hon inte ville prata om det. Wow. De var verkligen ovänner. Det verkade som att den här mannen hade trampat på en öm tå genom att säga "fattiglappar." Och mamma hade gjort likadant. Pappa svarade och lät lika besvärad som mamma.

"Mårten Larsson. Barnen hette Nicklas och Sofia." Det stack till i hjärtat när jag hörde namnet Sofia! Den söta allvarliga Sofia,som jag har vissa känslor för. Nu var våra föräldrar fiender. Wow.

~Sofia~

En vecka senare

Det var fredag och för första gången på VÄLDIGT länge skulle jag hänga med på en fest hemma hos Klara. Många skulle vara inbjudna,även Robin. Undrar vad pappa skulle säga om han visste att jag skulle träffa honom.

Men han är ju inte min typ,som sagt. Jag menar,han tillhör ju en bondfamilj. Fattiglapp rent ut sagt. Men ändå så pirrade det i magen den där lördagen när jag träffade Robin. Han var så gullig och trevlig. Men vi har bara träffats i pinsamma situationer,han måste tycka jag är jättekonstig och äcklig. Jag har inte träffat honom sen dess. Det kändes så dumt att våra föräldrar ogillar varandra så mycket. Sluta tänka så! Ni är för olika för att tycka om varandra! Ni har ingen framtid tillsammans! Dessutom är jag för allvarlig och tråkig för honom. Och han är för fattig och bondig för mig. Bondig,är det ens ett ord...?

Jag satte på mig en röd lång klänning som satt ganska tajt och som framhäver mina kurvor. Sen plattade jag håret och sminkade mig . Lite puder,rouge,mascara och ett svagt rosa läppstift på läpparna. Sen sprutade jag lite parfym på mig. Jag granskade mig själv i spegeln och kände mig ganska snygg för en gångs skull. Nu var det partytime!

____

När jag kom till festen dunkade det av all musik och människor dansade och skrattade. De flesta var fulla och det låg några öl- och spritflaskor här och var. Jag kände mig direkt obekväm med situationen och började leta efter Klara,jag behövde träffa någon jag kände. Jag trängde mig förbi människorna och de verkade vara för fulla att ens lägga märke till mig.

De fortsatte bara att dansa,dricka och kyssas. Suck,jag är verkligen ingen festprisse,och det är jag stolt över. Plötsligt dras jag mot en vägg av en okänd människa. Han var svettig och luktade sprit. Hans blonda hår var rufsigt och hans skjorta var uppknäppt.

"SChen-schenare schejen" sluddrade han.

Han tryckte sig mot mig och kysste mig på läpparna. Jag försökte i panik komma loss men den fulla killen var alldeles för stark. Han drog upp min klänning och jag kände en beröring på insidan av låret. Jag försökte skrika på hjälp men han kysste mig vilket gjorde att jag knappt fick någon luft.

"Du e schå schexig gumman" viskade han i mitt öra och kysste mig ännu en gång.

Jag var fast.

-

F/N: Hur kommer Sofia ta sig ur det här? Keep reading→ Och lämna gärna en röst eller kommentar!(: