Be mine

Del 1: Kärlek eller bråk?

~Sofia~

Du vet de där dagarna när man vaknar och man bara känner på sig att den här dagen kommer bli hemsk...Så kändes det idag. Huvudet gjorde ont,jag hade mensvärk och ont i halsen. Det var lördag. Jag hade inget planerat. Skulle bara ta det lugnt,kolla på film,gå på toa,kolla på film,äta,gå på toa,kolla på film. Japp. Så såg mina lördagar alltid ut. Jag är ingen festprisse direkt. Jag är sammanbiten,allvarlig,planerad och ganska osocial. Det är inte så att jag är blyg,nejnej. Jag gillar bara mer att vara ensam. Kanske göra lite läxor,kolla på film och sånt.

"Men gumman du ser ju helt förfärlig ut" retade min storebror mig när jag gick ner till köket för att äta frukost.

"Tack Nicke,nu känns det mycket bättre" mumlade jag och la i två bröd i rosten. Nicklas strök sina fingrar genom sitt blonda hår och kollade på mig med sina gröna ögon. Han fortsatte bara att flina. Ser jag verkligen så ful ut? Sen så kollade pappa upp från sin tidning och log glatt mot mig.

"Det är morgon,man ska inte vara glad då" surade jag och skyndade mig med att äta upp mina mackor. Jag ville bara bort härifrån. Jag orkar inte umgås med nån. Sen gick jag upp mot mitt rum. Magen gjorde förfärligt ont och jag upptäckte att trosan var helt röd. Och inga bindor hade jag hemma. Jippie. Jag antar att jag måste sticka till affären. Med irriterade och något för höga steg klampade jag ut från trappuppgången. Vi bodde i en dyr lägenhet i Stockholm. Ibland var det bra att bo mitt i stan. Nära till affären iallafall.

____

Pinsamt.Jobbigt.Äckligt. Orden ekade i hjärnan när jag gick där och letade efter bindor i affären. 17 år är jag. Jag har levt med den här skiten i fem år nu. Jag började nynna på en passande låt.

"If I were a boy,even just for a day..."

~Robin~

Solljuset strålade in genom fönstret och jag vaknade alldeles svettig i sängen. Det kände som om jag kissat på mig. Jag skrattade högt för mig själv. Jag kan verkligen skratta åt allt. Att ta dagen som den kommer och se den med humor,även jobbiga situationer, är nog mitt motto.

Väl ute i köket mötte jag mamma,pappa och lillasystern Rosa. De hälsade mig godmorgon och jag nästan dansade runt i köket av all energi och glädje. Jag menar det är lördag och jag ska träffa alla polare,vad kan gå fel? Efter att ätit en snabb frukost som bestod av havregrynsgröt så gick jag ut i solskenet. Jag andades in lukten av hästskit och nyklippt gräs. Vi bodde nämligen på landet,men inte alltför långt ifrån stan här i Stockholm.

Hästarna gnäggade välkomnande mot mig och jag gick mot hagen för att klappa de lite och ge de varsitt äpple. Tre hästar hade vi. Pappa är bonde och därför har vi en hel del djur här .Det är så skönt att leva så enkelt som vi gör. Vi är snudd på fattiga,men jag är lycklig för det. Vi har det så bra så. Jag hoppade upp på min rostiga cykeln och satte på mig min basker i farten. Jag skulle köpa lite käk till ikväll. Alla killar skulle komma hem till mig,familjen skulle hälsa på några vänner så det blev FF. Men vi är liksom 18 år så det ska nog gå bra.

Väl i affären plockade jag på mig allt jag behövde till tacosen.Köttfärs,majs,gurka,lök,chips,tortillabröd,sås och läsk. Sen lite godis. Choklad skulle vara gott också! Daim måste jag bara köpa,min och killarnas favorit. Jag gick med snabba steg mot chokladhyllan.

~Sofia~

Jag tog snabbt i bindpaketet i korgen och täckte över de med godispåsen. Plötsligt kände jag en längtan efter choklad. Vad som helst utom Daim,man spyr ju utav den! Jag lät blicken vandra över chokladhyllan. Så svårt att välja. Beslutsångest eller vad.