The story of my life h.s

Kapitel 6

-Harrys P.O.V-

Hon kom och gick mot mig med nedsänkt blick. Jag tror inte att hon har sett mig. Men jag har sett tillräckligt av henne för att veta att hon mår dåligt, säkert rent ut sagt piss. Hennes kinder är insjukna, nyckelbenen syns mer än vad de ska, benen och armarna är tunnare och främst så ser hon så trött ut. Är det på grund av mig? Tanken får mig illamående. Jag tar mod till mig och går fram.

"Melody" Hon tittar upp med rödgråtna ögon och det är som om någon sticker en kniv i bröstet.

"Harry" Säger hon förvånat. Men inte sådär glatt förvånat utan mer som 'Varför?'.

"We had a consert here last night" förklarar jag mig.

"Oh" får hon fram. Det syns att hon anstränger sig för att ens prata med mig.

Som jag har saknat henne. 3 hela månader har gått av turnén och nästan det enda jag har tänkt på har varit Melody.

"How are you?" Nu blir det bara kallprat, ingen av oss vill egentligen prata med varandra men det känns nödvändigt på något sätt.

"Fine" Svarar hon och kniper igen munnen.

"I don't belive that, how are you, really?"

"I feel like shit"

"Ever since we broke up I haven't gone back to London. I've just been walking around here in town" hasplar hon ur sig. Melody börjar rodna då hon förstår vad hon har sagt och till vem.

"Sorry" Hon tränger sig förbi mig för att ta sig härifrån. Och jag stoppar henne inte. Är det det här hon vill så ska jag inte stoppa henne.

De kommande och två månaderna av turnén går i snigelfart och ärligt talat så kan jag inte förstå hur jag lät Melody bara komma undan sådär.

"Harry, you gotta talk to her" Louis står framför mig där jag sitter lutad mot vår turnébuss.

"Mm" muttrar jag till svar.

"No, seriously mate, you have to. Because we really don't like seeing you like this. Plus, the fans have noticed, they know something is wrong"

"Mm" muttrar jag ännu en gång till svar.

"Oh my God Harry! Do you even care about her? Because it doesn't sound like it" Utbrister Louis.

"Course I care about her! I freaking love her!" Skriker jag på honom.

"Then why don't you do something about it then?" Jag lägger ansiktet i händerna medans varma tårar strömmar nerför kinderna.

"She hates me as much as possible right now"

"No Harry, I really don't think so" Han ljuger.

"Why?" Kvider jag fram.

"Because if you don't remember I got her number some days before you two broke up. She called me like two weeks ago and was totally destoyed. When I asked if it was you she was crying about she said that it was that and one more thing"

"What?" Gråter jag.

"The day after you broke up with her, her aunt passed away, and clearly she had been living at her aunt's place since she was 4. I think her name was Katherine"

"Karin" rättar jag.

Då klickar det. Det var alltså därför hon var i Stockholm.

"No, that can't be true" Säger jag då jag äntligen fattat att det skulle kännas som att förlora en mamma och bästa kompis samtidigt.

"It is" Svarar Louis sammanbitet.

"I have to go see her" Konstaterar jag stressat.

"Well, we have five days off. Starting the day after tomorrow"

"I have to go now" Louis tittar medlidande på mig.

"Sorry bro, you'll have to wait"

"I'm asking Simon"

Jag trycker stressat in Simons nummer. Efter några signaler svarar det.

"Yes?"

"It's Harry. Can I get tomorrow off, please?" Ber jag.

"No, whatever it is that is so important can wait"

"Please?" Försöker jag igen.

"Job before everything, you know?" Dedär var droppen för mig.

"I'm going to Stockholm right now. We don't even have a show tomorrow"

"Still. You can't"

"I'm booking tickets right now" Svarar jag där jag sitter och försöker få tag på sista minuten biljetter.

"If you aren't at work tomorrow, this was your last day in One Direction. Bye Harry" Han avslutar samtalet.

Hur kan en människa vara så grym? Imorgon ska vi bara göra en intervju. Den kan jag lika gärna missa, jag menar, det är inte så att de andra inte klarar sig utan mig. Så jag kunde väl lika gärna ha fått ledigt imorgon?

Klockan slår tre på natten. Jag har inte kunnat sova på hela natten. Bara legat vaken och tänkt på Melody. Tänk om hon inte vill ha mig tillbaka? Tänk om hon har en annan, bättre pojkvän? Tänk om hon hatar mig? Tänk om hon inte lever? Nej Harry. Sluta tänk sådana tankar.

Natten såväl dagen rullar på i snigeltakt. Minut visaren tickar saktare än någonsin. Till och med saktare än på lektionerna i skolan.

När klockan äntligen passerar 7 kan vi äntligen göra vad vi vill. Jag åker direkt till flygplatsen, en färdigpackad väska låg i baksätet sedan igår. Louis  och Liam åkte hem och Niall skulle på något golf-event.

Jag skyndar mig igenom säkerhetskontrollen, som tack och lov inte pep, och vidare mot gate nummer 8. Efter ungefär tre minuters väntan hörs en liten ton i högtalarna.

"The passengers to Stockholm may now board" Och så igen fast på Franska med tanke på att vi var i Paris.

Jag hade tagit en vanlig biljett då jag inte gillar att verka snobbig. Jag går ut genom dörren och ut mot planet. Kön i trappan går som vanligt sakta och efter några minuter satt jag mig äntligen på min plats vid ett fönster. En liten kille på högst fem år sitter brevid mig med sin mamma på andra sidan om honom. Jag pluggar in lurarna i öronen och låter 'Thinking out loud' med Ed Sheeran strömma in i öronen på hög volym.

-Melodys P.O.V-

Jag vaknar vid 8 på morgonen och smyger försiktigt ur sängen jag sovit i. Tyst letar jag efter mina kläder som ligger utspridda lite överallt. Kan bara säga en sak: det måste ha gått RIKTIGT vilt till. Såhär har mitt liv varit de två senaste månaderna. Minst fem timmars konståknings träning på is och efter åt minst en och en halv timmes träning på mark, fest på kvällen, ligga med någon kille som jag inte kommer ihåg namnet på dagen efter, sova hos killen och sedan göra samma sak nästa dag, till skillnad från att det är en annan kille.

När jag har tagit mig ut ur lägenheten börjar jag kolla runt efter någon typ av skylt som visar vart jag befinner mig. Efter kanske 5 minuters letande hittar jag en.

"St. Pers väg"

Okej St. Pers väg. Nu när jag tittar runt lite mer så ser man att det är ett väldigt flott område. Säkert Södermalm.