The story of my life h.s

Kapitel 1

-Melodys P.O.V-

Jag levde enligt mig själv ett ganska bra liv med tanke på omständigheterna. Mina föräldrar dog nämligen i en bilkrock när jag var 4 år så jag kommer bara ihåg några saker, däribland krocken, fast jag klagar inte, jag har ju ändå fått världens bästa uppväxt hos min moster Karin. Karin har inga barn och behandlar mig därför som sitt eget barn.

Jag har just gjort i ordning allt i min nya lägenhet och tänker nu gå och handla.

Jag handlar allt jag kan tänkas behöva till några middagar och luncher framöver.

Jag är påväg tillbaka till min lägenhet och går och håller på med mobilen så att jag inte ser att det kommer någon framför mig. Plötsligt slår jag i något hårt och faller handlöst mot marken. När jag tittar upp står det en kille i 20-års åldern med brunt lockigt hår (han har inte klippt sig, bandet har inte sitt "Hiatus" men är däremot Zayn inte kvar) och gröna ögon att drunkna i.

"Oh I'm sorry!"

Han avbryter tystnaden och jag kommer på mig själv med att sitta och stirra på den vackra varelse framför mig och börjar rodna.

"No, it was totally my fault, I didn't even look were I was going"

"No, it was my fault"

"O-okej..."

Han sträcker fram handen och hjälper mig upp. Ett tag står vi bara och tittar på varandra, innan han bryter tystnaden.

"What's your name?"

"Melody, själv?" Jag kom på att jag råkade svara på svenska men han verkade förstå ändå. Så vem bryr sig, liksom?

"Harry, Harry Styles. Can I maybe get your number?" Säger han och rodnar lite.

Jag tvekar lite men tänker att de inte spelar någon roll.

"Emm, sure."

Harry ger mig sin mobil och jag skriver in mitt nummer.

"I'll see you around then?"

"Sure"

Harry går och själv står jag mållös mitt på trottoaren. Hade verkligen den snyggaste och snällaste kille jag hittils träffat, bjudit ut MIG? Melody, den föräldralösa flickan från Sverige?

När jag samlat mig lite började jag gå den korta vägen hem till min lägenhet. Väl där packade jag upp varorna och satt mig i soffan. Jag tog upp min mobil som visade att jag hade ett oläst meddelande, ivrigt klickade jag fram det.

Från: Okänt
Wanna hang out someday? XX H

Jag ändrade snabbt från "Okänt" till "Harry".

Från: Melody
Sure when? XX M

Jag log åt vårat sätt att skriva "XX M" eller "XX H". Sedan lade jag undan mobilen, öppnade datorn och satte på ett gammalt avsnitt av Pretty Little Liars i väntan på ett nytt SMS.

Efter ungefär 15 min plingade min mobil till och jag tryckte snart på 'paus' för att kolla meddelandet.

Från: Harry
Tmrw? XX H

Från: Melody
Yeah, do you want to come over before? Westroad 7A. XX M

I samma minut som jag klickade på skicka kom jag på att jag borde ringa Karin.

Signal efter signal gick fram innan hon tillslut svarade.

"Ja Karin?"

"Hej det är Melody!"

"Hej Mel! Har du kommit i ordning?"

"Ja typ, har lite saker kvar men annars så är det ganska lugnt. Hur är det själv? Saknar dig redan fast det egentligen bara var något dygn sedan vi träffades sist."

"Jo det är bra. Och gumman jag saknar dig med. Men nu tror jag att det är bäst om du går och lägger dig, klockan måste vara runt 11 där i London."

"Ja i och för sig och jag har en träff imorgon också..."

-VA!? Andra dagen!? Är det en kille?

"Haha aa, Karin det är en kille."

"Ser han bra ut då?"

"Ja han har jättefina gröna ögon, långt brunt hår, stark och lång..." Sa jag lite drömande

"Haha ojojoj låter som om någon håller på att bli kär!"

"Kanske det... Men iallafall så borde jag gå och lägga mig, hör av mig sedan. Älskar dig!"

"Godnatt, älskar dig med."

Vi lade på och jag gick in till badrummet och började göra iordning mig inför kvällen. Karin var egentligen mer som en tjejkompis än en typ av mamma, vi kunde prata om allt, verkligen ALLT.

Jag somnade med ett leende på läpparna, jag hade verkligen fått en dejt första dagen. Och dessutom med Harry.

Så första kapitlet, hoppas ni gillar det. Kom ihåg att detta är min första fanfic och att den kanske inte är den bästa. Men iallafall. Hoppas ni gillar den!