The story of my life h.s

Kapitel 5

-Harry P.O.V-

"A-ar-areyou br-breaking up w-with m-m-me?" Snyftade Melody.

"Yes" orden som lämnade min mun lät alldeles för hårda. Men jag kunde inte styra det.

"Get out"

"What?" Frågade jag.

"You heard me"

"Why?"

"Oh, you know why you little retarded rat!" Skrek hon ut av ilska.

Jag tittade bara på henne lite snabbt innan jag snabbt masherade ut genom dörren. När jag nu satt i bilen slog jag till ratten medans tårar åkte i en jämn ström nerför mina kinder.

Vad har jag gjort? Hon, Melody, tjejen jag älskar, hatar mig.

När man mår såhär dåligt vet jag bara en jag alltid kan vända sig till. Liam. Därför körde jag automatiskt till hans hus.

Jag öppnade bara dörren och klev in. Efter en stunds letande hittade jag Liam sittandes i sin soffa och kollade på The big bang theory.

Jag satt mig brevid honom samtidigt som han tyckte till av rädsla.

"Harry, what-" längre hann han inte innan han såg mitt ansikte och snabbt omfamnade mig i en välbehövlig kram. Liam vet alltid vad man behöver, oavsett vad som har hänt.

"What happened?" Frågade han efter en stunds tystnad.

"Melody hates me"

"What? Why" Han lät så oförstående.

"I told her that we are going on tour, and then it may have sounded like I wanted to break up..." först nu förstod jag. Jag är en stor jävla idiot.

"Okay. Then... Do you love her?"

"Yeah, I think so"

"Then go get her back"

"No" Liam kollade på mig som om jag vore dum i huvudet. Fast det var jag ju...

"So you're telling me that just because we are going on tour for half a year, you are letting a girl you love. Slip out of your hands?" Han lät riktigt arg.

"Yeah..."

"Harry, sorry to say this but, you're an asshole"

"I-I know" Snyftade jag.

"I should probably get going" fortsatte jag och började gå ut mot ytterdörren. Han gjorde inget för att stoppa mig, men så arg som han var just nu på mig så kan jag förstå det.

-Melodys P.O.V-

Sen Harry gick har jag bara fortsatt sitta på soffan. Inte ätit. Inte druckit. Inte gått på toa. Inte sovit. Bara suttit på samma fläck, utan att ens röra blicken.

Hur kan han vara så himla dum? Jag som trodde att det vi hade var riktig kärlek. Jag trodde att han älskade mig. Men jag var dum. Han använde mig bara. Han hade säkert slagit vad om att han kunde få mig i säng. Och dum som jag var...