Drömmen som blev sann

Kapitel 24

Marcus hemlighet

Inne i Marcus rum...
Marcus kollade på mig och sedan på Martinus för att se om det var sant.

S: Ja, vi har varit det i ungefär en vecka nu.

Mac: Ehh... Okei...

Man såg att Marcus var besviken. Men jag förstod inte, varför? Är han inte glad över vår skull? Jag behövde i alla fall prata med honom om det ifred. Jag sa till Martinus att gå ut ur rummet. Nu var det bara jag och Marcus kvar.

S: Varför är du så besviken? Vad är det som har hänt?

Mac: jo, du og Tinus er jo sammen. Det er det som har hænt.

S: Men varför är du så ledsen då?

Mac: Vel.. Det er som sånn at jeg var forelsket i deg før Martinus. Men, da Martinus ble forelsket i deg så begynte mine følelser for deg være svakere og så ble  det som sånn at mine følelser for deg forsvann og nå har de kommet tilbake og jeg ja... Jeg liker deg godt. Jeg er ikke forelsket i deg... men jeg vil at vi fortsatt skal vare venner. Jeg vet ikke om du fortsatt vil vare venn med meg som før... du har begynt å være med Martinus mye mer og det føles som om du ikke lenger vil vare venn med meg. Jeg vet ikke, er det noe som jeg har gjort, eller er det bare at du ikke liker meg?

S: Marcus... Jag älskar Martinus men det betyder ju inte att jag inte gillar dig! Du är min bästa vän! Som min bror! Bara för att jag och Martinus har börjat att vara tillsammans mera så betyder det inte att jag kommer att glömma dig! Vi är bästa vänner och jag finns alltid där för dig! Okej..?

Mac: Takk, så hyggelig av deg å si! Da vet jeg. Bare så du vet, jeg er i hvert fall alltid der for deg og! Hvis du trenger hjelp eller bare ønsker å ha det gøy me nåen som har gode vitser. Vil du høre en...
Jag började att le, Marcus kunde verkligen få vem som helst på bra humör.
S: ja, säg en..
Mac: Sofia sitter foran TV'en hjemme og spiser godteri. Så sier mamma:
– Sofia da, du skal ikke spise godteri før middag.
– Jeg er sunn, jeg spiser bare de grønne dropsene.
Jag utbrast i skratt som ledde till att jag började gapskratta.
S: "GAHAHAHAHA!!!! Jag dör!!!"
Det var det sämsta jag hört men det var det som gjorde det roligt.
S: det var ju säkert en slump att tjejen hette Sofie... ahhaha
Mac: Ja, du veit jo at jeg ALDRI sier vitser om mennesker som eg kjenner. Hahahaha
S: Ha Ha Ha , såååå kul... sa jag och log. Men då är det bra mellan oss? Alltså jag menar att vi är vänner och att du mår bra...

Mac: Ja! Selvfølgelig! Vi er jo bruh' and sis' now HAHAHA

Vi båda utbrast i skratt och ställde oss upp, kramade varandra medan vi skrattade och precis när Marcus skulle ta bort sina armar så kom Martinus in. Marcus tog bort händerna men Martinus stod helt förstelnad och stirrade på mig och Marcus.

Vad är det som har hänt Martinus? Sa jag.

Ja, det lurer jeg og på, sa han. Han bara vände sig om, gick in på sitt rum och låste sin dörr. Jag förstod inte var det var! Jag stod som ett stort frågetecken! Jag kollade på Marcus och då fattade jag det! Jag sprang fram till Martinus dörr och knackade. Han öppnade inte.

"Martinus! Öppna!" Sa jag men han varken öppnade eller svarade mig.

"Martinus det är inte det du tror att det är. Öppna snälla!" Sa jag. Och knackade igen.

"Jeg så alt selv med mine egne øyne! Jeg vet hva det var!" Sa han till svars.

" Men Martinus du förstår inte! Öppna så kan jag förklara allt!" Sa jag till honom genom dörren.

Jag kollade bak och där stod Marcus vid sin dörröppning och kikade ut, fem meter bakom mig. Jag visade honom en tumme upp som betydde att "allt kommer att orda sig." Precis när jag skulle knacka på dörren igen så hörde jag låset vändas om och Martinus öppnade dörren.