Kapitel 1

3K 61 6
                                    

Nicole!

Idag är det måndag... Ja, måndag....  Skola, läxor, jobb och jobb...
Jag vaknade, fixade mig och gick till kylskåpet. Det är alltid så jobbigt att hitta något att äta, jag är ju inte sugen på något. 

Vad ska jag ta? Det slutade med att jag åt en halv macka och drack ett glas vatten. Sedan gick jag och borstade tänderna.

 Efter 20 minuter i toaletten kom jag på mig själv att istället för att kamma håret så använde jag hårborsten som en mikrofon och sjöng till den sorgligaste låten i min spellista. Hjärtat började att bulta hårdare och hårdare när jag fick syn på KLOCKAN! Jag släppte allt jag hade i händerna, satte upp håret i en tofs, slängde på mig jackan och ryckte tag i ryggsäcken.  På bara en minut hade jag rusat ut ur huset och var nu påväg till skolan. 

När jag kom in så fick jag ångest, bara sådär.
Inte nu igen tänkte jag och började att nynna på ELEKTRISK för att bli på bättre humör. Den låten brukar i alla fall få mig ett leende. Jag kom fram till mitt skåp, ställde in min väska och tog av ytterkläderna. Jag kollade på schemat. Matte... Vanligtvis så älskade jag matte och tyckte att det var jätteroligt. Men inte idag, just idag var det en sådan dag som jag skulle vilja stanna hemma och bara glömma allt, speciellt alla inlämningar.

Jag tog min matte pärm och mitt pennfack, stängde skåpet och satte på låset igen. Alla stod och skrattade och hade någon att prata med. Men inte jag...   Jag gick så fort jag kunde för att ingen skulle se att jag var ensam eller stoppa mig, jag ville ju inte prata med någon just nu och dessutom så hade jag lite bråttom till klassrummet.

Alla andra stod redan utanför och väntade.
"Nicole!" Utbrast jag och gick fram till henne.
Nicole är min bästa vän, min närmaste, hon vet allt om mig och utan henne så skulle jag ha börjat böla just nu. Men det gjorde jag inte, jag kämpade med att hålla inne tårarna.

Nicole förstod direkt vad det var och sprang fram till mig och la händerna om mig, jag la mina händer om henne och vi kramades en låååång stund. Känslan att känna hennes hjärtslag gjorde att jag kände mig älskad. Jag bara kände hur mitt hjärtat blev mindre tungt och hur jag började att må bättre. Just då öppnades dörren in till klassrummet och jag ser det, det är han...

Drömmen som blev sannDär berättelser lever. Upptäck nu