Mr Arrogant || Kim Taehyung || SWEDISH VER.

Del 2

Det var rast och alla studenter skyndade sig ut ur klassrummen, fyllde korridorerna och marscherade mot matsalen.

Jag stängde mitt skåp efter att ha lagt in mina saker och skulle just gå till matsalen när jag såg honom - den arroganta idioten, gåendes med sina två vänner, Jimin och Jungkook. Kanten på deras skjortor hängde ut och slippsarna satt lösa. Det var ganska uppenbart att de var rebelerna på skolan.

Jag vände mig bort från matsalen och försökte undvika dem.

"Yah!"

Skit.

Jag ökande på mina steg och fortsatte att gå framåt.

"Lee Hyejin!"

Jag vände mig om och såg Taehyung springa mot mig och jag rös.

Lyckligtvis var flickornas toalett bara var ett par steg bort och jag skyndade mig in och gömde mig i ett av båsen. Jag pustade ut, men jag kunde nästan höra hur mitt hjärta förtvivlat dunka inne i mitt bröst. Jag vill bara undvika den där skunken så mycket jag kan. Han för alltid med sig trubbel.

Jag väntade i ungefär 5 minuter tills jag inte hörde något ljud utanför. Jag öppnade försiktigt dörren och kickade ut. Det var ingen där. Skönt.

Jag smög mig ut. Oturligt nog, har jag inte kommit särsklit långt när jag plötsligt känner hur någon kommer mot mig.

Han, med stor kraft, drog mig tillbaka till flickornas toalett och smällde mig mot väggen.

"UGGG KIM TAEHYUNG VAD VILL DU." Sa jag och gnuggade min armbåge som slog i väggen. Jag andades in och ut kraftigt, oroligt. Jag hoppades att han inte hade någon konstiga begäran, en gång sa han åt mig att stoppa en binda i en lärares handväska, och hotade att utpressa mig om jag berättade för någon.

"Har du gjort språk läxan som skulle lämnas in idag?" Frågade han.

"J-ja." Sa jag och försökte låta djärv men jag var lite rädd för honom. LITE.

"Låt mig kopiera den."

Jag stirrade på honom och rullade sedan med ögonen.

"Allvarligt V? Du jagade mig hela vägen bara för några svar till läxan? Sedan när började du bry dig om läxor?" Sa jag och la armarna i kors.

"Håll käft och bara ge mig den. Det betygsätts." Sa han.

"Senare." Svarade jag och försökte putta undan honom men han smällde mig mot väggen igen.

"AAAJ?"

"Jag vill ha den nu." Sa han.

"Synd." Svarade jag. Han sträckte ut sina armar och blockerade dörren. Irriterad, stampade jag på hans fot, väldigt hårt. "Idiot." Sa jag och klev ut.

"BÄST ATT DU PASSAR DIG LEE HYEJIN!" Hörde jag honom skrika medan jag ökade farten mot matsalen.

***

Rasten var slut och jag gick tillbaka till klassrummet. Det var dags för språk.

"God morgon klassen." Hälsade fru Gil oss och vi hälsade uttråkat tillbaka. "Verkar som om ni är spända inför dagens lektion," påpekade hon sarkastiskt. "Då så alla kan ta fram sina läxan som ni fick förra veckan. Som ni vet kommer den betygsättas."

Alla öppnade sina väskor och tog fram sina färdigställda blad. Jag vände mig om och kollade på Taehyung som satt till höger diagonalt 2 bänkar bort från mig. Han stirrade på mig, och jag flinade. Konstigt nog flinade han tillbaka.

Jag vände mig mot min väska och öppnade den. Jag drog fram min läxa, färdigställd efter mycket arbete natten före.

Dock, till min förskräckelse, följde en ödla med papprena. Jag släppte papprerna och skrek lungorna av mig vid åsynen av en av de vidrigaste djuren som finns. Jag föll nästan baklänges med min stol, men jag lyckades resa på mig och gå ifrån den. Alla vände sig mot mig, förrutom Taehyung, som gapskrattade över min rädsla för ödlan.

Men sedan tog jag en närmare titt. Den rörde inte på sig. Jag förstod att det var en låtsas ödla gjord av någon sorts gummi. Jag blängde på Taehyung. "DU!"

Han skrattade fortfarnade. Jag tog upp ödlan och kastade den på honom. "Du gjorde det här eller hur?!" Han stod upp och gick mot mig, för att sätta igång en fight.

"Ni två! Vad är det som står på?!" Fru Gil stirrade på oss. Alla i klassen hade tystnat pågrund av allt drama.

"Bråkar ni igen?" Frågade hon.

"Hon började."Taehyung pekade på mig.

"Nej! Han stoppade en ödla i min väska." Förklarade jag.

"Jag gjorde ingenting jag bara-"

"Ni två, ut ur klassrummet. Armar upp."

Inte igen. Detta är nu den 17:e gången jag står utanför ett klassrum med mina armar upp, med den här idioten. Jag hade börjat oroa mig för om lärarna skulle ta till drastiska åtgärder mot mig. Jag kunde helt enkelt inte hejda mig själv.

"Jag börjar bli trött på det här." Sa jag och streckte upp mina armar.

"Det är helt och hållet ditt fel." Sa han.

Jag hade inte någon lust att argumentera mot honom, jag höll tyst och fortsatte att stå med mina höjda armar.

Turligt nog var hennes lektion kort. Klockan ringde och jag sträckte efterlängtat på mina armar.

"Jag skulle ha lagt en riktig ödla i din väska nu." Sa han och puffade till mig.

"Du skulle bara våga." Sa jag och rullade mina ögon.

Fru Gil kom ut ur klassrummet och vi trodde att hon helt enkelt skulle gå.

"Ni två, följ med mig till kontoret." Sa hon.

Skit.

Jag och Taehyung stirrade blankt och följde sedan med henne motvilligt.

Jag tittade ner medan vi gick mot kontoret, och följde ljudet av hennes klackar.

När ljudet stannade, tittade jag upp och stirrade mot dörren med bokstäverna, 'Rektorns Kontor'. Jag svalde. Fru Gil knackade på dörren och vred på dörrhandtaget. Sedan gav hon oss en ögon signal som sa åt oss att gå in.

Jag suckade. Jag är så körd.